Just another WordPress.com weblog

Arkiv för kategorin ‘Tävlingslopp’

Tre sekunder snabbare än i fjol!

blodomloppet4

År 2011 sprang jag Blodomloppet första gången på 32:55 min. År 2012 blev jag sjuk så då sprang jag inte. I fjol sprang jag på 35:02 min, och i går kväll kom jag i mål på 34:59 min. Hela tre sekunder snabbare än i fjol 😉

Jag spurtade järnet innan målgång, och tack vare det kom jag under min magiska gräns 35 min. Det innebär ett snitt på 7 min/km och det känns faktiskt helt okej. På träning det senaste har jag snittat på ca 7:30, så det märks tydligt att jag faktiskt gjorde mitt bästa! Och eftersom jag väger cirka 15 kg mer i år jämfört med i fjol så känns prestationen i det ljuset helt enorm. Så jag är supernöjd 🙂

Blodomloppet var som vanligt superbra arrangerat av föreningen KA2. Det var perfekt väder under loppet – 10-12 grader och molnigt. Trots det hade jag nog för mycket kläder på mig (långärmat och t-tröja). Jag skulle skippat den långärmade tröjan för jag blev stundtals obehagligt varm.

Jag ansträngde mig för att hålla igen på tempot för att orka springa längre sträckor, slippa håll, magknip och mjölksyra. På träning brukar jag ösa på lite för snabbt, dö en stund, ösa på igen och så vidare. Nu la jag mig på ett lite lägre, stadigare tempo och orkade springa längre sträckor innan jag fick gå en stund och återfå andhämtningen. Benen är inte problemet, det är flåset!

Jag sprang utan tidtagning i mobilen så jag kan inte nu efteråt kontrollera tiden km för km, men jag kände mig inte hindrad att springa fullt ut hela tiden eftersom det var bra spridning i spåret tack vare olika starttider.

De som sprang 10 km startade 30-35 min innan oss som skulle springa 5 km. De som beräknade springa under 30 min på 5 km startade fem minuter innan oss som räknade med att hamna över 30 min, och de som skulle promenera startade fem minuter efter oss. Innan min grupp ens hade startat kom vinnaren på 10 km i mål, på tiden 30:52 min. Galet snabbt tempo!

Mina kollegor på BLT gjorde också svinbra ifrån sig. Vi hade en intern tävling ”Gissa din tid” och den som kom närmast vann ett pris. Den som gissade närmast sin verkliga tid hamnade på +1:06. Själv hamnade jag på +2:36 min. Roligast var ändå att flera stycken presterade bättre än de hade gissat. En kille hamnade på -10:45 mot vad han hade gissat, och två deltagare slog sitt personbästa 🙂

Efteråt var det picknick och vi lät oss väl smaka. Fast vi fick ändå rätt bråttom hem för det var ruggigt kallt vid åttasnåret.

blodomloppet2

Uppvärmning på gräsplanen. Med många olika starttider blev det mycket uppvärmning för den som ville. 

blodomloppet6

Så här glada var promenadgänget innan start. Lika glada var de efteråt 🙂

blodomloppet5

Tio minuter kvar till start.

blodomloppet3

Det här gänget sprang 10 km. På svinbra tider, så de var mer än nöjda efteråt!

Annonser

Jämjöhalvan 9 november 2013

Plats: Jändelskolan, Jämjö
Arrangör: Team Blekinge
Distanser: 21 km och 10 km, 5 km, och 500 m för barn. (Varav 5 km och 500 m är nya distanser för i år.) Mest grus, som blev lera rätt så snabbt, och en del asfalt. Knappt inga backar alls.
Betyg: B (Enligt det nya betygsystemet A-F, där F är underkänt.)
Deltagare: 401 föranmälda, varav 56 i min klass (mix/motion/5 km)
Resultat: http://jamjohalvan.files.wordpress.com/2012/08/resultat-jc3a4mjc3b6halvan-2013.pdf Bara några timmar efter loppet fanns resultatet ute på hemsidan, trots att jag hört rykten om att tidtagningen med chip inte fungerade så man fick klocka tiderna manuellt. Bra jobbat!

jamjohalvan_1Fem tappra deltagare från BLT deltog i årets Jämjöhalva.

jamjohalvan_5För två år sedan sprang jag Jämjöhalvan senast. Då var det 168 deltagare. Det var en så kallad vändbana – jag sprang 5 km på en grusväg, och sedan lika långt tillbaka. Aptråkigt. Svinjobbigt. Det kom 3–4 deltagare efter mig i resultatlistan, och de var 70+.

