Just another WordPress.com weblog

Arkiv för kategorin ‘Träning’

30 dagar med plankan börjar nu!

30 kvällar i rad med plankan börjar nu! Häng på 😊 Appen heter Plankan, eller om man vill ha alla appar Complete Fitness 30 Days Workout.

Balansträning på jobbet

Jag har fått en ny balansbräda på jobbet, anpassad just för skrivbordsarbete. Den är lite bredare än en sådan balansbräda som man använder på gymmet, och den är ställbar i höjdled så att man kan ha mer eller mindre gung.

Meningen är inte att man ska balansera på den hela dagarna, en-två timmar på förmiddagen och lika mycket på eftermiddagen kan vara en lagom målsättning.

Jag har därför märkt upp på mattan var plattan ska stå så jag slipper ”prova in den” varje gång jag ska använda den.

Måste utmana mig själv litegrann

Jag har så svårt att komma till skott med styrketräningen igen. Jag behöver det verkligen, men jag hittar inte tillbaka till rutinerna. Jag har köpt ett paket med appar där man under 30 dagar utmanar sig själv att göra vissa övningar.

Paketet innehåller sju appar, en för varje övning. Tanken är att göra en enda övning i 30 dagar, varje kväll. Det borde inte kännas varken tidsödande eller jobbigt, och förhoppningsvis väcks några muskler till liv.

utmaningar161004

App-paketet heter Complete Fitness 30 Days workout. Det kostar 30 kr och innehåller följande sju styrkeövningar: Plankan, armhävningar, upphopp, utfall, knäböj, triceps-dips och situps.

Jag börjar med plankan ikväll!

En vecka med mycket få steg

moves161004

Senaste veckan har jag verkligen inte uppnått min målsättning med 12.000 steg per dag. Men jag har faktiskt varit sjuk, torsdag-fredag låg jag hemma i sängen och lördag-söndag gjorde jag minsta möjliga. Men igår måndag kändes det okej att nå målsättningen igen.

Det är ju lite svårare nu att motivera sig när det är kallt och mörkt både på morgon och kväll. Men hunden måste ju ut. Och en lunchrunda försöker jag hinna med alla dagar jag kan. Hinner jag inte med lunchrundan, som brukar landa på cirka 3.000 steg så är det väldigt svårt att uppnå den dagliga målsättningen tyvärr.

Men nu känner jag mig frisk igen – tack vare te på ingefära, citron, timjan och honung  🙂

Tio små apor

Ikväll var det Blodomloppet i Karlskrona. Jag deltog inte. I över en vecka har jag varit snubblande nära att bli snorförkyld. Det svider i hals, näsa och värker i öronen. Pressar jag mig yttepytte fysiskt är jag orolig att jag får feber och blir sängliggande.

Så det blev inget Blodomloppet i regn, blåst och kyla för min del. Men det blir fler tillfällen! Fler Blodomloppet, fler chanser.

Minns ni barnramsan ”Tio små apor hoppade i sängen, en ramlade ner och slog sitt lilla huvud. Nio små apor hoppade i sängen…”

Ungefär så känns Blodomloppet för mig i år.

För några år sedan hade vi på BLT och BLT/Sydöstran Annons fem lag á fem deltagare i Blodomloppet. Året därpå hade vi tre lag, i fjol två lag. I år fick jag inte ihop ett enda lag. Jag anmälde till slut fyra enskilda i BLT:s namn.

Men även vi fyra droppade av, en efter en, precis som de små aporna som hoppade i sängen.

Väldigt glädjande är dock att regn, kyla och blåst ändå inte avskräckte flertalet deltagare i kvällens Blodomloppet 😊

”Blött men glatt – stor som liten sprang för livet” #BLTse

http://gota.media/rvTZ

Har man bestämt sig så har man!

Igår söndag var det verkligen inte en underbar tid! Tvärtom har det varit omväxlande hagel, regn, snö och snudd på minusgrader hela helgen. Två halkolyckor hände i närområdet under gårdagen. Halkolycka i slutet av april?

(Jag tillhör den lata skara som ännu inte hade bytt till sommardäck, men i morse hade jag faktiskt bokat tid för däckbyte så nu får bannemej vädret sluta att bete sig som bångstyrig tonåring!)

