Just another WordPress.com weblog

Arkiv för augusti, 2012

Nu kräver kroppen vila

Det finns inte en muskel i kroppen som inte värker i dag. Jag är så trött och seg och känner mig helt dränerad på energi. Så det blir ingen träning alls torsdag-lördag. Jag väljer att lyssna på kroppen.

Yes! Jag har cyklat mina 20 mil

Vi är fler som cyklar i protest mot kvinnovåldet, men de här är jag vän med på endomondo. De två som ligger i topp tränar och tävlar i triathlon, men jag har segat mig upp från plats 7 till plats 5 och det är jag glad och stolt över 😀 Bäst av allt är ändå att jag uppnått det mål på 20 mil som jag satt för mig själv.

Jag har redan föreslagit de andra att vi ska utöka utmaningen med en månad och cykla hela september också. Jag är beredd att utöka mitt mål med 10 mil.

Ett evigt packande och tvättande

Just nu känns det som jag inte gör annat än packar träningsväskan och tvättar träningskläder och handdukar. Men nu återstår det bara några dagar, och sen återgår allt till det normala. Träna 3-4 gg/vecka blir plättlätt efter den här månaden.

I dag har jag spelat squash på lunchrasten. Lika roligt som vanligt 😀 Det är så befriande när även skrattmusklerna får lite träning, och de får verkligen träna på squashen.

Direkt efter jobbet bytte jag om och tänkte hoppa på hojjen och cykla mina sista 7 km i 20 mil-utmaningen. Hoppsan. Punka. Snopet. Det fanns absolut inte tid att fixa någon punka, eller be sambon fixa punkan ens, så jag lånade Storasysters cykel.

Det kändes väldigt ovant och jag kunde inte ha samma tempo som jag brukar, men 8 km blev det i alla fall. Ville ha lite marginal. (Egentligen hade jag ännu mer marginal för jag missade att slå på endomondo de första 1,5 km.)

Sen kastade jag i mig en banan, och därefter kastade jag och dottern oss iväg till fotbollsträningen – som också var jätterolig 🙂 Det är svårt att avstå när det är så roligt, men samtidigt känner jag mig sjukt sliten i kroppen nu. Efter träningen var det teori och fika så jag var inte hemma förrän halv tio.

Nu är jag så trött att jag knappt orkar lägga mig.

I dag kände jag inte för att cykla

Jag har sovit kasst i natt och i bilen hem från yogan i kväll kände jag absolut inte för att cykla. Jag ville bara lägga mig på rygg i soffan och glo på Robinson.

Men sen tänkte jag på hur det skulle kännas att snubbla på målsnöret. Att inte göra sitt allra yttersta. Mitt mål är ju att cykla 20 mil innan den 1 september. Det återstår 2,8 mil. Lathet är ingen sjukdom, och endast sjukdom är giltig frånvaro.

I morgon onsdag ska jag träna squash på lunchrasten och fotboll på kvällen. Jag kommer inte att varken hinna eller orka cykla så många km innan/efter fotbollen. På torsdag och fredag hinner jag inte cykla alls för då ska jag göra annat. Och sen är augusti slut.

Så jag tog på mig en hood utanpå yogakläderna, reflexväst och hjälm och cyklade 21 km. Jag var väldigt trött i benen eftersom det är fjärde dagen i rad som jag cyklar 20-25 km, men jag höll farten ändå. Bäst av allt – jag gjorde det!

På slutet gick det lite långsammare. Det är svårt att cykla på grusvägar i mörker med en cykellampa som endast fungerar som alibi. Man ser inte groparna förrän det är för sent.

Så en riktigt bra cykellampa måste jag köpa mig om jag vill förlänga cykelsäsongen lite till. Under september tänker jag fortsätta i alla fall.

Och någon racer ska jag inte ha. Det får bli en MTB som tål att kajka runt på gropiga grusvägar.

Känner mig trött och sliten

Vet inte om det beror på fullmåne eller PMS men jag sover inget vidare just nu. Eller så är det träningsmängden som spökar – jag får liksom krypningar i benen när jag ska sova och kan inte ligga still. Kastar mig från sida till sida timme efter timme, känns det som i alla fall.

När jag väl somnar så sover jag rätt så gott, men fy så mycket kaffe det krävs för att piggna till på morgonen. Jag gäspar nästan käken ur led.

Endast 2,8 mil återstår innan jag uppnått mitt cykelmål 20 mil. Minst två av dessa ska jag cykla i kväll, och sen behöver jag bara ta en lite längre omväg när jag cyklar till fotbollsträningen i morgon kväll 🙂

Samtidigt som jag är glad över att jag verkligen spurtat i cykelutmaningen så kan jag inte låta bli att känna mig besviken över alla cykelpass som jag missat i sommar. När jag hade semester tränade jag ingenting! En cykelrunda varje-varannan dag hade jag lätt hunnit med – och det hade bara varit trevligt.

Men det som är gjort är och gjort, och det som är ogjort är ogjort. I dag blir det i alla fall yoga efter jobbet och sen direkt hem och cykla.

Sambon hittade förresten en cykel på Blocket som jag tänker titta på – och provcykla!

Summering till och med juli

Maj–juli är verkligen förlorade månader för mig! Under juni–juli har jag inte ens noterat en enda vikt. Men för augusti kommer jag att kunna visa strålande siffror 🙂 I alla fall angående antal pass och träningsmil.

 

Jag har återupptäckt cykelglädjen

När jag var i tonåren cyklade jag jättemycket. Varje sommarlov blev det flera mil i veckan. Jag cyklade till stan, till havet, och jag tog alltid olika vägar. Vart kommer jag om jag cyklar den vägen? Jag hade sällan ett utstakat mål. Jag och hojjen upptäckte världen.

Tillsammans kämpade vi i uppförsbackar och njöt av fartvinden i nedförsbackar. Genom skog och villaområden, på grus och asfalt, i regn och solsken, i motvind och medvind. Jag och hojjen var ett strävsamt par, ett oslagbart team.

Sommarens cykelutmaning har gjort att jag återupptäckt cykelglädjen 😀

Etikettmoln