Sen dess har det hänt grejer med Jämjöhalvan. I fjol flyttades loppet till Jändelskolan. Man springer en slinga på cirka 5 km som man springer 4, 2 eller 1 varv beroende på vilken distans man valt. Det finns i princip inga backar alls. I fjol lyckades man locka fler motionärer, så 253 löpare deltog i Jämjöhalvan 2012.

I år lyckades man locka ännu fler motionärer – sannolikt för att man införde distansen 5 km och 500 m för barn. Så många som 401 personer var föranmälda till loppet!

Det som är roligt med en slinga är att man blir varvad av elitlöpare, två eller till och med tre gånger. I brist på publik bredvid slingan fick vi motionärer agera hejaklack, men det var knappt de hörde oss för de susade verkligen fram i ett rasande tempo. Vinnaren på 21 km sprang på den imponerande tiden 1:11:37.

Det är verkligen roligt att Team Blekinge har lyckats blanda elit och motionärer, och det verkar fungera perfekt. En cyklist åkte före och varnade ”se upp, nu blir ni varvade” och sen fick vi hålla oss till höger. Och vi som är motionärer gillar verkligen att se riktigt duktiga löpare älga fram, med lera långt upp på ryggen, även om vi mycket nöjda med vårt eget makligare tempo. Löpningen förenar oss 🙂

jamjohalvan_2Det finns egentligen bara en enda sak att klaga på, och det är vädret. Och det kan ju knappast arrangören hjälpa. Men jag hittade en vattentät, fleecefodrad jägarkeps med öronlappar hemma, så jag klarade mig fint i regnet.

Kepsen är verkligen det fulaste jag någonsin sett, men den var jätteskön och fungerade utmärkt som skydd mot regnet. Det värsta med regn är när vattendropparna letar sig igenom hårbotten, och regn i ansiktet gillar jag inte heller. I övrigt bryr jag mig inte så mycket, man blir snabbt varm när man springer.

Min målsättning för löparåret 2014 är att bli en ur-och-skur-löpare, och då kan man lugnt säga att Jämjöhalvan blev en bra start! Stora vattenpölar, lerigt och klafsigt. Men det var bara att springa på.

Jag sprang med min kompis Åsa och jag valde att anpassa mig till hennes tempo. Hon har inte sprungit på ett tag, och det är helt enkelt roligare att springa tillsammans med någon. Jaga tider kan eliten göra. Jag spurtade endast på slutet, och jag är nöjd med min tid 36:51. Åsa kom in på 37:18 – och hon var verkligen nöjd! Hon hade nog räknat med minst 45 min.

jamjohalvan_3Glada efter loppet 🙂

I stället för en medalj fick vi alla ett svettband med en liten ficka för nycklar. (Fast barnen fick medalj.) Och jag hade hellre uppskattat en medalj ytterligare till min samling eftersom jag planerar att göra någon form av collage med nummerlappar och medaljer. Å andra sidan förstår jag att eliten absolut inte vill ha medaljer. Så många lopp som de springer så drunknar de väl i medaljer snart.

Efter loppet serverades det mackor och kaffe i skolans matsal och sällan har det smakat så gott 🙂 Stort tack Team Blekinge för ett kanonarrangemang! Vi ses nästa år.

jamjohalvan_4Mums med mackor 🙂

9,79 på 1:07:18

Silpingeloppet (10 km) är ett litet lokalt lopp. Alla Blekinges orienteringsklubbar och löparklubbar hade nog deltagare representerade. Antalet ”löparblåbär” var lätt räknade. Det var jag och min kompis A 🙂 Vi kom förstås sist – men någon ska ju göra det också!

Så sent som i fredags bestämde jag mig för att delta. Föreningen Gnistan, som arrangerade loppet, är i första hand en friidrottsklubb. Deras klubblokal, där loppet arrangerades, ligger bara några km från där jag bor. Klart jag skulle delta, och testa formen inför Jämjöhalvan den 17/11.

Via ett upprop på fejjan fick jag med mig en av tjejerna från fotbollslaget, som bor i närheten. Som mest har hon sprungit 8 km, så hon var tveksam.

Jag var dock inte ett dugg tveksam, jag har ju sett hur stark hon är på fotbollsträningen. Hon är en bra bit kortare än jag och är 30 kg lättare garanterat. Plus att hon är deltidsbrandman. Självklart klarar hon att springa en mil!