Och när vädret visar sig från sin sämsta sida är motivationen att springa förstås inte på topp. Men jag hade bestämt mig för att springa igår – och så fick det bli. Jag har ju bestämt mig för att löpträning två gånger per vecka är en bra nivå för mig, och där vill jag ligga. Så det var bara att klä på sig och ta sig ut.

lakritslove

Älskade Lakrits tyckte dock att det var en mycket dum idé! Så mycket skönare var det ju att ligga kvar i sängen och se snöflingorna utanför fönstret, på behörigt avstånd. Men han följde förstås med mig ut ändå. Han skulle följa mig till månen om jag bad honom.

Dottern försökte locka ner honom i sin säng, men han följde med mig. Sådan villkorslös hundkärlek värmer inombords när det är kallt utomhus ❤

Och 5 km blev det, cirka 30 sek snabbare än i onsdags. Och bäst av allt – det gjorde nästan inte ont alls i varken fötter eller ben 🙂 Lite känning i vänster skenben, lite känning i trampdynorna, men ingen känning alls i knäna. Mycket känning i lungorna, men det är ju precis där det ska kännas!

Att springa två gånger en vecka är ju förvisso bra, men den stora bedriften är förstås att fortsätta ligga på den nivån vecka efter vecka. Jag känner mig verkligen motiverad att fortsätta, allra helst om jag inte har dödens ont efteråt.

Jag blir alltid så imponerad när folk i förbifarten säger saker som ”Jag springer litegrann, inte så avancerat, det brukar bara bli en 7-8 mil per vecka.” Om jag en dag kan säga att jag springer en mil per vecka kommer jag att vara sprickfärdig av stolthet, ingen falsk blygsamhet här 😉

I kväll blir det cirkelträning, i morgon tisdag yoga, och på onsdag blir det löpträning igen. Basta.

En underbar tid just nu!

Det är verkligen en underbar tid just nu! Varje stund utomhus ger mig så oerhört mycket energi. Jag går mina dagliga hundrundor och njuter av varenda minut 🙂 Tittar på alla vårtecken som kommit – kollar in knoppar, blommor och blad.

Nu är april också snart slut, och Blodomloppet måndag 16/5 kommer rusande med stormsteg. Jag har sprungit fem km tre gånger hittills: 17/3, 12/4 och 20/4. Det känns ju sådär minst sagt, mina förberedelser kunde varit mycket bättre om man säger så!

Problemet är att jag väger för mycket. Belastningen på fötter och ben är jättestor. Knäna kvider och fötterna gråter. Efter en löprunda tar det typ en vecka innan jag kan gå smärtfritt igen. Men skam den som ger sig, och sakta men säkert ska väl fötter och ben vänja sig, och vikten minska förhoppningsvis.

Jag kan i alla fall skönja en positiv trend 🙂 Mellan första och andra löprundan gick det nästan en månad. Mellan andra och tredje löprundan endast åtta dagar! På tredje löprundan gick det dessutom två minuter snabbare än på första löprundan. Och, bäst av allt, det gjorde inte riktigt lika ont i ben och fötter på tredje löprundan.

Så nu laddar jag för nästa fas i förberedelserna – att springa redan på söndag igen. Springa två gånger per vecka borde jag klara av, jag VILL klara av det. Och jag vet att minst två löprundor per vecka, helst tre faktiskt, krävs för att utvecklas.

Och är det någon gång jag ska lyckas komma ut på löprundor är det ju just nu då det är så sagolikt vackert ute!

vitsipporEtt hav av vitsippor! Lovely ❤

Jag gjorde det!

elljussparet

Två varv blev det på elljusspåret i Brunnsskogen igår kväll. Totalt 5 km på 43 min. Plus en km promenad innan och efter så att hunden fick göra sina behov. Det är verkligen ingen tid att skryta med, men man måste börja någonstans och det går tyvärr inte att leva på gamla meriter.

Tiden är egentligen helt oväsentlig. Huvudsaken var att jag gjorde det!

Och det kändes så skönt 🙂 Inte bara efteråt utan faktiskt under tiden också. Kroppen hade längtat efter löpningen. Halva andra varvet gjorde det dock helt galet ont i trampdynorna, men det var det värt. Hoppas det ger med sig snabbt bara.

Min hund Lakrits hade jag i en tre meter lång löplina fastsatt i ett bälte i midjan. Då fick jag händerna fria. När jag gick drog han mig framåt, och när jag sprang drog jag honom med mig i linan. Några korta stunder hittade han mitt tempo i löpningen och sprang bredvid, och det kommer bara att bli bättre med tiden. Tre gånger mötte vi en matte med schäfer, men även det gick bra.

