Just another WordPress.com weblog

Arkiv för december, 2014

God Jul från oss till er

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/640/12851803/files/2014/12/img_7339.jpg

Min fina familj ❤️

Annonser

Kommer snön nu?

Enligt Bondepraktikan ska alla kärrhål i skogen vara vattenfyllda innan snön kan komma. De är garanterat fyllda nu! Idag var det nära nollan också. Så nu kan snön komma!

Målsättningen var att genomföra styrkepassen i min julutmaning direkt efter frukost. Gick sådär.

Men jag har gjort det två dagar i rad, strax innan sista kisserundan med hunden, bokstavligt talat i elfte timmen. Men jag har gjort det!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/640/12851803/files/2014/12/img_7341.jpg

En liten julsaga

Den här berättelsen har jag läst på Facebook i en massa olika varianter, men för mig är upphovsmannen/kvinnan till originalberättelsen okänd. Det här är min version – fritt tolkad och utbroderad, men med sensmoralen bibehållen. Med den vill jag önska alla bloggläsare God Jul och Gott Nytt År!

julgran

Det var en gång en helt vanlig familj. En mamma, en pappa, en pojke och en flicka. Pojken var 4 år gammal och hans lillasyster var 6 månader. Pojken gick på förskolan några timmar i veckan, och resten av tiden var han hemma med sin mamma och lillasyster.

Hemma var dock sällan pojkens pappa. Han hade ett viktigt jobb där han fattade många, svåra och viktiga beslut varje dag. Ägaren till företaget, tillika högsta chefen, ville att pappan skulle se till att företaget sålde mer och mer – samtidigt som det fick kosta mindre och mindre. Det var en svår ekvation och ett stort ansvar.

Det var sällan pappan var hemma före klockan sju på kvällen. Då hade pojken, mamman och lillasyster ätit middag för länge sedan. Pojken hade på sig pyjamas och hade borstat tänderna, och han var färdig att lägga sig vid sjutiden. Ibland hann pappan rusa in i pojkens rum och ge honom en snabb godnattpuss, innan han rusade vidare in i köket för att få något att äta. Lunch hade han ju inte hunnit med.

Men väldigt, väldigt ofta hann inte pappan hem i tid för att ge pojken en godnattpuss.

Det tyckte pappan förstås var tråkigt, men samtidigt var han så trött efter jobbet att han snabbt slängde i sig lite mat och sedan kastade han sig i tv-soffan för att zappa mellan alla 17 sportkanaler som han betalade dyrt för. Ofta somnade pappan i tv-soffan efter en timme, och sen vaknade han mitt i natten och raglade halvt medvetslös vidare till sängen. Klockan sex nästa morgon ringde pappans väckarklocka, cirka två timmar innan pojken och hans syster brukade vakna.

På helgerna hade både pappan och mamman fullt upp med att renovera huset och göra fint i trädgården. Det blev liksom aldrig färdigt. De kunde inte bestämma sig för vad som var viktigast, så de pysslade och donade lite här och där – och ingenting blev riktigt klart. Detta stressade mamman och pappan så mycket att de knappt kunde prata med varandra av irritation. Så de valde att jobba vidare i tystnad. Var och en på sitt håll.

En kväll, ungefär en vecka innan julafton, stod pojken i hallen när pappan kom hem. Där stod han i sin pyjamas, hållandes sin nalle med ena handen. Där hade pojken stått en lång tid, i alla fall ur en fyraårings sätt att bedöma tid. Pappan slängde disträ en blick en på pojken:

– Är du vaken? Klockan är ju mycket. Gå och lägg dig!
– Jo, det var en sak jag undrade, sa pojken tyst.
– Vadå? undrade pappan irriterat.

Inte heller idag hade pappan hunnit med någon lunch. Pappans matilska var påtaglig – och den syntes i varenda rörelse. När han slet av sig jackan, krängde upp den på en galge lite halvdant, och när jackan ramlade ner i golvet och pappan suckade högt och hängde upp jackan igen. Innan han ens fått av sig skorna packade han upp sin dator ur väskan för att bara kolla en sista gång om han hade fått ett viktigt mail. Sen gick pappan in i köket med de leriga skorna av bara farten, och mamma började vråla högt från tv-rummet:

– Jag har tvättat golven idag! Du struntar fullständigt i det arbete jag gör här hemma varje dag. Sen började mamma gråta, av vanmakt och trötthet. Det är verkligen ingen dans på rosor att vara hemma med två barn dagarna i ända utan minsta lilla utrymme för viktig ”egentid”.

