Just another WordPress.com weblog

Arkiv för juni, 2014

Jag måste göra mitt bästa

Senaste tiden har jag tränat högst sporadiskt. Anledningen är att det inte går så bra. Senaste året har jag ökat i vikt 20 kg, och det märks givetvis på att det är jobbigare att träna. Dåligt flås, ont i fötterna, det tar emot överallt.

För precis ett år sedan var jag sjukt deprimerad, för femte-sjätte gången sen jag blev utmattningsdeprimerad våren 2007. Jag fick 2007 en medicin (paraoxetin) mot ångesten. Den hjälpte mot ångesten, men jag ökade massor i vikt. Massor!

Jag kan inte äta när jag är svårt deprimerad. Får knappt i mig någonting. Rasar 8-10 kg på en månad. När jag börjar med medicinen återfår jag aptiten. Rejält.

De senaste 7-8 åren har jag pendlat i vikt plus och minus 20 kg flera gånger. Fatta att kroppen tar stryk! Och självkänslan också! Garderoben ska vi inte tala om.

När jag mår stabilt bra trappar jag ut medicinen. Efter tre-fyra månader återkommer ångesten och sömnstörningarna. Jag har ångest för allt! Att det regnar, snöar, solen skiner. Jag oroar mig massor för allting, ofta helt i onödan och alldeles för mycket. Jag tar på mig andras psykiska ohälsa och får ångest för det också.

Första gången jag blev sjuk inträffade tsunamin i Thailand, och min ångest var enorm. Nyheter kan jag knappt titta på när jag mår som sämst. Jag kan bara tänka en enda tanke ”F… vad dåligt jag mår.” Om och om igen.

Sen börjar jag med medicinen igen och efter några månader avklingar ångesten. Jag blir normal. Men jag ökar i vikt. Massor. Jag äter mer förstås, men inte så mkt att det egentligen kan förklara den enorma viktuppgången.

I höstas separerade jag efter 22 år som sambo, och det var bra för mitt välmående. Vårt förhållande var en stor sten som skavde i många år. Tack vare medicinen klarade jag av det bra. I våras började jag trappa ut medicinen för att kunna sluta med den, och efter några veckor kom ångesten tillbaka. Inte fullt ut, men tillräckligt obehagligt.

Efter samtal med min läkare, som sa ”en del har brist på insulin, andra på serotonin”, så ökade jag dosen igen. Nu mår jag bra, ingen ångest alls.

Ofta tänker jag ”hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må dåligt.” Men det är verkligen inte roligt! Och det är sjukt mycket jobbigare att springa! Den 6/9 ska jag springa Tjejmilen och jag måste börja löpträna tre gg/vecka nu! Jag måste göra mitt bästa, aldrig ge upp.

Söndagens tre positiva

1) Jag har äntligen hittat rätt tvättrutiner i lägenheten. Det är ursvårt att få tider. Man får bara boka en tid i taget och kvällstider och helgtider går först. Jag har provat alla varianter men de senaste fyra gångerna har jag tvättat åtta maskiner kl 11-15 varannan söndag och det funkar bra. Jag har mutat in mitt revir! Kläderna tumlas eller torkar i torkskåp. De två sista maskinerna, handdukar och sängkläder, hänger jag på galgar i hallen. Sen behöver jag inte tänka på tvätt på två veckor 😊

2) Mellan tvättmaskinerna har jag diskat, dammsugat, torkat golv och städat badrum. Jag vill inte bli en mamma som städar när barnen är borta. De ska delta, eller åtminstone inse att hushållsarbete tar tid. Annars gör jag dem en björntjänst. Storasyster får diska och laga mat en dag under veckan hon är hos mig, och idag tvingade jag Lillasyster att dammsuga två rum.

3) Varannan söndag, som idag, lämnar jag barnen hos ex-sambon. Varannan söndag kommer han till lägenheten och lämnar dem. Då äter vi middag ihop på respektive ställe. Jag är så glad och tacksam över att vi är goda vänner, och vi pratar mer än vi gjort på många år. Vi lyssnar och respekterar varandra mycket mer. Vi har firat jul, påsk, och midsommar ihop, samt Mors dag och ett studentfirande.

Lördagens tre positiva

1) Natten till lördag sov Lillasysters kompis B hos oss. Vid tvåtiden kom Lillasysters kompis A till oss. Jag är så glad att hon har två bästa kompisar, och det funkar alltid så bra när de är tillsammans. Goa tjejer ❤️

2) Tacksam över att jag fick låna Storasysters konto på Netflix hela kvällen. Det finns inget vettigt på tv annars mer än fotboll och det tittar jag inte på. Orkade inget annat än att slappa och glo på tv.

3) Glad över att det var uppehåll från regn hela dagen med tanke på att bilutställningen Nostalgia anordnades i Brunnsparken, Ronneby. Jag vill att Ronneby ska visa upp sig från sin allra bästa sida, och dit tillhör underbara Brunnsparken.

20140629-123100-45060648.jpg

Fredagens tre positiva

1) Att det är fredag. Älskar fredagar ❤️ Att avsluta alla mail och samtal på eftermiddagen med ”trevlig helg” känns helt magiskt.

2) Ny vikarie började idag. Han har jobbat 18 år på andra media i länet. Så rätt, så på G, och så mycket bra attityd och erfarenhet!

3) Lillasyster har sin bästa kompis på besök och hon ska sova över. Fniss från början till slut!

Torsdagens tre positiva

1) Fick en ofrivillig sovmorgon till halv nio. Hörde inte när klockan ringde halv sju. Andra dagen i rad. Imorgon måste jag vakna i tid! Dags att plocka fram det tunga artelleriet – väckarklocka i andra ändan av rummet!

2) Trevlig träff i kväll med årets sommarvikarier. Det är ett bra gäng! Det blir en bra sommar det här 😊

3) Den positiva energin som sommarvikarierna har med sig smittas av på oss andra ordinarie. Vi är trötta och behöver semester, men vi är lite gladare och generösare.

Onsdagens tre positiva

Det här cirkulerar mycket på Facebook just nu, att man ska lista tre positiva händelser under dagen. Jag väljer att göra det här på bloggen istället. Mest för egen del, för att summera och reflektera över dagen som gått. Jag behöver fokusera på det positiva just nu känner jag.

1) En sommarvikarie jag rekryterat hörde av sig och berättade att hon klarat uppkörningen idag. Puh. (Annars hade jag fått mer problem att lösa.)

2) En annan vikarie som jag rekryterat, som inte har någon som helst erfarenhet och inte ens är klar med sin utbildning än, började jobba idag och hon kändes 120 procent rätt 😊

3) Alla sommarvikarier i år verkar faktiskt motsvara mina förväntningar. Jag är SÅ tacksam och glad över att jag får lära känna dessa unga, talangfulla, entusiastiska journalister. Hos oss får de en bra start i sin yrkeskarriär. Ju mer de kan skriva på sitt cv desto lättare får de jobb.

Bulle och mjölk

Idag behövde kroppen bulle och mjölk. Fast egentligen borde jag ha sprungit! Har inte tränat sen förra onsdagen och knappt inte sprungit alls under maj. Den 6/9 ska jag springa Tjejmilen.

Igår tänkte jag ”nu är läget under kontroll” när jag gick hem från jobbet. I bilen hem fick jag ett samtal som ställde allt på ända. Igen.

Jag har visserligen löst det mest akuta problemen under dagen, men jag vet inte hur många fler brandkårsutryckningar jag orkar med. Så fort jag släckt en brand uppstår nästa.

Sju arbetsdagar kvar till semestern.

20140625-222600-80760579.jpg

Etikettmoln