Just another WordPress.com weblog

Arkiv för kategorin ‘Om olika metoder’

I morgon börjar jakten på ketosis

Xtravaganza är en diet som man kan kalla LCLC (= Low Carb Low Cal), det vill säga lite kolhydrater och lite kalorier.

När kroppen inte får tillräckligt med kolhydrater så använder den glykogenet som finns lagrat i levern för att hålla uppe blodsockret. Efterhand så töms glykogenförrådet och då sjunker insulinet i blodet.

När insulinet sjunker så frisätts fria fettsyror från fettcellerna och dessa hamnar till slut i levern. Levern förbränner sen dessa fettsyrorna så att det bildas ketoner, också kallat ketonkroppar. Ju mindre glykogen desto mer ketoner. Dessa ketoner kan sedan hjärnan använda som bränsle. Hjärnan föredrar annars kolhydrater som bränsle.

När mängden ketoner uppgår till 0,2 mmol per deciliter blod har man kommit in i ett tillstånd som kallas för ketosis, vilket betyder att kroppen har övergått från att använda kolhydrater som energi till att använda fett som primär energikälla. Detta inträffar efter några dagar, då glykogenförrådet har tömts.

Det finns två anledningar till att det är så viktigt att avstå från alkohol under denna process. Dels är alkohol kolhydrater, och det ska man undvika, och dels ska man låta levern ägna sig åt att bryta ner de fria fettsyrorna i stället för att bryta ned alkoholen. Så fort man dricker alkohol så tar sig levern an den uppgiften i stället.

I morgon börjar jakten på ketosis.

Xtravaganza – Träff 1

Först och främst vill jag säga att det enda jag visste om Xtravaganza tidigare var följande: 1) Det är effektivt, 2) Det kostar mycket pengar, 3) Man dricker/äter soppor om man går på helfart. I övrigt var metoden ett oskrivet blad för mig, men som lekman kan jag säga att det känns som ett hopkok av herbalife, cambridge, vv och GI. Det som är nytt är den mentala biten, och det är kanske just det som jag behöver för att lyckas 🙂 (Om den mentala biten vet jag inte så mycket än, mer än att jag fått en avslappnings-cd.)

Vi klämde i alla fall i med både Infoträff och Träff 1 på samma kväll, så jag kan lugnt säga att jag är lite vimmelkantig just nu. Min viktkompis L (som egentligen är min svärmors väninna, men vi har förenats i detta viktprojekt) var SÅ taggad att hon ville börja med soppor redan i morgon – så det var bara för mig att hänga på, fast knappt hälsokonsulten hängde på i hennes tempo. 🙂 

Jag gillar verkligen L:s enorma engagemang, vi två kan nog hjälpas åt och dra varandra åt rätt håll. Vi ska gå ner ungefär lika mycket i vikt, ca 30 kg. Hon är 17 år äldre än jag och hon tränar inte alls i dag, så på träningen får hon nog lägga lite krut. Annars har vi ungefär samma bakgrund, vi har provat de flesta bantningsmetoder.

Hälsokonsulten tyckte i alla fall att vi var såpass taggade att Intensiv-programmet var det bästa för oss. Då inleder man med tre veckor på helfart, tre påsar soppa per dag = 500 kcal. Det är inte konstigt att man går ner i vikt på den kcal-nivån!

Hur ska det gå? Det måste gå. Jag har fastat i fem dagar tidigare och mådde bra hela tiden, var inte ett dugg hungrig faktiskt, så jag vet att jag klarar av det åtminstone fem dagar. Jag får ta en dag i taget helt enkelt. Fast jag börjar inte förrän på tisdag 11/1 med soppor. Dels hade jag f.. inte råd i dag och dels vill jag ha en ”sista helg” att njuta av god mat och vin. Jag måste förbereda mig lite bättre mentalt också känner jag.

Men som min viktkompis L sa i dag: ”Om man betalar så jä…. mycket pengar så vore det väl f… om man inte gjorde sitt allra bästa.” Så det ska vi göra. Vi ska peppa varandra dagligen via sms och FB, och de tre första månaderna ska vi gå på lektion tillsammans varje torsdag också. Därefter blir det träff en gång per månad. Plus att vi har bestämt oss för att träffas hos varandra lör eller sön varannan helg och ta en långpromenad. Min träning på gymmet och squashen tänker jag fortsätta med, för den passar mitt liv i övrigt bäst.

