Just another WordPress.com weblog

Arkiv för augusti, 2011

Ännu mer färdig

Ja, medlemstidningen är jag inte färdig med tyvärr, men jag känner mig helt slut som människa.

Efter hämtning och matlagning åkte jag på föräldramöte strax efter sex. Halv tio var jag hemma igen.

Den nya läroplanen LGR 11 är inte busenkel. Och till jul får Storasyster och alla andra åttor sitt första betyg efter den. Lärarna har haft två (!) studiedagar om nya läroplanen och det nya sexskaliga F-A-betyget, och de vet knappt vad som är upp och ner.

Jag har suttit med i föräldrarådet i sjuan. Nu tyckte jag att nya krafter kunde ta vid. Det kom föräldrar till tio av tjugo elever i klassen till mötet. Det var pinsamt tyst. Länge.

Till slut bestämdes att mentorerna ska maila ut en förfrågan till alla föräldrar om de vill sitta med i föräldrarådet och vill ingen så får man lotta.

Det viktigaste budskapet till oss föräldrar i LGR 11 var att vi ska visa våra barn att skolan är viktig. Vi föräldrar vill att våra barn ska engagera sig i skolarbetet men vi orkar inte gå på 2-3 möten per termin.

Barnen gör inte som vi säger – de gör som vi gör!

Jag har suttit i föräldrarådet för Lillasyster i 5 år och nu senast 1 år för Storasyster. Sambon satt i föräldrarådet för Storasyster i 6 år.

Varför är det alltid samma människor som engagerar sig?

Men jag vore inte jag om jag inte engagerade mig. Så sannolikt anmäler jag mitt intresse redan imorgon.

Skolan är viktig!

Fast imorgon kväll skippar jag löpningen. Känner mig lite sliten och behöver en lugn kväll känner jag.

Hur ska tiden räcka till?

Hur går det med höstutmaningen – att lära sig en helt ny aktivitet?

Jag har inte kommit igång med mina planer riktigt än. Funderar på att lära mig crawla i stället för att klättra faktiskt. Ska bara hitta en nybörjarkurs i crawl för vuxna. Det kan vara mysigt i höst och vinter att simma och basta efteråt tänkte jag 🙂 Det stora problemet är hur jag ska få tiden att räcka till.

Måndag, onsdag, fredag hämtar jag Lillasyster på fritis och sen är det hem och laga middag. Efter det orkar jag ingenting, eller mycket lite i alla fall. Lillasyster ska börja träna friidrott på måndagar, så då tänker jag passa på och småjogga lite i Brunnsparken under tiden.

Måndag, onsdag, fredag brukar jag passa på att lunchträna i stället. Måndag, fredag blir det styrketräning och på onsdagar squash.

Tisdag, torsdag hämtar sambon på fritis, och då brukar jag springa direkt efter jobbet och inte vara hemma förrän närmare kl 20.30.

Fredag kväll är det fredagsmys och lite vin, inget kan hejda mig från det 🙂

Lördagen är vilodag och helig. Sovmorgon. Ingen träning. Ingen städning. (Möjligen lite tvättande om det är kris.)

Varannan söndag brukar jag ta en stavrunda med min viktkompis L på förmiddagen. Och sen är det linedance strax efter tre. Eventuellt ska jag även springa på söndagkvällen, om jag orkar. Däremellan ska jag klämma in städning och tvätt, så söndagen är minst sagt intensiv. (Jag brukar vara mer trött på måndagen än på fredagen faktiskt.)

Tidigare städade jag på lördagen och vilade på söndagen, men jag märkte snart att det var bättre att vila först och jobba sen.

Ja, något måste bort. Sannolikt blir det något av löppassen på tisdagar och torsdagar.

Lite ny layout piggar upp

Jag gillade den förra layouten, men jag har haft den väldigt länge så jag kände att det var dags för något nytt. Jag gillar verkligen wordpress, med ett enkelt klick får man ny layout på ett kick 🙂

Föräldramöte i kväll

I kväll är det föräldramöte. Ofta åker jag på sådant direkt efter jobbet, utan att äta, och då är det megasvårt att låta bli att äta mackor och kakor som serveras till kaffet.

Så i kväll väljer jag att i stället åka hem först och äta rejält, äggröra med ost och bacon. Det blir en extra bilresa, men det är det värt om jag klarar av att avstå från kakorna. Jag blir kanske piggare på mötet också 🙂

Just nu känns det jä…. bra så jag hoppas att jag får ett bra resultat på vågen på fredag.

Nästan helt färdig

Efter att först ha jobbat åtta timmar framför datorn åkte jag hem och fortsatte jobba fyra timmar – fast ideellt.

Jag är ordförande i en patientförening för folk med ovanliga hormonella sjukdomar. (Vår yngsta dotter är född med otillräcklig hypofysfunktion.)

Nåväl, fyra gånger om året ger vi ut en medlemstidning. Den brukar bli på 16 till 26 A4-sidor, beroende på innehåll.

Och eftersom jag är journalist, och har arbetat som redigerare i ett tiotal år, så är det jag som gör det jobbet – skriver texter och layoutar.

Det är kul, men jag börjar alltid för sent. Det i kombination med höga ambitioner och tekniskt strul, med bilder framför allt, gör att det blir flera sena kvällar i rad.

Imorgon ska jag dessutom klämma in ett föräldramöte innan jag ska slutföra medlemstidningen. (Det är bara lite som återstår, men det går sällan så fort som man vill/tror.)

