Just another WordPress.com weblog

Arkiv för november, 2013

Det närmar sig

Just nu går tiden SÅ sakta, medan den går alldeles för snabbt. Märklig känsla. Just nu känner jag så mycket, men känner mig ändå märkligt tom, vilar för lite, tränar ingenting, plus förkylning och mens. Och i helgen flyttar jag.

Imorgon fredag kl 10.30 ska lägenheten besiktigas och därefter har jag tillträde. Jag har rensat, städat, delat, och packat i två veckor och på söndag kväll när alla åkt sitter jag som en säck potatis och flämtar efter luft. Första veckan som ensam. Barnen kommer till mig 8/12.

I söndags förra veckan, två veckor innan flytten, berättade vi för Lillasyster att vi ska separera. Jag hade en teckning med bilder på huset och lägenheten och berättade och att hon och Storasyster ska bo varannan vecka i huset och varannan i lägenheten.

Jag poängterade att jag inte skulle bo i huset mer. Då reste hon sig upp, pussade och kramade mig och sa ”jag kommer att sakna dig”. Minuten efter sa hon ”men det blir kul”. Och den känslan har hon behållt – det ska bli kul att flytta till lägenhet! Jag försöker tänka likadant. Fullt ut. Jag är ambivalent. Jag ska ju lämna mitt hem sen 16 år tillbaka.

Två dagar senare besökte vi lägenheten. Den var FULL med den andre hyresgästens prylar, som vi fick hoppa över. Här ska din säng stå. Ok. Här ska mammas säng stå. Ok. Här ska datorn stå. Ok. Här är Storasysters rum. Ok.

Sen öppnade hon dörren till badrummet och konstaterade att det finns badkar. Bra. Sen gick hon in i köket och konstaterade att där kan man laga mat. Bra. Det finns kylskåp till colan och frys till glassen och billypizzan. Bra.

Slutligen gick hon in i vardagsrummet och där fanns en tv. Bra. ”Nu kan vi gå.” Besiktningen var över. Mammas lilla kloka dotter ❤️

Annonser

Jämjöhalvan 9 november 2013

Plats: Jändelskolan, Jämjö
Arrangör: Team Blekinge
Distanser: 21 km och 10 km, 5 km, och 500 m för barn. (Varav 5 km och 500 m är nya distanser för i år.) Mest grus, som blev lera rätt så snabbt, och en del asfalt. Knappt inga backar alls.
Betyg: B (Enligt det nya betygsystemet A-F, där F är underkänt.)
Deltagare: 401 föranmälda, varav 56 i min klass (mix/motion/5 km)
Resultat: http://jamjohalvan.files.wordpress.com/2012/08/resultat-jc3a4mjc3b6halvan-2013.pdf Bara några timmar efter loppet fanns resultatet ute på hemsidan, trots att jag hört rykten om att tidtagningen med chip inte fungerade så man fick klocka tiderna manuellt. Bra jobbat!

jamjohalvan_1Fem tappra deltagare från BLT deltog i årets Jämjöhalva.

jamjohalvan_5För två år sedan sprang jag Jämjöhalvan senast. Då var det 168 deltagare. Det var en så kallad vändbana – jag sprang 5 km på en grusväg, och sedan lika långt tillbaka. Aptråkigt. Svinjobbigt. Det kom 3–4 deltagare efter mig i resultatlistan, och de var 70+.

Sen dess har det hänt grejer med Jämjöhalvan. I fjol flyttades loppet till Jändelskolan. Man springer en slinga på cirka 5 km som man springer 4, 2 eller 1 varv beroende på vilken distans man valt. Det finns i princip inga backar alls. I fjol lyckades man locka fler motionärer, så 253 löpare deltog i Jämjöhalvan 2012.

I år lyckades man locka ännu fler motionärer – sannolikt för att man införde distansen 5 km och 500 m för barn. Så många som 401 personer var föranmälda till loppet!

Det som är roligt med en slinga är att man blir varvad av elitlöpare, två eller till och med tre gånger. I brist på publik bredvid slingan fick vi motionärer agera hejaklack, men det var knappt de hörde oss för de susade verkligen fram i ett rasande tempo. Vinnaren på 21 km sprang på den imponerande tiden 1:11:37.

Det är verkligen roligt att Team Blekinge har lyckats blanda elit och motionärer, och det verkar fungera perfekt. En cyklist åkte före och varnade ”se upp, nu blir ni varvade” och sen fick vi hålla oss till höger. Och vi som är motionärer gillar verkligen att se riktigt duktiga löpare älga fram, med lera långt upp på ryggen, även om vi mycket nöjda med vårt eget makligare tempo. Löpningen förenar oss 🙂

jamjohalvan_2Det finns egentligen bara en enda sak att klaga på, och det är vädret. Och det kan ju knappast arrangören hjälpa. Men jag hittade en vattentät, fleecefodrad jägarkeps med öronlappar hemma, så jag klarade mig fint i regnet.

