Just another WordPress.com weblog

Arkiv för kategorin ‘Boktips’

Helhetsmetoden, del 6

Det här blir mitt sista inlägg om boken Helhetsmetoden. Vill ni veta mer så får ni läsa boken 🙂 Om ni söker på ordet Helhetsmetoden i min blogg så finns det totalt sex inlägg om boken, mest med fokus på hur man kan tänka annorlunda, och hur det i sin tur påverkar ens känslor och beteende (= KBT).

Jag har nästan läst klart boken nu och en mening som jag bär med mig är den här: ”Bete dig mot din kropp som du beter dig mot någon som du tycker om.” Den tanken ska jag låta poppa upp i skallen varje gång jag står naken inför helkroppsspegeln. Jag har sällan negativa tankar om andras kroppar – varför ska jag då ha det om min egen kropp? Jag ska stå där inför spegeln, utan att tänka på ”fornstora dar”, och bara gilla läget helt enkelt. I min mage har jag burit två barn, och det har givetvis satt sina spår. (Det är mer onormalt att det inte sätter sina spår faktiskt.) På höfter och lår har jag rejäla fettreserver, men de syns inte så mycket när jag har kläder på mig.

Kvinnors självkänsla är oftast kopplad till utseendet. Enligt boken Helhetsmetoden finns det studier som visar att varannan kvinna tänker på vad hon äter för att inte bli tjock, eller bli smalare. Jag tror att det är lågt räknat, jag tror faktiskt att alla kvinnor jag känner tänker på det mer eller mindre hela tiden. Enligt samma studier har nio av tio kvinnor någon gång gått på diet. Jag tror att den siffran egentligen är tio av tio. Jag har nog aldrig träffat någon kvinna som inte bantat någon gång. Själv började jag banta i 16-årsåldern, visserligen ”bara” genom att utesluta läsk, godis och snacks.

Jag blir väldigt förvånad när jag träffar snygga, framgångsrika, välklädda kvinnor som i förtroende hintar om sina viktbekymmer. Jag blir ännu mer förvånad när smala, snygga, vältränade kvinnor pratar om sina viktbekymmer. Det verkar faktiskt inte spela någon roll hur mycket eller lite man väger. Så många kvinnotimmar ägnas åt dessa spörsmål dygnet runt.

Mäns självkänsla är sällan kopplad till kroppen på samma sätt, även om fler och fler män inser vikten av att träna regelbundet och tänka på vad de äter. Samtidigt har jag många jämnåriga män omkring mig som inte alls verkar bry sig, trots att ”ölmagen” får skjortan att puta rejält. Eller så bryr de sig faktiskt, men de orkar inte göra något åt det. Oavsett så tror jag inte att de känner sig som ”sämre människor” bara för att deras mage putar (vilket i sig är väldigt hälsofarligt så de borde göra något åt det).

Jag känner kvinnor som aldrig skulle sätta sin fot i en simhall på grund av att de skäms för sin kropp. Jag har också tänkt så, men sen tänkte jag i stället ”Jag har samma rätt som alla andra att simma, och jag är absolut inte ensam om att vara tjock.” Och när jag väl kom till simhallen märkte jag att just simhallen är en frizon för oss ”viktbekymrare”. Där finns alla sorter, tjocka, magra, gamla, unga – och det är helt okej.

Jag känner kvinnor som klär sig i ”tältkläder”, helst svarta, för att de skäms över sin kropp. Jag har också tänkt så, men sen tänkte jag i stället: ”Jag ser ju ännu tjockare ut om jag har tältkläder. Det är bättre att köpa kläder som sitter åt lite för då ser man smalare ut. Tajtar man upp bysten så ser midjan smalare ut, och färgstarka kläder gör mig glad – och omgivningen också.”