Pappan går tillbaka till hallen och tar av sig skorna, suckar och mumlar något som låter som ”du bara lipar hela tiden”. Hela tiden står pojken kvar i hallen med nallen i ena handen och tummen i munnen.

– Jo, jag undrar hur mycket lön du får under en timme på ditt arbete, viskar pojken tyst.
– Varför undrar du det, fräser pappan tillbaka. Det har du inte med att göra, men om du nödvändigtvis ska veta så tjänar jag minst 200 kr i timmen.

Sen rusar pappan ut i köket, med sin dator uppslagen framför sig samtidigt i väntan på det viktiga mailet. Han konstaterar att det inte finns någon middagsmat sparad till honom idag heller. Mamman har helt enkelt slutat räkna med att pappan kommer hem till middag, så hon brukar inte räkna med honom när hon planerar middagsmat. Pappan brer sig två ost- och skinkmackor och slukar dem i några få tuggor. Vad som helst, bara han får något i magen.

Pojken kommer smygande in i köket.

– Jo, sen undrar jag om jag kan få låna 100 kronor, viskar pojken jättetyst.
– Vad ska du med 100 kronor till? undrar pappan.
– Det kan jag inte säga, viskar pojken så tyst att pappan knappt hör det.
– Kan du inte berätta får du inga pengar, säger pappan och ryter:
– Gå och lägg dig!

När pappan sätter sig i tv-soffan har mamman redan gått och lagt sig för att läsa. Pappan börjar zappa och känner sig plötsligt ångerfull. Varför betedde han sig så dumt och elakt mot pojken, och varför kan han inte tygla sin irritation bättre när han är trött och hungrig? Pappan går bort till pojkens rum och puttar upp dörren lite försiktigt. Han ser att pojken är vaken så han smyger in och sätter sig på sängkanten. Han tar upp sin plånbok ur bakfickan och ger pojken en hundralapp, samtidigt som han säger:

– Förlåt, jag var dum. Jag var trött och hungrig och då har jag dåligt tålamod. Det var dumt av mig att skrika på dig. Du behöver inte låna några pengar, du får 100 kronor av mig. Du kanske ska köpa en julklapp?

Pojken skiner upp som en sol och utbrister:

– Ja, faktiskt! Den enda julklapp som jag önskar mig. Sen letar pojken med handen under kudden och fiskar upp en hundralapp till.

– Den här har jag sparat sen jag fyllde 4 år, och nu har jag 200 kronor. Jag vill ge dem till dig så att du kan komma hem en timme tidigare och äta middag ihop med oss dagen innan julafton. Det är det jag önskar mig mest av allt.

Sen den dagen kommer pappan alltid hem till middagen. Han sparar arbetsuppgifter som han kan göra hemifrån när barnen har somnat. Abonnemanget på sina 17 sportkanalar har han sagt upp. Får han tid över för tv på kvällen efter arbetet låter han sin fru bestämma. Det spelar ingen roll vad de ser, så länge de sitter tätt ihop i soffan. Hans fru ser till att han inte somnar, utan istället går de och lägger sig samtidigt.

Tillsammans bestämmer mamman och pappan att när pojkens lillasyster är tio månader gammal så ska mamman börja jobba, och pappan ska vara hemma på heltid med barnen i sex månader.

Ägaren till pappans företag, tillika högsta chefen, gruffar en hel del och det mesta låter som ”idiotisk idé”, ”oumbärlig” och ”hur ska det gå”. Men pappan står på sig, fullt uppbackad av föräldraledighetslagen, och han svarar likadant på allt gruff från ägaren, tillika högsta chefen:

– Ingen är oumbärlig på arbetsplatsen. Men jag är den enda pappan mina barn har, och för dem är jag oumbärlig.

Och givetvis går det alldeles utmärkt. Efter sex månader kommer pappan tillbaka till arbetet, rik på helt andra erfarenheter. Han ser till att hålla sina arbetstider, och han ser till att hans underställda gör det också. Han uppmuntrar sina manliga kollegor att vara föräldralediga i några månader, för det finns ingenting i hela världen som är viktigare än våra barn.

