Just another WordPress.com weblog

Arkiv för maj, 2013

Tog spontanledigt imorgon

Jag lider fortfarande av efter-väldigt-mycket-att-göra-på-jobbet som jag slutförde förra fredagen. Jag jobbade till och med när jag var som mest förkyld för cirka två veckor sedan. Hela våren känns som en kamp mot klockan.

Fylla på med vikarier och se till att alla får semester när de vill är uppdraget. I stort och smått. Från att rekrytera, få ihop schemaekvationen, meddela lönekontoret, fixa inloggning, e-post, telefon och kontrakt…. Ja, det tar liksom aldrig slut.

Men i fredags var jag klar med sommarschemat för ett 30-tal ordinarie medarbetare (som alla fick semester när de önskade) och 25 vikarier. Klar. Jag fick ihop ekvationen. Nu återstår bara småjusteringar som jag får lösa efterhand. Först 15/7 går jag på semester, så det är gott om tid för det.

Måndag-tisdag gick jag runt på jobbet och var knappt förmögen att göra någon nytta alls. Pilla lite där, pilla lite där, besöka några möten, men mer ork fanns inte. Onsdag och torsdag hade jag två viktiga möten inbokade, i övrigt gjorde jag inte mycket nytta.

Men imorgon fredag har jag inget inbokat, och samtidigt vet jag att det blir mer ös nästa vecka. Dags att attestera majlöner, personaljippo på onsdag, ledig torsdag-fredag, besöka Sweden rock på torsdag, planera och fixa med 50-årskalas på söndag….

Men varje dag får bära sina egna plågor! Just imorgon är det lugnt. Så då bestämde jag mig för att vara spontanledig imorgon för att ladda batterierna inför nästa vecka. Jag ska sova halva dagen och sedan ska jag klippa gräset. Akut-principen gäller 🙂

Annonser

Helt galet terränglopp

Den 18 juni arrangeras ett lopp i Rödeby, Blekinge, som heter Mardrömmen. Det är ett terränglopp i ordets rätta bemärkelse.

Som ”förtrupp” var vi ikväll ett gäng från BLT som skulle springa 3 km-sträckan en gång. (Under loppet springer man sträckan tre gånger!) Syftet var att skriva om det till tidningen, och fotograf fanns givetvis på plats också.

Först var det uppför en bit, och redan där var orken slut. Sen var det nerför, över stock och sten – och se upp för alla rötter och nedhängande grenar! Sen grusväg några hundra meter och sen rätt ut i terrängen igen, över en kullvält tallstam, och stupande brant nedför mot ån.

Första ”vattenhindret” fick mig att tveka lite, men det var inte alls kallt utan riktigt skönt. Vatten upp till knäna förvisso, men helt okej. Sen skulle vi tvärs över samma å på tre andra ställen. Vid ett tillfälle var det så djupt att till och med gumpen blev våt.

Mellan alla vattenhinder hann vi med lite träskmark också. Det gäller att vara snabb på foten då, för annars fastnar man i dyn.

Grand finale var att springa uppför hela Rödebybacken – en skidbacke! Då hade jag slutat springa. Flåset räckte inte till. Men vi tog oss upp till toppen allihop, och utsikten var gudomlig. Och allas ben och vrister var hela!

Tur att jag tänkte på att lägga mobilen i bilen och gömma bilnycklarna i närheten av bilen. Synd att jag inte tänkte på att ett ombyte efteråt hade varit att föredra med tanke på hur våt och smutsig jag blev.

Och att duscha skorna efteråt kändes också som en bisarr erfarenhet 🙂

20130529-202426.jpg

Klänningen är framplockad

För drygt två år sedan köpte jag en klänning i st 42. Den passade nästan. Det fattades några få cm för att få igen dragkedjan i sidan. Jag hängde klänningen i badrummet som en daglig påminnelse.

Tyvärr kom jag aldrig i klänningen, istället ökade jag i vikt igen. Klänningen åkte in i garderoben efter ett tag.

Nu är den framplockad igen, som en daglig påminnelse hänger den rakt framför toaletten.

Midsommar är inte en realistisk målsättning, men kanske kan jag få på mig den till Greklandsresan i början av september. Det är i alla fall ett realistiskt mål.