Det var mycket asfalt i början, och efter ett tag såg vi inte ens ryggarna på de andra. A malde på i samma tempo och sprang hela tiden. Jag gjorde som jag brukar göra – springa, gå och vila, springa igen och så vidare. Jag sprang ikapp henne flera gånger.

Efter asfalt var det mycket grusväg, nice. Musiken fick mig att hålla takten. Benen orkade lätt, men flåset begränsade mig. Men jag fick inte håll eller magknip i alla fall.

Min kompis kom in på 1:06 nånting och jag på 1:07:18. Två av åtta km över 7 min, men överlag är jag nöjd.

Att minska tiden på milen från ca 1:20 till ca 1:10 gick hyfsat snabbt. Men det verkar vara mycket svårare att gå från ca 1:10 till ca 1:00. Men jag kämpar på!

Och nu har jag nog fått en kompis som gärna följer med och springer lopp också! A var så glad att jag fick henne att anta utmaningen 🙂

20121104-130442.jpg

I Form-loppet 22 september 2012

Arrangör: Tidningen I Form tillsammans med Ullevi FK.
Plats: Slottsskogen, Göteborg.
Distanser: 10 km (löpning), 5 km (löpning), 5 km (promenad).

Det var 2 500 deltagare anmälda, både killar och tjejer. På gräsmattan framför Björngårdsvillan var det gott om plats, och det kändes inte som så många.

Trist nog var det glest med försäljningstält. Jag räknade till fem tält, och det fanns inga produkter som lockade mig. Då är det rätt så trist att komma i god tid. Årets tröja var rosa (fjolårets turkos tror jag).

Som uppvärmning var det Zumba, men jag deltog inte. Har aldrig fattat vitsen med att bli trött innan man ska springa. Jag hoppade i stället på stället, gjorde höga knä, rumpspark, och viftade lite med armarna – det räcker gott.

I sista minuten tog jag av mig underställströjan. Så jag sprang i tajts, långärmat och väst. En scarf runt panna och öron, för jag glömde givetvis buffen hemma.

Regnet höll sig borta och i startfållan lyssnade jag till musik i öronen, dansade och sjöng. Snacka om att skärma av omvärlden! Minuten innan startskottet började det dugga lite, men det blev aldrig värre än så.

Klockan 14 gick startskottet för 5 km. Klockan 14.05 för oss som skulle springa 10 km, och 14.10 för dem som skulle promenera 5 km. Mycket bra upplägg!

Det var lite trångt i början men jag försökte hitta min takt och inte springa om i onödan. Att kryssa sig fram och dra förbi tar onödigt mycket energi, och man ska orka springa en hel mil.

Rätt snabbt blev det uppförsbacke, och då höll jag till höger och gick. Den taktiken behöll jag i alla uppförsbackar. Gå och hämta andan, dricka några munnar vatten.

På km 4 fick jag håll. Illa, det är svårt att bli av med. Med mantrat ”dämpa farten” ringandes i skallen lyckades jag dock med det. Så fort jag fick känning av håll dämpade jag farten.

Jag höll mig ändå under 7 min på varje km förutom den långa uppförsbacken på andra varvet. Det är jag väldigt nöjd med 🙂

Det kändes bra i benen hela tiden. Benen hade stundtals orkat springa snabbare, men syresättningen är inte tillräckligt bra. Håll beror på syrebrist i diafragman.

Andra varvet var det mycket glesare, och lättare att öka tempot. Men jag höll igen medvetet. Fokuserade på mantrat ”andas, njuta, kämpa” hela tiden, och diggade till musiken i öronen.

När jag kom till km 9 och endomondo gav mig tiden 1:01 nånting tänkte jag ”jag kan slå min tid från Midnattsloppet i fjol”. Då ökade jag tempot och slog den tiden med 2 min.

Jag kom i mål på 1:06:04 och jag är supernöjd med tanke på att jag löptränat så sporadiskt.

Enda minuset var att vi inte fick medalj. Men vi fick en tröja 🙂

20120922-175753.jpg

20120922-175813.jpg

Nu har nummerlappen kommit

Jag börjar känna mig riktigt taggad. Håll tummarna för att jag får vara frisk!

