Just another WordPress.com weblog

Arkiv för oktober, 2012

Dubbla träningspass i dag

I dag blev det äntligen squash på lunchrasten! Alldeles för länge sedan sist. Squash är lika mycket träning för skrattmusklerna 🙂 Som vi skrattar hela tiden.

Svinbra träning är det också. Det blir mycket utfall, och explosiva ruscher. (Efter första gångerna hade jag apmycket träningsvärk i rumpan. Men det slipper jag nu.) Jag vann mot min kollega med 4-2 i set 🙂

När jag kom hem lagade jag middag (åt själv senare), och sen åkte jag och tränade med fotbollslaget. Det var inomhusträning, olika stationer med styrketräning och konditionsträning. Sen avslutade vi med lite basket och fotboll. Och skrattmusklerna fick träna massor också!

Fotbollslaget är en samling underbara tjejer som stöttar och peppar varandra till 100 procent. Det är inte mycket som hindrar mig från att åka och träffa dem 🙂 Det står högt på min priolista.

I många år har jag varit en ensamtränare. Jag har inte velat binda upp mig, eller vara beroende av någon annan. Ensam är stark och jag har pushat mig själv framåt i träningen.

Sådan är jag delvis fortfarande – ansvaret för att träningen blir av är alltid mitt eget. Men om jag får möjlighet att träna ihop med andra så går det före allt annat.

Jag kan nog inte komma på något trevligare sätt att umgås på än att träna ihop! Inte ens festa ihop slår det.

Annonser

Kallt och mörkt?

För er som vill fortsätta löpträna trots att det är mörkt och kallt om kvällarna kan jag rekommendera löparhandskar och löparmössa. De är gjorda i ett material som gör att de håller värmen men man blir aldrig för varm.

Märket Soc på Stadium är billigt och bra. Jag köper nästan alltid Soc. Ser ingen anledning att pynta flera hundra extra bara för märket.

I början i kväll var jag kall om händerna, men jag blev snabbt bekvämt varm om händerna. Vanliga vantar blir för varma efter ett tag så man måste ta av sig dem, men inte dessa.

Mössan sitter som gjuten på skallen och håller värmen precis lagom. Det finns hål för tofsen, men jag brukar peta in allt hår under mössan, som en simmössa. Ser ungefär likadan ut också, fast gjord i ett helt annat material förstås.

I fjol köpte jag också en reflexväst för löpare. Mycket onödig utgift! Den var väldigt minimalistisk i sitt utförande. Ovanpå alla kläder kunde jag knappt röra mig utan att den lossnade i kardborrebanden och började flaxa. Nu använder jag en gratis reklamväst som dottern fått i skolan av kommunen. Funkar mycket bättre.

En lite tjockare löparväst däremot är en bra investering. På armarna vill jag gärna ha lite tunnare kläder, men bålen vill jag hålla varm. Där är jag så van att svettas ändå.

I dag hade jag långärmad tröja, vindtät jacka och väst. Nertill bara vanliga löpartajts. Underställ hade blivit för varmt. Däremot funderar jag på att köpa vinterfodrade löpartajts. Min kompis har sådana och är jättenöjd.

20121030-210018.jpg

7,11 km på 57:58 min

Det var ett tag sedan sist. Två veckor för att vara exakt. Då visade appen 56:06 vid 7 km, och i dag visade den 56:36. Ingen speciell försämring med andra ord, men inte heller någon förbättring.

Nu planerar jag att springa samma runda fyra gånger till innan Jämjöhalvan den 17/11. Sen får det gå som det går.

En stor skillnad jämfört med för två veckor sedan var förstås mörkret. Då blev det mörkt sista biten bara, nu var det kolmörkt redan när jag kom dit kl 18. Ja, då slipper man stressa för att springa i dagsljus åtminstone.

Det var lite ovant, allt ser helt annorlunda ut i mörkret men man vänjer sig väl. Med musik i öronen bryr jag mig inte om mörkret. Men jag föredrar att ha folk omkring mig, det känns tryggast. I dag såg jag fyra-fem personer med hund och tre löpare.

Det kändes att kroppen hade längtat efter löpningen – mycket häftig känsla! Inte en enda gång var det svinjobbigt, det var bara skönt jobbigt hela tiden 🙂

En gång tänkte jag ”orkar jag verkligen springa fyra varv på tvåan” och direkt tänkte jag ”jo, jag orkar och jag ska göra det”. Sen började jag räkna och insåg att det räcker med tre varv, och att jag redan var nästan halvvägs på det tredje.

I backarna uppför tänkte jag som ett mantra ”jag kan, jag orkar” – och det gjorde jag. Tankens kraft är stark och ju mer man tänker ”f.. vad jobbigt det är, desto jobbigare blir det”.