Kepsen är verkligen det fulaste jag någonsin sett, men den var jätteskön och fungerade utmärkt som skydd mot regnet. Det värsta med regn är när vattendropparna letar sig igenom hårbotten, och regn i ansiktet gillar jag inte heller. I övrigt bryr jag mig inte så mycket, man blir snabbt varm när man springer.

Min målsättning för löparåret 2014 är att bli en ur-och-skur-löpare, och då kan man lugnt säga att Jämjöhalvan blev en bra start! Stora vattenpölar, lerigt och klafsigt. Men det var bara att springa på.

Jag sprang med min kompis Åsa och jag valde att anpassa mig till hennes tempo. Hon har inte sprungit på ett tag, och det är helt enkelt roligare att springa tillsammans med någon. Jaga tider kan eliten göra. Jag spurtade endast på slutet, och jag är nöjd med min tid 36:51. Åsa kom in på 37:18 – och hon var verkligen nöjd! Hon hade nog räknat med minst 45 min.

jamjohalvan_3Glada efter loppet 🙂

I stället för en medalj fick vi alla ett svettband med en liten ficka för nycklar. (Fast barnen fick medalj.) Och jag hade hellre uppskattat en medalj ytterligare till min samling eftersom jag planerar att göra någon form av collage med nummerlappar och medaljer. Å andra sidan förstår jag att eliten absolut inte vill ha medaljer. Så många lopp som de springer så drunknar de väl i medaljer snart.

Efter loppet serverades det mackor och kaffe i skolans matsal och sällan har det smakat så gott 🙂 Stort tack Team Blekinge för ett kanonarrangemang! Vi ses nästa år.

jamjohalvan_4Mums med mackor 🙂

Existensiella tankar

Det känns som en evighet till den 1/12. Kan knappt bärga mig, vill bara att tiden ska gå så snabbt som möjligt. Samtidigt är det massor som ska göras innan dess, och resten av livet flyter ju på som vanligt. Jobb, träning etc. Jag har inte packat någonting.

Mitt i allt detta kommer liksom vemodet ifatt mig. Jag har sprungit på bollen i ett vanvettigt tempo de senaste veckorna, samtidigt som jag föst allt annat framför mig, inte tappa några bollar. Inte må dåligt, stå på benen.

Orka, orka, lite till. Snart är bollen i mål, snart är det jul. Lycklig jul, lycklig skilsmässa. Duktig flicka.

Hur ska Lillasyster förstå och hantera det som ska hända? Blir hon rotlös? Eller blir hon trygg på två olika ställen? Hur ska jag klara av alla ensamma kvällar och helger?

Hur lång tid tar det innan lägenheten känns som hemma? Hur lång tid tar det innan jag känner mig som gäst i huset?

Hur ska jag känna den dagen sambon träffar en annan kvinna? Svartsjuk? Lättad? Glad för hans skull? Kommer jag själv att få uppleva förälskelse igen? Har jag mod att ta emot den?

Så många frågor. Inga svar.

Kvinnors sjukskrivningar ökar

sjukskrivning

Häromdagen presenterade regeringen tre rapporter om kvinnors sjukfrånvaro – från Försäkringskassan, Karolinska institutet och organisationskonsulten Helen Thomsson. Bland annat jämför man graden av jämställdhet, såväl i hemmet som på arbetsmarknaden, och man ställer det mot risken för sjukskrivning hos mammorna. Kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg löper störst risk att bli sjukskrivna, enligt rapporten.

Jag är inte bara mamma. Jag har också en rejäl utmattningsdepression i bagaget. Jag är dessutom rehabansvarig på vårt företag. Man kan lugnt säga att jag är både insatt och engagerad i dessa frågor. Våren 2012 gick jag en HR-utbildning, och som ett led i detta skrev jag ett arbete som heter ”Från sjukfrånvaro till frisknärvaro”, som handlar just om denna problematik.

Jag har sett studier som visar att männens puls sjunker när de kör hem från jobbet, medan kvinnors puls ökar när de är på väg hem. Jag har på nära håll sett småbarnsmammor som går ner i arbetstid för att hämta barnen på dagis/skola. De stressar hela dagen för att passa dagistiden, för gör de inte det så sätter de andra småbarnsmammor i kläm. Lägger man sen till att fler kvinnor i Blekinge röker och väger för mycket så förstår man att det finns en del att jobba med.

