Just another WordPress.com weblog

Arkiv för april, 2012

Trött i benen efter gårdagen

I går blev det först 6,7 km promenad och sen 4 km löpning med Storasyster och hennes kompis. Vi prövade vita-streck-metoden. Springa 60 streck och gå 30 streck. Storasyster är fortfarande motsträvig, men jag ska vara lite enveten. Och jag fick inte ont i skenbenen 🙂

Det lönar sig att vara medlem

I dag skulle vi köpa nya löparskor till Storasyster på Stadium. Sen hittade jag en snygg, billig, blå simbaddräkt. Bäst av allt var Storasysters kommentar: ”Du ser smal ut i den”. Sen hittade Storasyster en bikini också.

Stadium hade nyinvigning av sina lokaler, så jag fick 20% rabatt. Och 200 kronor i bonus. Så vi fick löparskor, baddräkt och bikini för 250 kronor. Det lönar sig att vara medlem 🙂

(Skorna kostade bara 300 kr, mer vill jag inte lägga innan jag vet att hon verkligen vill springa regelbundet. Hon är lätt och har inga fotproblem alls så det går nog alldeles utmärkt.)

Realistisk målsättning

Jag funderar på vad som kan vara en realistisk målsättning när jag springer Blodomloppet den 14 maj. I fjol sprang jag 5 km på 31:32 min.

Jag vet att jag blir extra taggad när jag springer lopp. Mina bästa tider har jag gjort på lopp. Jag kickar liksom in en extra växel. Jag kan aldrig pressa mig så hårt på träning som jag gör på lopp.

I fjol, första året då jag började löpträna, klarade jag 5 km på 45 min i början av säsongen. Då gick jag nästan mer än jag sprang. Inför Vårruset satte jag 35 min som målsättning, och jag sprang på 32:55. Det var enormt skönt att klara målsättningen 🙂

Hur mycket snabbare kan jag springa i år? Vad är realistiskt? Det bör ju vara en utmaning, men inte omöjligt att nå. Plus att förutsättningarna måste vara optimala, men det vet man ju aldrig förrän det är dags.

Ska jag fega och sätta 30 min som målsättning, eller ska jag dra till med 27:30 min? Får klura på det ett tag.

5,5 km på 39 min

Jag har inte sprungit sen i tisdags. Då fick jag ju sjukt ont i skenbenen och fick sluta springa efter 3 km. Därför ville jag vila några dagar, så att det inte blir värre.

I dag var abstinensen svår. Jag var bara tvungen att prova. Jag började försiktigt, gick mycket, och det kändes bra. De sista 2 km på asfalt spurtintervallade jag några gånger.

Bäst av allt – jag fick inte ont i skenbenen alls 🙂

Varför överarbetar jag allting?

Jag går ju en HR-utbildning i Malmö under våren. Tre dagar per månad mars-juni träffas vi och pratar om allt som rör personal; arbetsrätt, rekrytering, sjukskrivning/rehab etc. En del i utbildningen är att man ska lämna in ett skriftligt arbete, och sen ska man även redovisa detta muntligt när vi träffas sista gången i juni. Kravet är två A 4-sidor skriftligt, och jag har valt ämnet sjukskrivning/rehabilitering.

Den här våren har jag verkligen haft fullt upp på jobbet. Rekrytering inför sommaren, schemaförhandlingar, rekrytera vikarier för projekt och långtidssjukskrivningar, praktikanter på löpande band, och sen HR-utbildningen ovanpå allt annat. Jag är ensam om mitt ansvarsområde på jobbet och vissa saker har helt enkelt blivit liggande. Det skriftliga arbetet till HR-utbildningen har varit en sådan sak, men det har hela tiden gnagt bak i skallen.

Den här veckan hade jag planerat att jobba hemma måndag och fredag och enbart fokusera på HR-arbetet. (Jag gör ju inte det här på min fritid, det ingår ju liksom i jobbet.) Kreativitet på beställning liksom! När jag väl började med det i måndags insåg jag att jag hade svårt att begränsa mig. Jag vill att arbetet ska vara komplett. Bakgrund, fakta, omvärldsanalays, åtgärder, handlingsplan och så vidare. Jag såg framför mig ett arbete som vi på BLT faktiskt kan använda i vårt dagliga arbete för att minska sjukfrånvaron.

Så det blev inte två sidor, det blev 14 sidor, och ytterligare tre sidor (så kallade ”lathundar”) som jag ska göra i morgon fredag. Varför ska jag alltid överarbeta allting? Och hur ska jag kunna redovisa 17 sidor på 5 minuter i juni? Men jag är jävligt nöjd med det jag gjort – och det är huvudsaken 🙂

Men allra bäst är nog att deadline är satt till 11/5 och jag blir helt klar redan i morgon 🙂

Nu har jag anmält mig till Blodomloppet

Det var sista dagen i dag att anmäla sig till Blodomloppet i Karlskrona måndagen den 14 maj. (Fast man kan förstås efteranmäla sig på plats också.) Men nu är jag anmäld i alla fall, på sträckan 5 km.

I fjol var jag rädd att jag inte skulle klara 5 km, men den rädslan har jag förstås inte i år. Sträckan klarar jag utan problem, med eller utan gångpauser. Känner jag mig själv rätt petar jag in högväxeln när det är dags att tävla och sen kör jag stenhårt med vilja som bränsle.

Det som bekymrar mig lite är att jag inte ska slå min egen tid från förra året. Då kom jag i mål på 31:32 min. Att springa på längre tid än så i år skulle kännas som en katastrof. Men jag måste försöka släppa fokus på tiden och bara tänka på att göra mitt bästa just då. Dagsformen och förutsättningarna kan ju vara så olika.

Förra våren, då jag sprang Vårruset i Växjö och Blodomloppet i Karlskrona, ville jag bevisa för mig själv att jag faktiskt klarade av att springa 5 km. I år behöver jag inte bevisa det alls. Jag kan fokusera på folkfesten i stället 🙂 Springa gemensamt med flera hundra andra och njuta av en underbar vårkväll förhoppningsvis.

Nu har jag beställt skorna

Det blev ett par Asics Gel 1160 till slut. Modellen 2160 fanns inte i min storlek, 9½. Jag har stora fötter nämligen. Med 10 procents rabatt, som man fick via annonsen i maj-numret av Runners World, kostade de 660 kronor inklusive frakt från England.

I affärerna finns bara den senaste modellen i samma serie och den heter Asics Gel 2170. Den kostar 1600 kronor. Ska man köpa nya löparskor varje vår så har jag inte lust att pynta så mycket pengar om jag inte måste.

Men jag har inte fått hem dem än, och jag vet ju inte alls om de är lika sköna som mina nuvarande löparskor, men chansen är väldigt stor att jag blir nöjd eftersom det är samma skomärke och samma serie. Asics finns ju i en massa olika modeller, men de brukar alltid få bra betyg i olika tester.

Så nu hoppas jag att värken i skenbenen ska ge med sig 🙂

Etikettmoln