Anläggningen var verkligen superfräsch, helt sprillans ny. De hade gym och massagestolar, och till och med vibratormaskiner som man helt fritt får utnyttja för medlemsavgiften. På något sätt måste jag försöka utnyttja detta härliga ställe, får klura på hur helt enkelt. Om inte annat kan man väl träna när man ändå ska köpa soppor.

Priset på hela härligheten är nästan ett kapitel för sig. Jag skäms nästan för att berätta vad jag betalat, jag befinner mig nog fortfarande i chock. Hoppas nu vid gud att jag får valuta för pengarna. Här på min blogg tänker jag vara ärlig även med priset, men det är nog ingenting jag pratar om på kafferasten i morgon. Då tycker folk att jag är helt galen tror jag. Den responsen vill jag INTE ha just nu, please. När jag fått valuta för pengarna kan jag nog stå för det bättre, men just nu känns det lite chockartat.

  • Inskrivningen kostar 600 kr.
  • Intensiv-programmet 1000 kr/mån i fyra månader. Då får jag delta i tolv gruppträffar varje torsdag från 27/1 till 7/4.
  • Därefter kostar det 600 kr/mån i åtta månader. Då får jag delta i en gruppträff per månad.
  • Man förbinder sig till att vara medlem i 12 månader. För ovan pris för man hänga där när man vill mellan kl 8 och 20 och terrorisera hälsokonsulterna med tusen frågor, boka privat konsultation så ofta man vill, väga sig så ofta man vill på fettprocentvågen, softa i massagestolarna etc. (Men vem har tid med det?)
  • Sen tillkommer 500 kr/vecka för soppor på helfart. (3 x 7 dagar = 21 påsar/500 = 24 kr/påse)

Som sagt, sjukt mycket pengar. Men just nu vill jag ändå inte köpa några nya kläder – jag får tänka så helt enkelt. Noll klädshopping och alla pengar går till soppor i stället 🙂

Nej, jag ska inte äta soppor hela tiden. Efter tre veckor kan man gå över till halvfart och då äter man ”vanlig mat” minus kolhydrater. Man kan när som helst välja växla mellan halvfart och helfart, men om man går på helfart så ska man hålla på minst två veckor.

Man man också mixa och äta soppa till frukost och lunch och vanlig mat på kvällen om man vill, eller vanlig mat till lunch och soppa till kvällen. Ja, det klarnar nog så småningom. Jag måste sova på saken en natt eller två känner jag. Godnatt.

Peppad inför Xtravaganza

Jag är verkligen S Å peppad inför info-mötet på Xtravaganza i morgon kväll. Mina värsta farhågor är att det är så dyrt att jag inte anser mig ha råd. Om jag fattat rätt så förbinder man sig ett år framåt, typ som ett gymkort kanske?

Hur många tiotusentals kronor jag lagt på viktminskning vill jag inte ens tänka på. Det stör mig så jä…. mycket att jag inte kan klara av att gå ner i vikt på egen hand utan att ”någon” ska tjäna pengar på mig. Kunskapen har jag ju efter alla metoder jag provat och alla böcker jag läst.

Å andra sidan är det kanske just coachandet man får betala för 🙂 Jag tänker så, det känns bättre.

GI-guru Ola Lauritzson

Det finns många ”gurus” i viktminskarvärlden. Sten Sture Skaldeman är en stor idol för mig, Fredrik Paulún en annan. Jag har läst många av Paulúns böcker och han har gjort ett enormt arbete för att lansera GI-tänket i Sverige. Problemet med Paulún är att han samtidigt tjänar multum på sina egna svindyra GI-produkter och det sänker hans trovärdighet tycker jag.