Häng på min julutmaning!

De senaste månaderna har det mest blivit hundpromenader för min del, vilket är bra för både kropp och själ – men muskler bygger det inte! Och jag behöver lite muskler för att orka med vardagen. Jag märker direkt när jag slarvar med styrketräningen – jag får ont i rygg, nacke och axlar, och värken fortplantar sig till skallen i form av spänningshuvudvärk.

De kommande tre veckorna kommer jag att vara väldigt mycket ledig. Från den 19/12 till den 6/1 är jag ledig totalt 16 dagar, inklusive helgdagar, helger och semester. Jag jobbar endast tre dagar under samma period. Med andra ord är det ett perfekt tillfälle att ge mig själv en julutmaning!

Hundpromenader kommer det att bli massor av ändå under julledigheten, så den utmaning jag behöver ge mig själv är styrketräning. Det ska vara enkla rörelser som inte tar för lång tid. Jag planerar att göra dem direkt efter frukost. Jag börjar med 2 x 12 repetitioner och har som målsättning att mot slutet av perioden göra 3 x 12 gg.

benstyrka

  1. Knäböj på ett ben. Stå med höger sida mot en vägg/räcke och stöd dig med högerhanden. Lyft det vänstra benet lite rakt uppåt-framåt, böj på det högra benet 12 gg. Lyft vänster ben utåt sidan, böj höger ben 12 gg. Lyft vänster ben bakåt, böj höger ben 12 gg. Repetera på motsatta sidan. Knäböjsövningar är jättebra för att stärka alla småmuskler runt knät.
  2. Tåhävningar. Ta stöd mot en vägg/räcke etc. Lyft dig upp på tårna sakta och ner igen 2-3 x 12 gg. Gör tåhävningarna stående i en trappa för extra mycket utmaning, och då ska hälen hamna nedanför trappsteget. Starka vader avlastar både knän och vrister när man springer och går.
  3. Kvastskaft över huvudet. Håll ett kvastskaft med händerna brett isär. Lyft rakt över huvudet, räkna till 4, och dra sen kvastskaftet bakom huvudet och ner till rumpan – utan att flytta händerna, och sen tillbaka 2-3 x 12 gg. Ju tätare du kan hålla mellan händerna desto rörligare är du i axelpartiet.
  4. Knäböj brett isär. Håll armarna i kryss framför kroppen med händerna på axlarna och låt armbågarna peka rakt fram. Stå brett isär med benen och böj knäna så långt ner du kan, räkna till 4, och upp igen 2-3 x 12 gg. Försök att närma dig vaderna med rumpan men behåll hela foten i golvet.
  5. Kvastskaft bakom ryggen. Håll kvastskaftet bakom ryggen med handryggen framåt. Armarna längs med höfternas sidor. Lyft kvastskaftet uppåt-bakåt så att baksidan av överarmarna och skulderbladen får jobba, räkna till 4 och ner igen 2-3 x 12 gg.
  6. Höftlyft. Ligg på golvet med skuldror och fötter i golvet. Lyft höfterna mot taket och spänn rumpa/baksida lår, räkna till 4 och ner igen 12 gg. Sista gången håller du dig uppe så länge du orkar, tills låren krampar och skakar. Repetera 2-3 gg.
  7. Plankan. Sätt tår och armbågar i mattan och håll kroppen rak som en planka däremellan. Spänn musklerna i ben, lår, rumpa, mage, rygg för att hålla dig rak så länge som möjligt. Räkna så långt du kan och ge inte upp förrän du skakar av ansträngning. Försök att slappna av i armar, nacke och axlar.
  8. Rygglyft. Ligg på mage och lyft bröstkorgen rakt uppåt 12 gg. Håll nacken rak och titta ner i golvet, och håll händerna i höjd med tinningen. Lägg ner höger hand i golvet, lyft snett upp på vänster sida 12 gg, och byt sedan till andra sidan. Repetera 2-3 gg.
  9. Armhävningar. Gör minst tre armhävningar stående på händer och tår, och gör sedan så många armhävningar du orkar på händer och knä. Koncentrera dig på att göra armhävningarna ordentligt istället för att göra så många som möjligt. Variera gärna bredden mellan händerna för att känna skillnaden. Ju bredare mellan händerna du har desto mer tränas bröstmusklerna. Har du tätt mellan händerna tränar mest triceps, dvs baksidan av överarmen.