Jag känner kvinnor som aldrig går till stranden för att de vägrar att visa sig i baddräkt eller bikini. Jag har också tänkt så, men sen tänkte jag i stället: ”Ja, jag är tjock men det är jag knappast ensam om. Se dig omkring!” Och eftersom jag inte har synpunkter på hur andra ser ut, så har de knappast synpunkter på hur jag ser ut. (Och har de det så bryr jag mig inte.) En bikini i rätt storlek, så jag slipper vara rädd för att behagen ramlar ut, och en handduk runt bysten till och från vattnet var det enda som behövdes för att jag skulle känna mig bekväm på stranden. Varför skulle jag avstå från att åka till stranden – jag har väl samma rätt som alla andra att vara där oavsett hur jag ser ut?

Jag kan fortsätta i evigheter, men ni fattar nog poängen. En viktig pusselbit är nog faktiskt att sluta tänka negativt om sig själv och i stället gilla läget. Köpa kläder i ”rätt” storlek, snygga, färgstarka kläder som gör dig pigg och glad. Gå och simma, duscha på gym, klä av dig naken och titta på dig själv i helkroppsspegeln. Så ser du ut. Var tacksam över din kropp, hur du än ser ut.

Det stod i boken att man ska ge extra omsorg till de delar av kroppen som man har svårast för. Så nu ska jag smörja in muffinsmagen, höfterna och de gropiga låren med vaniljdoftande kroppssmör morgon och kväll 🙂

Helhetsmetoden, del 5

Boken Helhetsmetoden är ju baserad på KBT-terapi. Huvudbudskapet är att sluta stirra sig blind på symtomen och i stället göra något åt orsakerna. ”Ja, jag tröstäter – men varför tröstäter jag?” De allra flesta har inte en aning om varför de tröstäter, men i boken finns det metoder för att komma underfund med det.

Först när vi vet orsakerna kan vi relativitetspröva orsakerna, tänka annorlunda, och slutligen känna annorlunda. Att tvinga sig att låta bli att tröstäta är att börja i helt fel ända. Lika fel som det är att först svälta sig en hel dag och sen äta en hel pizza framåt kvällen. (Det här är förstås ingen quick-fix, det krävs en hel del arbete.)

Ett sätt att hitta orsakerna är att slutföra ett antal meningar som står i boken. Dessa meningar kan man sedan se som sina ”livsregler” – ditt sätt att förhålla dig till livet. Här kan man snabbt se om det står på tok någonstans, och sen kan man jobba på att förändra sitt sätt att tänka.

Jag tröstäter väldigt sällan. Jag okynnesäter mest när jag är stressad och trött, och i bland kan jag äta för att jag är uttråkad eller rastlös. Däremot har jag rätt så god självkänsla, så det är inte där mitt problem sitter. Jag äter inte för att jag känner mig otillräcklig eller värdelös. Jag vet att jag duger precis som jag är, och att göra sitt bästa är alltid bra nog. (Jag har inte alltid tänkt så, det är en erfarenhet jag fått efter att jag var utmattningsdeprimerad våren 2007.)

När jag slutförde meningarna i boken Helhetsmetoden fick jag följande ”livsregler”:

Jag försöker alltid… göra mitt bästa.
Det som betyder mest för mig… är mina barn och deras välmående.
Jag försöker att vara… positiv och se lösningar i stället för problem.
Jag undviker att… känna mig stressad.

Totalt finns det tolv meningar i boken, men jag kunde inte slutföra alla meningar. Jag kan inte slutföra meningar som innehåller ”måste” och ”jag är tvungen” eftersom jag inte känner att jag ”måste” göra något. Och skulle jag känna det ifrågasätter jag det direkt. ”Vadå måste? Jag måste ingenting!” Varken jag eller någon annan kan tvinga mig att göra någonting. Därför är ordvalen extremt viktiga. (Kanske beror det på att jag är journalist och mycket medveten om ordens värdeladdning.)