Så bloggläsandet blir tyvärr lidande.

Positivt är att jag trots detta inte har stressätit. När jag kom hem idag hade sambon gjort spaghetti och köttfärssås. Jag skippade pastan och åt ost till köttfärsen. Perfekt att rulla, dela i små bitar med kniv och gaffel och skopa upp såsen på. Gott också.

Det stod jag mig på hela kvällen. Åt bara ett kokt ägg precis innan jag la mig nu. I övrigt har jag ätit frukost, lunch och mellanmål som igår, fast jag åt kesella istället för turkisk youghurt.

Tröjan inuti byxorna

image

Det var länge sedan jag ville ha tröjan inuti byxorna. Jag har visserligen en väst utanpå, men känslan är ändå magisk 😀

Problemfötter och hälsporre

Efter en halv dag i mina kilklackade kängor märkte jag direkt att mina fötter mådde sådär. På Maxi köpte jag i går kväll silikoninlägg att lägga under trampdynorna och ”hälkuddar” med svikt så det känns mycket bättre idag. Mest är det förstås ovana, jag är inte van vid klack.

I två-tre år hade jag problem med hälsporre. Det kom strax före 40-årsåldern och det påstås att det är hormonellt på något sätt. De naturliga fettkuddar man har i hälarna blir då tunnare. Jag trodde det berodde på övervikten, men jag har träffat spinkisar med samma problem så det är nog inte så – även om övervikten naturligtvis påverkar också. Överbelastning handlar det förstås också om, det vill säga att man börjat löpträna eller promenera mycket.

Jag hade framför allt väldigt ont om morgnarna, när fötterna inte var ”använda”. Då var det som att gå på knivar eller glödande kol, fruktansvärt obehagligt. Jag fortsatte promenera och springa nästan precis som vanligt, och när fötterna var ”använda” ett tag gjorde det inte ont. Satt jag ner på jobbet kunde det göra ont när jag reste mig igen efter några timmar, och dagen efter en lång löparrunda ville jag knappt kliva ur sängen.

Till slut sökte jag hjälp. Jag brydde mig inte om att gå till vårdcentralen och få en remiss till ortopeden, för dit är köerna säkert flera år. Jag valde en privat fotklinik där de gör ortopedtekniska inlägg. De gjorde gipsavgjutning av mina fötter och konstaterade att jag var rejält plattfot (överpronation = lutar inåt). Det gjorde att senorna under fotvalvet fram till hälen blev inflammerade i fästet framtill på hälen.

När jag fick mina inlägg, som kostade 1800 kronor, kändes det som jag hade två tennisbollar under fötterna, så mycket uppbyggnad behövde jag i skorna. Under hälarna var det också ett mjukare material i inläggen för att avlasta ytterligare. Jag använde inläggen i mina vardagsskor, de skor jag har på jobbet hela dagarna.

I löparskorna har jag inlägg som jag köpt på Intersport för 600 kronor. De är värmda i en apparat och formade efter mina fötter innan de stelnar. De funkar bra i löparskorna, och man skulle också kunna ha dem i andra skor eftersom de är tunna, till skillnad från de andra inläggen som man inte kan ha i vilka skor som helst. Man måste kunna lyfta ur befintlig innersula och lägga dit inläggen istället. Jag har haft dem i tre olika walkingskor av märket Soc och Reebook det senaste året – så man behöver inga specialskor.

Under hela tiden fortsatte jag att gå och springa, men jag tog det lite lugnare några dagar om det gjorde extra ont. Jag lärde mig till slut att leva med smärtan till och från. En dag var smärtan helt borta, och det tog kanske 2-3 månader. Jag märkte knappt när det försvann eftersom jag hade slutat tänka på smärtan. Jag var bara så glad att jag kunde fortsätta med min löpträning i princip hela tiden, men att inflammationen ändå läkte.

En löparkompis till mig, som för övrigt är brevbärare och promenerar mycket i jobbet, fick samma problem med hälsporre. Han skulle springa Göteborgsvarvet i våras och var förtvivlad. Jag tipsade honom om fotkliniken i Växjö, som jag tyvärr inte minns namnet på. Han ringde och beställde tid och fick komma dit några få dagar senare. Han fick sina inlägg på en måndag och redan på onsdagen kunde han promenera i jobbet utan att ha ont. Han väntade ett tag med att springa långt – han valde att enbart jogga 5-6 km 2-3 gg/v under några månader.

Det blev inget Göteborgsvarv för honom i våras men i slutet av september springer han Lidingöloppet (30 km) och har kunnat träna hela sommaren inför detta. Han har inte ont alls längre. Så man behöver inte vänta i flera år för att få hjälp. Väljer man en privat ortopedteknisk klinik och är beredd att pynta 1800 kronor för inlägg så kan man läka ut hälsporren snabbt.

Fötterna ska vi ha länge – och det är ju trist att sluta löpträna när man väl kommit igång – så för mig har det varit värt varenda krona. Men mina fötter kommer alltid att vara problematiska för mig, så hälkuddar och silikoninlägg och sparsam användning av klackskor får jag lära mig att leva med.

Fotgympa är också bra i förebyggande syfte. Jag gör tåhävningar och knipövningar dagligen med tårna. Man kan lägga en handduk under fötterna och med hjälp av tårna knipa den bakåt lite i taget. Det är även en bra övning mot hallux vallux, knölar på sidan av stortårna.

Läs mer om hälsporre och behandling: http://www.hälsporre.com/

Etikettmoln