Träning tar tid, men det ger också tid

Jag har en kompis. Vi kan kalla henne Jeanette. Hon har aldrig varit speciellt glad för att träna. I tonåren var det mest festa som gällde. Sen kom barnen. Åren gick och fler och fler kilon lagrade sig som volanger runt hennes lår, rumpa och midja.

Enligt BMI-tabellerna är hon fet, men i mina ögon ser hon ut som kvinnor i hennes ålder ofta gör. Byxorna stramar runt lår och midja och topparna blir vidare och vidare, men hon är som sagt inte iögonfallande tjock. I alla fall inte i mina ögon.

Det stora problemet för Jeanette är dock inte kilona – de har hon förlikat sig med, även om jag tror att hon innerst inne hade velat gå ner cirka 20 kg om hon hade haft orken till det. ”Ta mig som jag är – fet och glad”  brukar hon säga, och hon är en underbart rolig och trevlig kompis så det är lätt att ta henne på orden 🙂 Nej, det stora problemet för Jeanette är att hennes kropp tagit stryk.

Efter att 40-årsstrecket passerades har hon blivit markant tröttare och sjukare. Förkylningarna duggar tätt. Hon har problem med ryggen, och problem med sömnen på grund av ryggproblemen. Knäna gör ont också, och hälsporre är den senaste åkomman hon drabbats av. Jeanette väljer därför att ta bilen överallt, och hon tar alltid hiss eller rulltrappa. Går så lite som möjligt. En promenad med henne är aldrig längre än typ 1,5 km, och de blir sällan av.

Nu börjar hennes barn prova vingarna allt mer, och ex-sambon har träffat en annan kvinna. Ofta sitter Jeanette hemma framför tv:n och tröstäter. Var det så här livet blev? Blev det inte mer? Hon orkar knappt diska efter maten, hur ska hon orka träna? Omöjligt!

Det där med träning är ett känsligt samtalsämne för oss. Jag avstår inte från att prata om min träning, och hon är väldigt glad för min skull, och varje gång jag har en svacka så peppar hon mig ”du är snart på banan igen”. Jag säger ingenting om hennes obefintliga träning och hennes kosthållning, utan jag berättar bara om hur jag gör och tänker. Hon vet att jag tycker att hon borde träna och sluta proppa i sig tomma kalorier. Och jag vet att hon vet.

Det som är mest sorgligt är att Jeanette aldrig fått uppleva nöjdhetskänslan efter träning. Skolans gympalektioner minns hon med skräck, och minsta ansats till att träna har lett till en nära-döden-upplevelse för henne. Det spelar ingen roll hur mycket jag pratar om den ”härliga känslan” efter träning, och varför det är värt det när man får belöningen efteråt. Hon har inte upplevt det, och den kunskapen kan man inte läsa sig till. Den måste man uppleva.

Du känner kanske någon Jeanette, eller så är du själv en Jeanette. Om du känner någon Jeanette och undrar hur du ska lyckas ”nå fram” till henne så har jag några råd:

1. Man kan aldrig förändra någon annan. Man kan bara föregå med gott exempel – så fortsätt med det.
2. Tjata inte på din kompis – det blir inte bättre utan snarare tvärtom. Erbjud henne att delta då och då (och inte på värsta powerbox-passet!) men vill hon inte så backa direkt. Utan att visa varken klander eller besvikelse.
3. Föreslå henne att ni ska laga mat ihop en–två kvällar per vecka. Då kan du lära henne bättre kostvanor på ett naturligt sätt. Laga mycket mat och gör lunchlådor också.
4. Fortsätt att vara en kompis som bryr sig, och var lyhörd för när hon är träningsmogen och då peppar du som f…
5. Se till att hon inte går ut för hårt i början – med pulver och två timmars powerwalk varje morgon. Påtala för henne att kroppen måste vänja sig sakta vid nyordningen. Erbjud dig att följa med på promenaderna, men tjata inte. Säg hellre ”Vilken dag har du tänkt att promenera nästa vecka? Jag vill gärna följa med.”

Om du själv är en Jeanette så har jag också några råd:

1. Det är A L D R I G för sent. Och allt är bättre än ingenting.
2. Börja i extremt liten skala, typ gå runt kvarteret. Ett lagom träningsupplägg för en total nybörjare är att börja promenera en gång per vecka. När det känns bekvämt så ökar man till två gånger per vecka och så vidare. Utöka längden några hundra meter i taget. Utöka sedan hastigheten litegrann i taget. Träning ska aldrig vara smärtsam – då vill inte kroppen göra om det.
3. Lyssna på musik eller ljudböcker, eller prata med en vän. Låt vännen prata!
4. När du känner dig mogen är det dags att prova annan träning. Prova olika saker – gympa, zumba, pump, simma, skidor, jogga, yoga… Det finns någonting som passar alla. En kombination av konditionsträning (för att träna lungor och hjärta) och styrka är bäst. Raska promenader och styrketräning belastar ditt skelett och bygger upp dina muskler – för att motverka den naturliga nedbrytningen som sker när man åldras.
5. Investera i träning nu så slipper du vara sjuk senare i livet. Träning tar tid – men det ger också tid eftersom man blir så mycket piggare och effektivare.

Lycka till!