Jag vill börja med att berätta om diagnosen utmattningsdepression, populärt kallad ”gå in i väggen”. Diagnosen finns beskriven redan år 1904 i Nordisk familjebok. Sjukdomen kallas då neurasteni och beskrivs så här:

”Neurasteni (af grekiska neu’ron, nerv, och astenés, svag) är en ofta nog rätt kronisk sjukdom eller rättare sagt sjuklighet där det icke är fråga om gröfre, s.k organiska förändringar, vare sig i hjärna, ryggmärg eller nerver, utan om en genom öfveransträngning och andra försvagande inflytelser framkallad rubbning i det centrala nervsystemets funktioner. ” 

Symtomen enligt Nordisk familjebok var onaturlig trötthet, kraftlöshet, obestämda smärtförnimmelser, hjärtklappning, ångest, huvudvärk, sömnlöshet och koncentrationsproblem. I boken beskrivs problemen så här:

”En stegrad retbarhet, som ger anledning till stark känslighet för de intryck som oupphörligt tillföras hjärnan av de perifera organen, och redan förnimmelsen af rent normala lifsprocesser kan av en öfverretad hjärna uppfattas som obehag och ge olustförnimmelser.” 

Det är med andra ord ingen modediagnos! Den har alltid funnits. Under min uppväxt sa man att många kvinnor ”hade problem med nerverna” och jag är övertygad om att symtomen var desamma som vid utmattningsdepression.

När man är sjuk orkar man inte prata om det – man skäms och känner sig ensammast i världen. När man tillfrisknat vill man bara glömma att man mått så dåligt. Man kan inte ens själv förstå att man mått så dåligt – hur ska då någon annan förstå? En kvinna beskrev det så här: ”Jag kunde inte ens bestämma mig för om jag skulle gå på toaletten, trots att jag höll på att kissa på mig”.

Jag har tillfrisknat, även om jag haft några mindre återfall, och jag tänker prata och skriva om detta. För mina medsystrars skull. Individen har ett stort ansvar, men samhället har också ett stort ansvar. Som representant för en arbetsgivare tänker jag dra mitt strå till stacken. Ni alla kan också bidra genom att våga fråga och försöka förstå.

Vissa morgnar är ljuvligare än andra

godmorgonI Karlskrona är det aldrig långt till vattnet. När jag parkerade min bil idag på morgonen nere i Handelshamnen möttes jag av den här ljuvliga utsikten. Bättre kan inte arbetsdagen börja 😀

 

Musikens betydelse för återhämtning

Jag har alltid tyckt om att sjunga. I mellanstadiet sjöng jag i kör, och på högstadiet sjöng jag i ”kör” med mina kompisar och idoler. När jag fick barn sjöng jag mycket till och med dem, och det gör jag fortfarande. I bilen gastar jag ikapp med Lillasyster, ibland hellre än bra men det är alltid lika roligt.

Som vuxen har jag länge tänkt att börja sjunga i kör, men ni vet hur det är – tiden räcker inte till. De få gånger jag via barnen hamnat i kyrkan så har jag verkligen passat på. Julkonserter i kyrkan älskar jag – helst om man får sjunga med. Den 7 december ska jag gå på Julgospelkonsert i Heliga Kors kyrka i Ronneby, och det ser jag verkligen fram emot.

Klassisk musik och smäktande ballader, typ Gabriellas sång, kan få mig att rysa av välbehag och jag ler liksom i hela kroppen. Annan musik får det att spritta i kroppen, och visst är det fullt möjligt att ”dansa” sittande? Allra bäst är om man får tillfälle att gunga loss på fläsket ordentligt på dansgolvet, och dansa styrdans, lindance och gammal hederlig tryckare gör jag lika gärna. Bara musiken är bra så får jag feeling.

Min senaste aha-upplevelse var när jag började med yoga och där var sångmantra ett vanligt inslag. Sittande i meditationsställning skulle vi sjunga texter som man inte förstod ett ord av, men känslan var enorm. Att sitta och meditera samtidigt som man lyssnar på vacker musik och sjunger med gav mig en helhetsupplevelse som var helt överväldigande. Snacka om att gå in i yoga-bubblan!

Här följer några citat från sajten http://www.andetag.se :

”Kunskapen om ljud har fascinerat människan i alla tider. Mantras går förbi intellektet och skapar på ett omedvetet plan en direkt kontakt med det undermedvetna/omedvetna. Ordet Mantra är sammansatt av orden man, som betyder ”mind” eller sinne, och trang, som betyder våglängd. Ljud är vibration – något som rör sig. Allting i universum är vibrationer – och på en viss nivå ljud. Detta gäller även tankar och deras vibrationer.