Nu gäller det bara att hia sig och inte göra som jag brukar, det vill säga gå all in. Jag är sugen på att springa både lördag och söndag också, men jag ska låta bli. Jag ska fortsätta med löpning en gång per vecka under några veckor, och sedan utöka till två löprundor per vecka.

Jag är en allt eller inget-människa. När jag väl fått för mig något ska det göras nu, nu, nu och hela tiden. Sen orkar jag förstås inte i längden, och då blir det ingenting istället. Jag fyller 47 år i år och ännu har jag inte lärt mig hantera detta på ett bra sätt. Det gäller ju att hitta balansen mellan aktivitet och vila – inte ösa för att att sen dö typ.

Men nu är i alla fall siktet inställt på Blodomloppet den 16 maj på Västra Mark i Karlskrona. Jag ska försöka få med mig ett gäng kollegor också. I fjol anmälde vi på BLT tre lag med fem personer i varje lag. Målsättningen är att få ihop fyra lag i år åtminstone.

Min personliga målsättning är att springa 5 km under 40 min. Tidigare gånger har jag landat någonstans mellan 32 och 35 min, men det vågar jag inte hoppas på i år. Men att springa i år är i alla fall ett snäpp bättre än i fjol då jag valde att promenera.

blodomloppet2011Så här såg det ut 20011, första året som vi sprang Blodomloppet ihop. Jag hoppas få med mig Åsa, Sylvia och Kerstin i år också 🙂

Jag håller ställningarna

Hälsan tiger still brukar det heta, men med vikt/hälsobloggar brukar det vara det motsatta. Inga inlägg är inte positivt, det betyder bara att man inte har så mycket att berätta. Man ligger där i ”diket” och vältrar sig i leran, och vet inte riktigt hur man ska ta sig upp på vägen igen.

Jag anser mig vara en tränande människa. Jag anser att jag tränar ”regelbundet”, men periodvis blir det verkligen inte mycket gjort. Så har det varit den här vintern. Det är så lätt att tappa flytet, mycket lättare än att hitta det igen. Och den här vintern har jag verkligen tappat motivationen att träna helt och hållet. Och det känns att bristen på träning påverkar mig jättemycket, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått ont i ryggen, men släng av falsk ischias från och till. Jag har också av oklar anledning fått ont i vänster axel, armbåge och handled. Båda delar hänger ihop med utebliven förebyggande styrketräning förstås. Mina onda trampdynor har också gjort det svårt för mig att springa, allra helst som jag väger för mycket.

Psykiskt har jag påverkats mest genom att jag är trött, trött, trött, och sen är jag trött och less på att jag är trött. Jag har ingen lust att göra någonting när jag kommer hem från jobbet. Samtidigt vet jag ju att träning gör mig piggare, men igångsättningsfasen är SÅ svår att ta sig igenom.

Jag har också sen oktober–november haft helt galet mycket att göra på jobbet, och det har verkligen dränerat mig på energi. Det har inte funnits någon tid alls för varken planering eller eftertanke, utan jag har bara köttat på.

Något positivt har denna vinter dock verkligen medfört. Jag har hittat en ny kärlek, eller han hittade mig snarare. Väldigt kärt är det i alla fall, även om vi tyvärr inte kan träffas oftare än varannan helg och knappt det ibland. Att få uppleva förälskelse så här i medelåldern är helt fantastiskt. Så jag har med andra ord haft en del annat att sysselsätta mig med på senaste tiden.

Men sen några veckor tillbaka har jag i alla fall börjat med cirkelträning på måndagskvällar och lunchyoga på tisdagar. På cirkelträningen tränas styrka och flås, och på yogan styrka, smidighet och mental träning.

Nu känner jag mig mogen för att införa ett tredje träningspass per vecka. Och eftersom jag inte har så ont i fötterna längre får det bli ett intervallpass gå/lunka, med hunden i släptåg i en löplina. När jag går springer han framför, och när jag springer lunkar han efter. Vi är inte riktigt synkade än 🙂

Så på onsdag eller torsdag kväll är det dags. Bannemej.

Underbar lunchpromenad

lunchpromenad

Och första lunchpromenaden är redan avklarad 🙂

Etikettmoln