Vågen är bara en bonus

Ju längre sträcka jag tar mig på den här viktresan, desto mer övertygad är jag om att det i första hand handlar om att må bra. Vad vågen visar är bara en bonus – och ett kvitto på att det går åt rätt håll.

  • När jag tränar regelbundet (4-6 gg/vecka) blir jag full av nöjdhetshormoner (endorfiner) som gör att jag mycket lättare hanterar livets motgångar.
  • Träningen gör mig mer stresstålig, och jag får viktig och värdefull återhämtning. När jag tränar tänker jag inte på något annat än just träningen.
  • Jag blir generellt piggare, gladare, och mer lösningsorienterad när jag tränar. Problemen blir mindre.
  • Jag sover bättre när jag jobbat fysiskt med kroppen och inte bara knoppen.
  • När jag inte äter snabba kolhydrater (mjöl, socker, stärkelse) blir mitt blodsocker jämnare, vilket gör att energin är mer jämn också. Jag får inga toppar och dalar, och inga cravings efter socker framåt eftermiddagen. Då slipper jag en massa irritation, nedstämdhet, oro och rastlöshet på grund av kosten.

Jag önskar därför att jag kunde se det som att jag är allergisk mot snabba kolhydrater, så att jag kunde avstå helt – alltid. Jag känner ingen som är allergisk mot lactos eller gluten som ”unnar” sig att äta det de mår dåligt av ibland. De avstår alltid.

I dag åt jag avocado, keso och gravad lax till lunch. Det finns goda alternativ – det gäller bara att fokusera på det man får äta i stället för tvärtom. Resan fortsätter 🙂

Svettas jättemycket – även när jag städar

Förr om åren trodde jag att när man svettades mycket under träning så berodde det på att jag var otränad. Fel, fel, fel. Det är tvärtom. Ju mer vältränad du är, desto mer svettas du. Det förstod jag när ledarna på gymmets pass svettades floder, trots att de knappt verkade andfådda.

Syftet med svettningen är att kyla kroppen. Ju längre tid och ju intensivare du tränar desto mer behöver du svettas för att kyla ned dig. Men hur mycket vi svettas är individuellt, så det går inte att jämföra två personers svettmängd på vem som är mest vältränad. Däremot kan man på sig själv märka en skillnad, på hur mycket man svettades tidigare vid träning och hur mycket man svettas nu.

När man svettas så rensas det samtidigt ut slagg och gifter från kroppen. Enda nackdelen jag kan komma på är att man snabbt blir kall när man slutat träna, så det gäller att byta om snabbt. Jag behöver också buff eller hårband för att inte svetten ska rinna ner i ögonen, och funktionsmaterial i tröjor för att inte stänga inne svetten. Plus att de torkar snabbare om man inte får tillfälle att byta kläder snabbt efter träningen.

Jo, en nackdel till finns. Jag svettas i andra sammanhang också jättelätt, så fort pulsen höjs det minsta lilla. På lunchpromenaden till exempel, och då har jag ju inget ombyte med mig. Funderar dock att byta till sport-bh och annan tröja för det känns inte fräscht att jobba vidare i svettblöta kläder, även om det inte luktar illa.

När jag städar blir jag sjöblöt också. Visserligen positivt eftersom jag numer orkar städa mycket längre och intensivare, men jag måste byta kläder efteråt. Jag får nog införa hårband också, för det är obehagligt och ofräscht när svetten rinner ner i ögonen eller droppar på golvet.

Funderar på att köpa en sydväst

Jag hittade en snygg knallgul sydväst på www.naturkompaniet.se Funderar allvarligt på att köpa den faktiskt. Då slipper jag regnet i hårbotten och ansiktet.

Det är så enkelt att springa efter jobbet. Man behöver bara komma ihåg att packa ner skor, strumpor, sport-bh, underställ, löpartajts, långärmad tröja, vindtät jacka, väst, vantar, reflexväst, mössa… Och ombyte så man kan byta om till torra kläder direkt efteråt.

Nä, jag är ingen ur-och-skur-löpare. Men jag kanske kan bli 🙂

 

Måndag kväll

Havregrynsgröt. Ost- och skinkrullar. 20 min lunchpromenad. Sallad till lunch. Spenatäggröra och bacon till middag. 60 min gympa. Totalt 10.744 steg. Snart en burk kesella framför tv:n och sen sängen kl 22.

Bäst av allt: Inga snabba kolhydrater.

Morgondagens utmaning: Springa i regn, blåst, kyla och mörker.

Hur svårt kan det vara? Jag tror att tanken är värre än det faktiskt är. Det brukar vara så. Huvudsaken är att man har ombyte med sig så att man får torra kläder på sig direkt efteråt.

Etikettmoln