Fast på jobbet ”måste” jag förstås göra en massa saker, men det är saker som jag vill göra. Annars får jag söka mig ett annat jobb. Och det är förstås inte det lättaste, men vill man inte byta jobb så får man gilla läget. Att gå till jobbet varje dag och känna sig ”tvingad” att göra vissa saker mår ingen människa bra av. Då är det bättre att tänka ”den här arbetsuppgiften är inte så kul men den ska göras, och när den är gjord får jag göra något roligare”.

Den sista meningen ”Jag undviker att… känna mig stressad” är enligt boken min ”hotbild”. Det är min akilleshäl, och det stämmer med min egen uppfattning också. En sådan här enkel övning kan vara både överraskande och bekräftande. Jag tycker att mina livsregler stämmer bra med hur jag tänker och känner, och jag ser ingen anledning att ändra på dem. Däremot måste jag jobba vidare på mina strategier för att undvika att bli stressad. Absolut noll stress är förstås omöjligt, men då måste man vara mer noga med återhämtningen.

Värre hade det varit om jag hade fullföljt meningarna så här:

Jag måste alltid… vara tillgänglig på telefon och e-post.
Jag är tvungen att… jobba övertid minst fem timmar i veckan för att hinna med mitt jobb.
Det som betyder mest för mig är… att alla är nöjda och glada.
Jag hatar att… känna mig stressad.

Helhetsmetoden, del 4

Enligt boken Helhetsmetoden så kan man beskriva ältande och grubblerier som en dragkamp mellan orostanken och tröstetanken. Vi oroar oss först massor – och sen försöker vi trösta och lugna oss själva men det får bara motsatt verkan.

Författarna menar att man kan likna ältandet med en hundvalp som man ska lämna ensam hemma en stund. Först går du mot dörren och hundvalpen piper och gnäller, och då sätter du dig ner och gullar med valpen ”så ja, det är inte så farligt att vara ensam hemma”. I värsta fall upprepar du detta flera gånger innan du stänger dörren och går. Då har du bekräftat för valpen att det visst är rätt så farligt att vara ensam hemma. Varför annars allt detta gullande och tröstande?

Om du i stället säger ”Hej då, jag kommer sen” och sen bara går så förstår däremot valpen att det nog inte är så farligt, åtminstone efter några dagar.

Så vi ska inte lugna och trösta oss själva när vi får orostankar. I stället ska vi tänka: Vad är det värsta som kan hända? Tänk orostanken hela vägen ut och låt det vara där. Min mamma brukar till exempel oroa sig massor inför att hon ska resa ner till oss med tåg. Vad är det värsta som kan hända? Jo, jag kan missa tåget. Det går fler tåg. Tåget kan bli försenat. Ja, då blir det så och det tar längre tid innan jag kommer fram. Jag kan bli sjuk och inte kunna åka. Ja, då blir det så. Tåget kan vara försenat. Ja, då tar det längre tid att komma fram.

Ni fattar nog poängen – och den här pusselbiten kommer jag verkligen att ha användning för! Så fort orostankarna kommer precis innan jag ska sova så ska jag tänka på dem som en ängslig hundvalp 🙂

Helhetsmetoden, del 3

I boken Helhetsmetoden skriver författarna Maria Helander och Cathrine Schück att vi varje dag tänker 90 000 tankar. (Någon har räknat ut det, fråga mig inte hur.) De allra flesta tankar är automatiska, de kommer och går utan att vi knappt lägger märke till dem.

Det finns en massa olika tankar, bland andra:

  • Allt-eller-inget-tankar. ”Den här dagen är ändå körd så jag kan lika gärna äta lite till.”
  • Skuld-tankar. ”Vilken värdelös mamma jag är som glömde skicka med vantar till dagis.”
  • Tankeläsar-tankar. ”Min chef verkar väldigt sur, jag har nog missat att göra något.”
  • Katastrof-tankar. ”Dottern har inte hört av sig på hela dagen, hon har säkert råkat ut för något allvarligt.”