En annan GI-guru är Ola Lauritzson och jag läser just nu hans bok ”GI i praktiken” för andra gången. Han skriver om tre faser i sin bok:

  • Fas 1: Minimalt intag av kolhydrater, fritt intag av protein och nyttiga fetter. Ät tills du blir mätt. Ingen motion behövs. Viktminskning 1-2 kg/vecka. Lämplig rivstart för att få fart på fettförbränningen, men den ska inte användas för länge enligt Ola eftersom den kan bli enehanda.  (Den här fasen kan jämställas med LCHF tycker jag.)
  • Fas 2: Utöka med lite kolhydrater med lågt GI (grovt bröd, fullkornspasta, grönsaker, frukt), ät fortfarande mycket protein men minska på fettet. Börja med motion också, både lågintensiv och högintensiv träning. Viktminskning ca 0,5 kg/vecka. Så här kan man äta tills man nått målvikt.  (Den här fasen kan man säga att jag har valt.)
  • Fas 3: Utöka mängden kolhydrater med lågt GI till 45% av dagsbehovet, minska proteinet till 25% och de nyttiga fetterna till 30%. Motionera minst 4-5 gg/vecka.

Så här ska man äta resten av livet 🙂

Olas bok kan verkligen rekommenderas. Den har några år på nacken nu men den går säkert att få tag på ändå. I samarbete med TV4 och Expressen har Ola även lanserat sajten GI-Viktkoll, ett alternativ till Aftonbladets Viktklubb. Den sajten har jag dock inte provat så jag vet inte om den är bra.

Ny egen metod: LCHFLC

Jag tror verkligen på LCHF (low carb, high fat) som viktminskningsmetod. Den funkar säkert kanon på folk som aldrig bantat förut, och på killar verkar den vara väldigt framgångsrik. På mig funkar den inte. Jag mår väldigt bra, håller mig mätt och nöjd och kan låta bli att äta onyttigt. Jag går inte upp i vikt så länge jag äter enligt LCHF, så som ”jämviktsmetod” funkar den bra på mig. Men jag vill ju gå N E R i vikt och det gör jag inte med LCHF.

Efter några dagars funderande har jag därför bestämt mig för att prova en ny metod som jag kallar LCHFLC (low carb, high fat, low cal). Jag får helt enkelt i mig för mycket kalorier per dag och jag måste minska kaloriintaget. Tre rejäla måltider per dag är för mycket mat för mig helt enkelt. Problemet är att om jag inte äter rejält till frukost, lunch och middag så kommer jag att bli hungrig och då kommer sötsuget som ett brev på posten. Därför måste jag införa frukt som mellanmål. I första hand äpple och päron som mättar bra.

LCHFLC i korthet:

  • Inga snabba (korta) kolhydrater, endast långsamma (frukt, grönsaker, grovt bröd)
  • Fullfeta produkter till frukost och middag (smör, grädde, majonäs, cremé fraiche etc)
  • Frukost och middag enligt LCHF eller GI varje dag.
  • Lätt lunch (proteinpulver, youghurt och frukt/bär etc).
  • Frukt som mellanmål fm, em, kväll.
  • Dricka minst 2 liter vatten per dag.
  • Lunchpromenad på ca 30 min varje dag.
  • Motionera så jag blir riktigt trött ca 60 min minst varannan dag (gymma, cykla, gå/springa, simma).

Anledningen till att jag väljer lätt lunch är att jag har lättare att hantera hungern på eftermiddagen än på kvällen. Jag kan gå med en kurrande mage på eftermiddagen utan problem, men jag har svårt att somna hungrig. Frukten kommer nog att underlätta en del också. Det jag saknat mest under tiden med LCHF är faktiskt frukt.

Jag tänker prova detta under tre veckor från och med idag och sen får vi se vilket resultat det ger på vågen. Håll tummarna för att jag får igång viktminskningen för jag är i desperat behov av resultat känner jag.

Fett och socker

Jag håller just nu på att läsa boken ”Hjärnkoll på vikten” för andra gången. Den förklarar hur fett och socker påverkar hjärnans belöningscentrum och varför man inte kan stå emot impulsen att äta mer trots att man borde vara mätt och nöjd. Den är bitvis rätt så krånglig, men läser man lite i taget så fastnar det mesta efterhand.