Vill du hänga med på min julutmaning? Skriv ut det här blogginlägget, notera alla de datum då övningarna ska utföras, och sedan kryssar du över datumen efterhand. På min lapp ska jag ha 16 kryssade datum! Sätt gärna upp lappen på kylskåpet så kanske du skippar den extra kvällsmackan med julskinka av bara farten.

Lagom förväntan, längtan och gilla läget är bäst

Nästa vecka är det äntligen jul. Som vi har längtat allihop. Mest längtar barnen förstås. Ska de få sin hett eftertraktade julklapp eller inte? Det värsta som finns är att inte få det man önskar sig i julklapp. Därför är det väldigt länge sedan jag önskade mig något i julklapp. Om jag vill ha något köper jag det själv. Jag är förresten inte mycket för prylar, jag prioriterar hellre umgänge.

Men gällande mina barn är jag noga med att de ska få det de önskar sig allra mest i julklapp. Om de önskar sig något helt uppåt väggarna så tar jag den diskussionen långt innan julafton. Nu har de aldrig önskat sig en hund eller häst, men hade de gjort det hade jag i god tid fått dem att inse det orealistiska i önskningen så att de kan tänka om.

Jag gillar att få julklappar, men det är verkligen tanken bakom som är viktigast. Om jag får en julklapp som vederbörande noga tänkt ut och planerat, en mitt-i-prick-sak som jag inte visste att jag behövde – ja, då blir jag glad! Men julklappar är inget som varken förhöjer eller sänker min jul. Däremot kan verkligen barnens glädje förhöja julkänslan oerhört mycket.

julafton12

Vår yngsta dotter älskar verkligen tomten. Hon vet att det är farfar som klätt ut sig, men hon älskar skådespelet. 

julafton2Så här överraskat glad blev yngsta dottern i fjol när hon fick en iphone i julklapp. Det var en önskan hon knappt hade vågat tro på.

 

Jag minns min barndoms jular med innerlig värme. Vi firade alltid hos mormor och morfar. Vi kom dit vid tolvtiden på julafton, och åkte pulka allihop i några timmar (det var ju alltid mycket snö om jularna förr). Men min mormor deltog aldrig. Hon låste in sig i köket och donade med maten, och i matsalen var bordet dukat som ett mästerverk för minst tio matgäster.

Framåt eftermiddagen slog mormor upp köksdörren och bjöd alla till bords. Sen åt vi tills magen stod i fyra hörn. På julbordet fanns ALLT, och allt var i princip lagat av mormor från grunden. Inga Mamma Scans köttbullar där inte. Framåt kvällen blev min morfar alltid uppringd av en kompis ”som kört i diket” på grund av snö och halka. Givetvis skulle han rycka ut.

Sen satt jag i fönstret och tittade efter tomten, som kom gående uppför backen, och då och då knallade han in i något hus. Väntan blev lång, för det var flera hus som skulle besökas innan tomten kom till oss. Hela tiden såg jag honom gående med sin krumma rygg, käpp och ljuslykta. Till slut kom tomten till oss, och jag minns att känslan av att ge julklappar var lika fin som att få julklappar, och i brist på pengar var jag desto mer påhittig.

Men den Bullerbyidyllen höll givetvis inte i sig. Ett år orkade min mormor inte julstöka, utan hon och morfar åkte iväg till ett hotell och firade jul istället. Min mormor vägrade gå med på att anordna knyte – det var allt eller inget som gällde för henne. Sen följde några år då det blev lite hit och dit med julen, och den genuina julkänslan kom liksom av sig litegrann. Det var inte så noga längre, magin hade försvunnit.

För mina barn har jag försökt att skapa jultraditioner, sådant som liksom tillhör julen och tiden innan. Julpynt är viktigt, och det ska stå på ungefär samma platser. Fast jag har taggat ner en hel del på ambitionerna. Barnens ursprungliga paketkalendrar, som min mormor broderat, har choklad hängande i snören istället för paket. (Det är sjukt mycket jobb med att fixa 24 x 2 små paket – och dyrt!)