20120915-155454.jpg

Kustmaran och Kristianopel Runt 30 juni 2012

Plats: Kristianopel, Blekinge
Arrangör: Team Blekinge
Distanser och underlag: 42 km, 21 km, 10 km, 5 km, 2,5 km, vändbana, plant och enbart asfalt.
Deltagare: Över 600 startande, varav 96 i min klass (motion/5 km) och jag kom på plats 71.
Hemsida: http://kustmaran.wordpress.com/

Att det heter både Kustmaran och Kristianopel Runt beror på att de längre distanserna (42 km och 21 km) kallas Kustmaran och de kortare distanserna (10 km, 5 km och 2,5 km) kallas Kristianopel Runt. Start och mål är på samma ställe i Kristianopels hamn, med 20 min försprång för löparna på 42 och 21 km. Det är kanon att det är så många distanser för då kan man avancera år från år. Givetvis är många löpare mer eller mindre ”proffs”, men en hel del motionärer deltog också.

Det var första gången jag sprang Kristianopel Runt, men absolut inte den sista. Det var ett mycket trevligt lopp med familjär stämning. Det gick snabbt att få ut sin nummerlapp och det fanns tillräckligt med toaletter på campingen så det blev inga långa toalettköer. Vi fick en fin medalj efteråt, och en påse med lite sponsormaterial. Min kompis Å, som också jobbar på BLT, fick en tröja som det stod Sydöstran på. Mycket roligt eftersom det är konkurrenttidningen 🙂

Den enda nackdelen jag kan komma på är att det inte är så roligt att springa raka sträckor fram och tillbaka på asfalt, men samtidigt ökar det möjligheten att få en bra tid. Vätskekontroll vid vändningen på 5 km-distansen hade varit önskvärt också.

Både jag och Å var inställda på att det skulle bli busväder. Enligt SMHI skulle det komma in oväder på lördagen så vi hade packat väskorna med varma överdragskläder, regnkläder och extrakläder/skor i plastpåse. Jag hade noll förväntningar inför loppet. Efter tre veckors träningsuppehåll på grund av sjukdom trodde jag inte att jag skulle få någon bra tid. Allt under 35 min var jag nöjd med.

Sluttiden blev 31:52 min och det är personbästa på 5 km med 3 sekunder 🙂

Den första kilometern sprang vi inne i Kristianopel och folk satt på sina verandor eller stod bredvid vägen och hejjade på oss. Solen gassade obönhörligt och det var väldigt åskvarmt, men benen kändes ändå rätt så pigga. Jag hade inte ont någonstans. Det är lätt att ösa på för mycket i början – att smittas av de andras tempo. Den första km sprang jag på 5:54 min. Sen gick km 2-4 på mellan 6:27 och 6:56 min. Den sista km slutade på 6:06 min. Jag spurtade de sista 50 meterna. Ett jämt och bra tempo genom hela loppet med andra ord. Den första km brukar alltid vara snabbast, men sen är jag nöjd med cirka 6:30 min/km. Snabbare än så är jag inte, så det verkar som om det är ”mitt” tempo för tillfället.

Jag hade vätskebälte på mig, trots den korta distansen, och det är jag väldigt glad för. Vid varje avverkad km gick jag en stund medan jag drack, och det behövdes i värmen. Det fanns nämligen ingen vätskekontroll och helt utan vatten hade jag nog inte orkat springa. För ”proffsen” är förstås 5 km en baggis som inte kräver något vatten, men för oss motionärer skulle de haft en vätskekontroll vid vändningen.

En och annan sprutande trädgårdsslang längs vägen hade inte gjort ont heller. Den gassande solen utan skugga någonstans var verkligen ett problem. Jag måste lära mig att springa med keps och solglasögon.

När vi hade sprungit klart satte vi oss i skuggan och åt våra medhavda mackor med stekt ägg medan vi såg löpare efter löpare passera på distanserna 21 km och 42 km.

Vinnaren på 5 km, en kille, fick tiden 17:07 min och bästa tjejen sprang på 22:53 min. Bästa tjejen på 10 km sprang på 38 min, och bästa killen på 34 min. På 21 km sprang snabbaste tjejen på 1:27:48 tim och bästa killen på 1:20:21 tim. Vinnarna på 42 km sprang på 3:08:09 respektive 2:04:21. Det är helt galet bra i den värmen! En kille kollapsade några få hundra meter från mål så ambulansen fick komma.

Summa summarum: Jag springer nästa år igen! Men då springer jag 10 km.

Nöjd med 5 km på 31:52

Asfalt, helt plant, vändbana och galet varmt. Men jag kom i mål på 31:52 och det kändes okej nästan hela tiden. Sista 50 m spurtade jag rejält så precis när jag kom i mål kändes det lite jobbigt, men jag repade mig snabbt. Kaffe och mackor med stekt ägg gjorde susen.

20120630-144909.jpg

Etikettmoln