Både fett och socker påverkar hjärnans belöningscentrum, men fett väcker samtidigt mättnadskänslor medan socker väcker hunger efter mer ”belöningar”. Äter man mycket socker behövs mer och mer för att uppnå nöjdhet, och tyvärr försvinner nöjdheten snabbt. Toleransen blir även högre efterhand, precis som med alkohol, heroin, nikotin och andra substanser som påverkar hjärnans belöningscentrum. (Det är minst sagt ruggig läsning att man kan jämföra socker med sådana substanser.)

Test på råttor som matats med enbart fett visar att de blir mätta efter ett tag och slutar äta. Råttor som matas med fett och socker småäter istället hela tiden, de blir aldrig nöjda.

Prova själv genom att vispa en skål med enbart grädde och en skål med grädde och lite socker. Äter man ”ren” vispad grädde blir man nöjd rätt så snabbt. Äter man däremot grädde spetsad med socker så kan man äta hela skålen utan problem. Prova om ni vågar!

Om LCHF och fusk

Enligt Sten Sture Skaldeman lyckas inte var fjärde kvinna gå ner i vikt med LCHF. Jag tillhör dem!

Vad beror det på ? Jo, att jag fuskar. Om jag höll mig till strikt LCHF och gav f.. i att unna mig snabba kolhydrater då och då skulle det gå mycket bättre.

Varför då? Jo, därför att LCHF-kost gör att jag blir mätt och nöjd på tre måltider per dag utan mellanmål och annat småätande. Så fort jag ”bara” tar en kaka, eller en chokladbit, eller en glass så är det kört. Suget kommer ”pang” och sen kan jag gå bärsärk genom skafferi, kylskåp och frys till allt är slut. Tro f.. att man inte går ner i vikt då.

Jag kan vara jätteduktig mån-tors och sen äter jag ”lite” godis fredag kväll, och tar en ”liten” bit kladdkaka till kaffet på lördagen, och… i värsta fall kan det ta veckor innan jag börjar få ordning på kosten igen. En sådan period har jag haft nu några veckor – och då är det bara att bita i det sura äpplet och börja om från början igen.

En annan anledning till att män är mer framgångsrika med LCHF-kost är att de sällan har jojo-bantat halva sitt liv. I 40-50-årsåldern börjar de lägga på sig och gör något åt det rätt så radikalt. LCHF-kost tilltalar män (kött, feta såser) och då blir de framgångsrika.

Jag däremot har pendlat i vikt ner och upp 20-30 kg de senaste 20 åren. Värst har det varit de senaste tre åren. På grund av depression gick jag ner ca 10 kg i vikt på ca 8 veckor, och på grund av SSRI-mediciner ökade jag sen 20 kg på ett år. Sen gjorde jag exakt samma resa en gång till eftersom jag slutade med medicinen, men fick börja igen. Snacka om jojo-bantning.

Sen några månader har jag insett att jag behöver medicinen för att må bra, men jag vill ändå gå ner i vikt. En av biverkningarna av medicinen är just viktökning. Jag märkte att min aptit ökade enormt när jag började med den igen. När man då mer eller mindre levt på smulor i flera veckor så är man så glad att man äter, så man fortsätter äta av bara farten.

Då hjälper LCHF-kost mig att hålla kontroll på ”det stora suget” som annars inte vill låta sig mättas. Det är som ett stort svart hål i magen som bara vill ha mer och mer och mer.

En annan fördel med LCHF är att min energi är mycket jämnare över dagen. Jag har inga tydliga svackor längre. (Fast just nu är jag konstant trött men det beror ju sannolikt på borrelia.) Min mage är lugn och fin – inget knip, inget buller och inga gaser alls.

Visst är det märkligt att jag kan tro så mycket på en kost som inte ens gett något resultat på vågen än?! 🙂 Men det känns så himla rätt, bara jag kan motivera mig att hålla mig strikt till LCHF och sluta fuska.

En bov i sammanhanget är alkohol. När jag dricker ett glas vin eller två triggar sötsuget igång direkt, plus att omdömet sviktar och tanken ”skit samma” infinner sig mycket lättare. Jag vet att alkohol inte är tillåtet enligt LCHF, och jag måste nog ta det på största allvar om jag faktiskt vill gå ner i vikt.

Etikettmoln