Tankarna väcker känslor hos oss, tyvärr oftast negativa, och dessa känslor gör att vi beter oss destruktivt. Känslorna oro, rädsla, rastlöshet och vanmakt kan till exempel få oss att tröstäta eftersom vi tycker synd om oss själva. I stället för att angripa känslorna, som bara kommer utan att vi kan göra så mycket åt det, är det bästa sättet att ifrågasätta tankarna som leder till de negativa känslorna.

Enligt boken ska man relativitetspröva sina tankar.

  • Vad är det värsta som kan hända? Vad händer då?
  • Är det rimligt att detta faktiskt ska ske?
  • Vad skulle min kompis sagt om detta?
  • Finns det något annat sätt att tolka den här situationen?

Tanken ”Jag är så tjock och ful och ingenting passar i min garderob” kan man till exempel ifrågasätta så här: ”Jag är inte tjockare än många andra, och jag har faktiskt gått ner 15 kg det senaste året. Ful är jag inte heller, men jag skulle nog må bra av att gå till frisören. Jag har många olika storlekar i min garderob, men jag har faktiskt tre par byxor som passar och de flesta tröjor passar också. Jag ska gå igenom min garderob och rensa ut för stora kläder och skänka bort dem, och lägga alla kläder som är för små i en låda. Då kan jag ta fram den lådan med jämna mellanrum och prova kläder som motivation när jag fortsätter gå ner i vikt.”

Tanken ”Eftersom jag ätit glass kan jag lika gärna äta några bullar också” kan man ifrågasätta så här: ”Okej, jag åt glass och det var gott. Nu är det extra viktigt att jag är vaksam på mersuget som den glassen kan väcka. En glass är ingen fara, men det får räcka med det.”

Tanken ”Jag är precis värdelös som inte kommer igång med träningen, det funkar helt enkelt inte” kan man ifrågasätta så här: ”Jag är så trött på morgnarna när klockan ringer så jag orkar inte gå upp och ta en powerwalk innan jobbet. Jag provar att promenera direkt efter jobbet i stället, innan jag börjar laga middag. Får se om det funkar bättre. Jag börjar med måndagar under två veckor och därefter kan jag utöka efterhand till två-tre eftermiddagar per vecka och en gång på helgen. På helgen kan jag promenera innan jag äter frukost.”

Tanken ”Det kommer att gå åt helvete” kan man ifrågasätta så här: ”Det värsta som kan hända är att min chef blir arg på mig. Då får jag ta emot den ilskan och försöka förklara varför det blev som det blev. Gjort är gjort och det kan inte göras ogjort. Jag får fråga hur jag kan rädda situationen i stället. Det bästa är alltid att erkänna sina misstag. Misstag gör alla, även chefen ibland.”

Ni fattar säkert principen. Exemplen ovan är förstås ”önsketankar”, så funkar det sällan i verkligheten, men poängen är att om man ifrågasätter sina automatiska tankar och försöker vända negativa tankar till positiva eller accepterande tankar så kan man efterhand förändra sitt sätt att tänka. Och när man tänker mer positivt/accepterande så uppstår inte de negativa känslorna och då behöver man inte tröstäta 🙂

Helhetsmetoden, del 2

Författarna Maria Helander och Cathrine Schück träffades för ett tiotal år sedan på en viktminskningskurs hos KBT-psykologen Lisbeth Stahre, som är upphovskvinna till Stahremetoden. Lisbeth Stahre är auktoriserad socionom, forskare vid Karolinska Institutet och KBT-terapeut med 30 års erfarenhet av behandling av personer med ångest-, stressrelaterade och utmattningsdiagnoser, övervikt/fetma och ätstörningar.

