Just another WordPress.com weblog

Arkiv för maj, 2016

Ställtid och drälltid

Vid den här tiden på året är kalendern rätt så knökfull, både på arbetstid och på fritiden. Allt ska hinnas med innan sommarsemestrarna tar vid. Vi stressar för att vara lediga.

Bodil Jönsson skrev sin bok ”Tio tankar om tid” år 1999. Då myntade hon begreppet ställtid. Den tid det tar att ställa in sig på olika saker, att ställa i ordning. Och lika mycket att ”ställa av” – att smälta intryck, reflektera och analysera.

Det handlar inte bara om att ställa om fysiskt och praktiskt, utan också mentalt. Ladda och ladda av helt enkelt.

I morse hade jag ett studiebesök, en grupp elever från en gymnasieskola. Det är inte en arbetsuppgift jag utför så ofta, det händer bara någon gång ibland. Oftast är jag inte speciellt förberedd – jag försöker ta emot bollen på studs, det blir lite som det blir. Och det känns inte så bra, det skaver lite av obehag.

Ibland är jag för långrandig inledningsvis, och då rinner tiden iväg. Ibland är gensvaret från eleverna inte så stort, och då får jag tugga på tomgång känns det som. Ibland är de väldigt aktiva och frågvisa, och jag får inte sagt vad jag egentligen vill säga alls.

Dessa studiebesök är förstås uppskrivna i min kalender, men ändå kommer det nästan som en överraskning när de står därute i receptionen och frågar efter mig. Det känns inte heller bra – att komma galopperande med andan i halsen.

Igår eftermiddag kom jag att tänka på just ställtid, hur viktigt det är att förbereda sig. Så jag ägnade ungefär två timmars arbetstid åt att göra en enkel powerpoint, som fungerade som en röd tråd för mitt berättande, för att få med alla bitar.

Jag förberedde även en del annat, fixade fram lite BLT-presenter bland annat, plus att jag provade tekniken i konferensrummet. Inget är så stressande som när en sladd fattas, och man har inte en aning om hur datorn ska kommunicera med storbildsskärmen så man måste ringa en tekniker det första man gör.

Sen ägnade jag bilresan hem igår och hit till jobbet i morse åt att tänka igenom vad och hur jag skulle berätta om arbetet på en tidning. Har man tänkt igenom några olika formuleringar några gånger så går det lättare att plocka fram dem i skarpt läge.

Så hur gick studiebesöket? Kanon! Jag var 100 procent närvarande där och då, hade stenkoll på klockan, och hann med allt jag ville berätta. Besökarna var också nöjda, inte minst med presenterna de fick. Och nu har jag ägnat en stund åt reflektion också.

Nästa gång som någon vill komma på studiebesök så vet jag ungefär hur mycket tid och engagemang som krävs. Då kan jag snabbt avgöra om jag har tid eller inte, och slipper stressa upp mig över det.

Nästa sak som jag verkligen vill skapa utrymme för är drälltid. Det är ett annat begrepp som Bodil Jönsson myntade i sin välkända bok om tid. Drälltid är tid då man bara dräller runt och inte gör någon nytta alls. Den typen av ”luft” i tillvaron behövs regelbundet, för hjärnan kan inte jobba på högvarv hela tiden.

Just nu är det dock väldigt ont om drälltid i mitt liv. Varenda dag, kväll och helg är uppbokad med större och mindre åtaganden. Men en stor del av min semester ska bestå av just drälltid. Det har jag skrivit in i min kalender nu 🙂

Tio små apor

Ikväll var det Blodomloppet i Karlskrona. Jag deltog inte. I över en vecka har jag varit snubblande nära att bli snorförkyld. Det svider i hals, näsa och värker i öronen. Pressar jag mig yttepytte fysiskt är jag orolig att jag får feber och blir sängliggande.

Så det blev inget Blodomloppet i regn, blåst och kyla för min del. Men det blir fler tillfällen! Fler Blodomloppet, fler chanser.

Minns ni barnramsan ”Tio små apor hoppade i sängen, en ramlade ner och slog sitt lilla huvud. Nio små apor hoppade i sängen…”

Ungefär så känns Blodomloppet för mig i år.

För några år sedan hade vi på BLT och BLT/Sydöstran Annons fem lag á fem deltagare i Blodomloppet. Året därpå hade vi tre lag, i fjol två lag. I år fick jag inte ihop ett enda lag. Jag anmälde till slut fyra enskilda i BLT:s namn.

Men även vi fyra droppade av, en efter en, precis som de små aporna som hoppade i sängen.