Mantra…
… är ett ljud, vibration som kontrollerar sinnet.
… är nyckeln till din inre vägvisare.
… är ett kodat ljud, med viss bestämd betydelse som tar sig igenom allt brus.
… har större effekt ju mer medveten du blir.

Ett mantra fungerar oavsett om du vet vad det betyder eller ej. Mantras är ett vetenskapligt språk som är relaterat till det högsta inom dig. Genom mantras vibration skapas ett visst rörelsemönster i kroppen, nervsystemet och i sinnet. Detta gör att mantrat hjälper till och balanserar oss.”

För en tid sedan kom en neurologisk forskningsrapport som visar på exakt samma sak. Vetenskapsjournalisten och musikredaktören Minna Lindgren berättade i artikeln http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/01/musik-ar-battre-halsan-idrott att musik är viktigare än idrott för hälsan. Det visar studier som man gjort i Jyväskylä och Helsingfors de senaste 15–20 åren. Där har man nämligen forskat på vad som händer i hjärnan då man spelar eller sjunger.

Enligt Minna Lindgren är hjärnan uppdelad i olika delar som sköter om olika saker – språk, känslor och så vidare. Men musik aktiverar HELA hjärnan. Forskarna som kommit fram till detta vet inte orsaken, men de har kunnat påvisa det med hjälp av modern teknologi.

Musik kan enligt Minna Lindgren hjälpa mot värk, depression, sömnstörningar, och kronisk trötthet. Men det gäller att välja rätt sorts musik. Man ska lyssna på musik som man gillar – pigg musik för att bli pigg, lugn för att bli lugn etc. Vid försök på möss har det visat sig att klassisk musik ger mest mätbara effekter. Vid en studie i USA märkte man att mössen reagerade bäst på Verdis La Triviata, enligt Minna Lindgren.

För egen del har jag bokstavligt talat märkt att det är bra att lyssna på samma musik i samma sammanhang. När jag gick på akupunktur för att motverka stress så lyssnade jag alltid på samma musik. Lite vågskalp, fågelkvitter, klassiska strofer av piano, fiol och flöjt. Samma musik varje vecka, i ungefär ett halvår. Vid ett tillfälle besökte jag en annan vårdinrättning och slog mig ner i ett tomt väntrum. Plötsligt märkte jag hur jag nickade till, helt utan förvarning. Jag hade inte varit ett dugg trött stunden innan. Då märkte jag det. Ur högtalarna strömmade just den musiken som jag alltid lyssnade på under akupunkturen. Helt omedvetet hade musiken fått mig att koppla av så mycket att jag nickade till.

Så nu har jag en spotify-lista som jag kallar Mindfulness och den innehåller fem olika låtar. Två av dessa låtar använder jag till att stretcha nacke, axlar, skuldror och armar, och till två av låtarna djupandas jag innan jag ska sova. Funkar perfekt! Samma låt till samma sak, dag efter dag, kväll efter kväll.

Den femte låten på listan är ett sångmantra som heter Ad Guray Nameh. (Se youtube-film nedan.) Just det sångmantrat ska hjälpa mig att uppnå lycka och harmoni – och tränar jag flitigt så kanske jag lyckas. Men som vanligt är det ingen quick-fix, utan det krävs träning, träning och åter träning.

Laddar för Jämjöhalvan

På lördag ska jag springa Jämjöhalvan. Bara 5 km, mest för att det är kul. Formen är varken bättre eller sämre än när jag sprang Blodomloppet i våras.

Det här blir årets andra lopp, och det här året blev verkligen inte som jag tänkt mig vad det gäller löpningen. Inte på andra sätt heller. Men allt blir som det blir.

Ikväll har jag i alla fall sprungit i Brunnsparken med Wellivate-Anna för första gången på många veckor. Det var SÅ roligt, och SÅ jobbigt. Jag utmanar mig själv hela tiden för att hänga med gruppen, vilket jag gör också, och på sikt ska det nog göra nytta både på kondition och hastighet.

Slutet på löprundan var i alla fall lika rolig som den ser ut enligt bilden nedan. Fast jag springer inte så skarpt i kurvorna. Endomondo skarvar!

Jag tänker springa med Wellivate-Anna på tisdagar hela vintern – och sen ska år 2014 bli ett mycket bättre löparår för mig 🙂

Jag gör det här för att må bra. Och ha roligt 🙂 Jag behöver inte bevisa något för någon. Inte ens mig själv.

20131105-230145.jpg

Etikettmoln