20130529-071444.jpg

Löparträning i Ronneby

I Tjejplanet-paketet ingår fem träningstillfällen i Wellivate-Annas ordinarie löpargrupper. På onsdagskvällar och lördagförmiddagar i Karlskrona och på tisdagskvällar i Ronneby.

Eftersom jag bor i Ronneby kommun har jag länge tänkt att hänga på gruppen som springer i Ronneby Brunnspark, vilket är en av landets vackraste stadsparker, med en lika vacker skog intill.

Så ikväll var det dags. Vi var totalt sju, och jag var som vanligt sämst. Men tack vare intervallträning går det bra ändå, jag hänger på så gott jag kan. Och en sak är säker, när jag tar rygg på andra så utvecklas jag 🙂

Minus 0,4 kg i dag hos Viktväktarna

92,6 kg är min lägsta notering hos VV under våren! Minus 3,5 kg sen starten hos VV den 19 februari är visserligen blygsamt, men jag är ändå glad och stolt 🙂

Om jag summerar alla minus under våren så har jag gått ner 6,5 kg, men 3 av dessa har jag tyvärr gått upp igen.

Tävling på bloggen – vinn en bok!

nyhjarnspokenEn bloggkompis till mig har skrivit en en bok, som är baserad på hennes blogg http://2xlblog.com Boken heter Hur jag besegrade mina hjärnspöken, med underrubriken Från 2XL till stl 38 – för sista gången.

Jag tänker lotta ut ett exemplar av boken till någon av mina bloggläsare. Det enda du behöver göra är att dela med dig av ett ”mantra” som hjälper just dig att hålla fokus på kost och träning.

Maila ditt mantra till pernillaberghe@gmail.com för att vara med i utlottningen av boken. Alla mantran som jag får in kommer jag sedan att publicera här på bloggen, en riktig mantra-boost 🙂

Jag har själv två mantran som funkar kanon för mig när latmasken talar:

  • När skallen är trött behöver kroppen jobba.
  • Tänk inte så mycket – gör bara.

Jag är övertygad om att tankens kraft är stark, både negativt och positivt. Tänker man ”jag klarar inte det här” så gör man det sannolikt inte heller. Tänker man istället ”jag kan, jag vill, jag ska” så går det mycket bättre. Det gäller det mesta man ställs inför i livet.

Sen måste man dessutom lära sig att hantera besvikelsen när man inte uppnått det som man hade hoppats på, så att man inte blir nedslagen av motgången och ger upp. Att göra sitt bästa är alltid tillräckligt! Och vet man med sig att man inte har gjort sitt bästa så är det bara att ta nya tag. Igen. Igen. Och igen – tills det funkar.

I boken har Jenny i nutid kommenterat sina blogginlägg under resans gång, och det är tydligt att det är just en resa som pågår. Den yttre resan, att vågen visar minus och att kläderna sitter bättre är förstås bra och viktig, men jag hävdar att den inre resan är viktigast. Det är den inre resan, insikten och mognaden, som gör att vi inte hamnar på ruta ett igen efter ett tag.

Jenny liknar det vid en ”rehabilitering” för att hitta den balans i livet som gör att hon aldrig mer kommer att behöva gå ner i vikt. Totalt gick hon ner 23 kg – och det är en bragd i sig. Den största bragden är dock enligt mig att hon varit normalviktig i över ett år. Att boken, och bloggen, är skriven med mycket humor gör den bara bättre!

18 km på cykel i kväll

Jag hade tänkt vila från träning idag. Tyckte kroppen behövde det efter lördagens träningsläger. Seg och irriterad hela dagen på jobbet, aptrött efter matlagning och disk, grinig mot barnen. På väg upp till sängen.

Men just då tänkte jag: När skallen är trött behöver kroppen jobba! Varför ska jag vila nu när jag snart ska sova? Jag somnar godare ikväll om jag får trötta ut kroppen litegrann.

En cykelrunda kändes lagom påfrestande för kroppen, så det fick det bli. 18 km och 1:20 min senare är jag mycket piggare och framför allt väldigt nöjd och tillfreds. Ljudbok i öronen, och varmt bad efteråt gjorde allt ännu bättre. Och om en och en halv timme somnar jag som en stock 🙂

Etikettmoln