Väldigt glädjande är dock att regn, kyla och blåst ändå inte avskräckte flertalet deltagare i kvällens Blodomloppet 😊

”Blött men glatt – stor som liten sprang för livet” #BLTse

http://gota.media/rvTZ

Våga lära hela livet

Det här inlägget handlar inte om fysisk hälsa, utan mer om träning för hjärnan. Och hjärna och kropp går ju som bekant hand i hand.

I mitt arbete handleder jag ibland praoelever. Jag har också haft förmånen att introducera väldigt många praktikanter och vikarier i yrket som journalist. Det jag har mest kunskap och åsikter om är språket, hur man formulerar sig på bästa sätt.

I handledningen ingår helt naturligt att komma med en hel del kritik. Jag korrekturläser deras texter och har förslag på hur de ska kunna göra annorlunda. Det handlar om allt från enkla stavfel till förslag på hur man kan formulera sig mindre krångligt. Kommatering, skilja på de/dem, och syftningsfel är andra exempel på fel jag rättar.

De senaste åren har jag märkt att praoeleverna generellt har väldigt svårt att ta kritik. De hamnar direkt i försvarsställning, skyller på att de aldrig har skrivit en artikel förut, tidsbrist, att intervjuobjektet var ovant, och så vidare.

De ser helt skräckslagna ut, och stirrar på mig med klotrunda ögon, hummar och stammar, vill sjunka genom stolen, ber om ursäkt för att de finns typ. Själv känner jag mig som värsta elakingen.

Och då framför jag ändå kritiken på ett ”ofarligt” sätt. Jag är snäll och lugn, skäller absolut inte. Jag uttrycker tydligt att ”det här är bara ett förslag på hur du skulle göra annorlunda, min enda avsikt är att din text ska bli bättre, ta absolut inte illa upp, lyssna och lär istället.”

Sen fortsätter vi så under två veckor. De skriver sina texter, jag korrekturläser och kommer med förslag på ändringar. Rätt snabbt förändras deras attityd. Deras försvarsställning mattas av och de bemöter mig istället med kommentarer som ”visst, det har du rätt i”, ”ja, då blir det ju mycket bättre”, ”okej, det har jag inte tänkt på förut”.

Man kan nästan bokstavligt talat se hur deras ”försvarsmur” vittrar sönder, hur de i sitt kroppsspråk blir mer positiva, och hur de törstar efter att få lära sig mer, bli bättre och bättre. Och deras stolthet när de lyckas gör mig så glad å deras vägnar 🙂

Jag kan ärligt tala säga att det viktigaste de får med sig efter praoperioden är att de förhoppningsvis inte är lika rädda för att ta emot kritik, och att de är lite mer öppna för att ta till sig vad äldre kollegor på framtida arbetsplatser vill och kan dela med sig av. Sen hoppas jag förstås också att de upplever att de utvecklats språkligt 🙂

Jag har funderat mycket på hur skolan rustar våra ungdomar för att ta emot kritik på ett bra sätt. Och får de lära sig att GE kritik på ett bra sätt? Jag minns när min äldsta dotter kom hem med felstavade texter på lågstadiet och fröken sa ”Vi rättar inte stavfel för det tar kål på kreativiteten”.

Öh, jag håller inte med där. Jag har korrigerat henne under hela hennes uppväxt, redan på lågstadiet, men givetvis på ett bra sätt. Jag gör det ju aldrig för att vara elak, jag gör det enbart för att det ska bli ännu bättre. Och sen är jag förstås mycket noga med att berömma henne, och det mesta hon gör är värt att berömma massor!

Nu går hon i trean på gymnasiet, och har precis skrivit klart sitt gymnasiearbete. Hon har uttryckligen bett mig att korrekturläsa arbetet, och hon har ändrat det som hon anser vara befogat, och hon har struntat i att göra andra ändringar för att hon inte håller med mig.

Då känner jag att hon verkligen är mogen för fortsatta studier på högskolan och introduktion i yrkeslivet. Hon kommer att ta kritik på ett bra sätt från chefer, kollegor, och lärare – ändra på det som är befogat och stå fast vid sin åsikt/agerande om hon inte håller med.

Och sen gäller det ju bara att behålla den förmågan hela livet, att fortsätta vilja lära hela livet. Våga misslyckas, våga bli kritiserad, och inte ta allt så vansinnigt personligt. Det är inte farligt att folk tycker annorlunda, tvärtom. Olika åsikter berikar livet!

Inspiration till det här blogginlägget fick jag av Olof Röhlanders ”Veckans peptalk” som handlade om hur man kan lära sig att ta kritik på ett bra sätt:

http://www.anpdm.com/newsletterweb/44425E45754243504375454A59/41475A4171414759417744415B4A71

Etikettmoln