Och knyte är givet för mig på julen – i år blir det revben och Jansson för min del, och kanske något mer. För mig spelar det ingen roll var vi är, bara vi är tillsammans. Jag väljer att längta lagom mycket till julen, och gilla läget hur det än blir. Mycket god mat och umgänge blir det i alla fall – och det är huvudsaken!

Här är några konkreta tips för att motverka julstressen:

  • Gör julbordet till ett knytkalas. Den som är värd bestämmer vem som ska göra vad. Den som inte vill laga mat får bidra med sådant som man bara kan köpa: Läsk, bröd, kex, ost etc. Låt alla bidra lika mycket.
  • Ska du vara värd på julafton är det bättre att vara ledig innan jul och jobba i mellandagarna.
  • Julpynta, baka och laga mat tillsammans hela familjen. Då blir plikten till ett roligt umgänge.
  • Begränsa antalet julklappar. Prioritera att barnen får vad de verkligen önskar sig istället för att få många paket.
  • Bjud på din tid. Se till att ha hunnit varva ner innan julen, för annars är risken stor att du slocknar till Kalle Anka.
  • Låt allt ta den tid det tar. Stressa inte igenom Kalle Anka, julbord, jultomtebesök och julklappsutdelning på två timmar – utan försök att njuta av nuet, just nu kommer aldrig igen. Säg en tid till barnen, typ ”Tomten kommer klockan sex” om det kan hålla dem lugnare.

Istället för att köpa julklappar till alla vuxna kan man införa en julklappslek:

  • Alla vuxna köper en julklapp för till exempel 100 kr – något som kan passa vem som helst. Bestäm summan gemensamt innan.
  • Lägg alla julklappar i mitten på bordet. Alla slår en tärning i tur och ordning, och den som får en sexa får välja paket. Fortsätt så tills alla fått paket.
  • När alla fått paket är det dags att öppna paketen och visa vad man fått. Nu börjar man slå tärningen i tur och ordning igen, och när man får en sexa får man ta ett paket från någon annan och ge sitt eget paket till vederbörande. Sen fortsätter man så, och varje gång man får en sexa får man ta någon annans paket. Bestäm innan hur lång tid ni ska hålla på och ställ en äggklocka. Ju snabbare man slår tärningen och väljer paket, ju fler varv hinner man med. När äggklockan ringer är leken färdig och det paket man har framför sig då får man behålla.

 

Lite motion gör stor skillnad nu och senare

Regelbunden motion gör inte bara skillnad här och nu. Det gör också stor skillnad i längden. Det handlar inte om hur länge vi vill leva – utan om HUR vi vill leva när vi blir äldre. Och det är inte mycket som krävs för att göra stor skillnad!

Enligt Läkartidningen har det gjorts en studie på sambandet mellan vardagsmotion och Parkinson. Enligt studien löper de som vardagsmotionerar 43 procent lägre risk av att drabbas av Parkinson än de som inte rör på sig alls i princip.

Underlaget i studien var att cirka 43.000 personer, som gick Riksmarschen 1997, fyllde i ett 36-sidigt frågeformulär om livsstil och hälsa, med noggranna frågor om fysisk aktivitet. Medelåldern på deltagarna var cirka 50 år, och ingen av dem hade vid enkättillfället fått någon Parkinsondiagnos.

Vid studiens slut hade 286 deltagare diagnostiserats med Parkinson – 158 män och 128 kvinnor. Deltagare som ägnade mer än sex timmar åt hushållsarbete som dammsugning och trädgårdsarbete, och/eller promenerade/cyklade till jobbet, hade 43 procents lägre risk att utveckla Parkinsons sjukdom jämfört med dem som ägnade mindre än två timmar åt detta.

Tänk på det när svetten lackar när ni föser dammsugaren framför er eller gräver i rabatterna!

Källa: Läkartidningen

Familjefotografering

Titta vilka fina bilder Agentum Foto har tagit på min lilla familj ❤️ Nu ska jag beställa förstoringar!

IMG_7235.JPG

IMG_7237.JPG

IMG_7234.JPG

IMG_7236.JPG

Etikettmoln