Jag har läst Lisbeth Stahres bok Övervikt handlar om känslor som beskriver Stahremetoden. Hon erbjuder även metoden som distanskurs över internet www.stahremetoden.se, och kurser där man kan bli certifierad i Stahremetoden. Jag vill gärna nämna detta – äras den som äras bör 🙂

Det känns alltid trovärdigt när författare av viktminskningsböcker vet vad de skriver om av egen erfarenhet. Både Maria och Cathrine har varit överviktiga och sjuka av socker. Cathrine beskriver avgiftningen från socker, vitt mjöl, socker och stärkelse som fruktansvärd. Det tog fyra veckor innan hennes humör var någorlunda stabilt igen. Maria var precis som många av oss andra en jojo-bantare. Hon har provat alla dieter som finns på marknaden, men alltid gått upp i vikt allt igen och lite till.

Vändpunkten kom när de träffade varandra på en kurs hos Lisbeth Stahre. Tillsammans påbörjade de en helt ny livsstil, gick ner i vikt och behöll den, och fick en bättre livskvalitet på alla sätt. De lyckades när de slutade banta helt enkelt. Nu ordnar de själva viktminskningskurser, och har även skrivit en bok om sin metod som de kallar just Helhetsmetoden.

Det som skiljer Helhetsmetoden från Stahremetoden är insikten om hur snabba kolhydrater påverkar blodsockret, insulinet och fettförbränningen. Genom att kombinera lågkolhydratkost och KBT för att hantera sina känslor/beteenden så får man Helhetsmetoden.

En bok helt i min smak 🙂

Helhetsmetoden, del 1

Det är lika bra att jag numrerar mina tankar om boken Helhetsmetoden av Maria Helander och Cathrine Schück. Det blir nog några inlägg om den boken. Konsumentupplysning kan man kalla det 😉

För det första är boken skriven med referenser till flera andra författare som jag redan har läst, och bara det känns som att man hållit på ett tag och samlat kunskap. Men det är alltid bra att få den kunskap man själv har filtrerad genom andra människors tankar.

KBT betyder kognitiv beteendeterapi. Kognitiv utgår från tanken, beteende är sättet vi agerar på, och terapi är en process som syftar till att förändra. Förändra dina tankar och beteende m.a.o.

KBT kan man bedriva ensam ihop med en psykolog, i grupp, eller helt ensam med en bok eller via internet tex. Till och med depressioner kan man lindra via en KBT-kurs på nätet. Det påstås att man kan bli av med ormskräck också. En kompis till mig blev av med sin spindelfobi genom KBT via telefon.

Det enda man investerar i är med sin egen tid. Man får hela tiden ”läxor” och man måste ta sig tid att reflektera och analysera, både sina tankar och beteende.

Man ritar en KBT-karta över olika situationer för att komma till rätta med ”felaktigheter”.

Ett enkelt exempel:

1) Vad händer? Klockan ringer på morgonen.
2) Vad tänker du? Himmel vad trött jag är, jag ligger en stund till bara.
3) Vad gör du? Somnar om.
4) Vad leder det till? Du kommer för sent till jobbet.

I det här fallet är det tanken man behöver komma åt för att få en förändring, plus att man måste ta itu med sina kvällsrutiner för att få tillräckligt med sömn.

Ny bok att läsa: Helhetsmetoden

Den här boken lånade jag på bibblan i dag. Jag lånar regelbundet ljudböcker och ibland blir det en viktbok också. Man kan ju inte köpa allt. Det är sällan jag lär mig så mycket nytt, men lite ”hjärntvätt” är aldrig fel – till slut ska väl kunskapen sitta inifrån och ut i alla lägen!

Maria Helander har jag lärt känna lite via hennes blogg. Hon är livscoach och praktiserar KBT. Cathrine Schück är LCHF-kock bland annat. Jag gav bort hennes kokbok med ”nyttiga sötsaker” till min kompis L och hon har haft stor nytta av den boken.

Tillsammans bedriver de viktminskningskurser som de kallar Helhetsmetoden. Det går nog ut på hur vi ska tänka annorlunda, och inte ”äta” våra känslor misstänker jag. Jag får garanterat anledning att återkomma, om nu boken är hälften så bra som jag hoppas förstås.

20120220-183332.jpg

Etikettmoln