Just another WordPress.com weblog

Arkiv för december, 2013

Det finns livstecken i bloggen!

Skärmavbild 2013-12-17 kl. 15.30.57Den 28 mars 2010 skrev jag mitt första inlägg på bloggen. Sen dess har det gått upp och ner, både med vikten och aktiviteten på bloggen, men jag har aldrig riktigt släppt taget helt om varken vikten eller bloggen.

Bloggens toppnotering är från januari 2013, men 9.934 visningar. I juli 2013 hade bloggen 4.933 visningar, och  i november 2.897 visningar. Men vet ni vad? Jag är glad att det faktiskt finns livstecken i bloggen 😀

Trots att jag skrivit så blygsamt under sommaren och hösten då jag inte mått bra så hittar folk hit! Igår måndag 16 december hade bloggen 176 visningar 🙂 Synd bara att så få ger sig tillkänna – jag vill ha massor av kommentarer!

Jag vet att bästa sättet att få en blogg läst är att läsa andras bloggar. Och jag ska bli flitigare på den punkten. Siktar på en nystart 1 januari 2014 dessutom. Denna gång med sunt förnuft som enda metod 🙂

Jag har sagt det förut, men det tål att sägas/skrivas många gånger. Viktminskning handlar i första hand om hälsa – och fokuserar man på att må bra, gilla sig själv, prioritera sig själv och sina behov så kommer viktminskningen automatiskt.

Mindfulnessträningen avancerar

Mindfulnessträning blev det två gånger om dagen måndag till fredag förra veckan, och det känns verkligen superbra. En gång strax innan lunch, och en gång vid läggdags. Nu har jag tränat mindfulness större delen av hösten och jag känner att den gör stor nytta. Jag gör nu mest en egen variant med yogamusik, medicinsk yoga, stretch, djupandning och kroppsscanning. För mig är musiken viktig. Spelar jag samma musik i samma sammanhang fattar liksom kroppen vad som är på gång, till exempel vid insomning.

Det är snart två veckor sedan jag slutade med insomningstabletterna. De har varit min trygghet i höst när jag har rensat, packat och flyttat, men nu var det dags att sluta. Det är just nu lite lugnare på jobbet, och jag har kommit hyfsat i ordning i det nya hemmet. I stället har jag infört en kvällsrutin där jag först djupandas till en låt, i takt med texten Sat Nam ( = Jag är sann). Därefter gör jag kroppsscanning till en låt, går igenom kroppsdel för kroppsdel, och sen avslutar jag med ett sångmantra.

Jag ligger raklång på rygg i sängen med hörlurar, blundar och sjunger med. Väldigt lågt förstås, för jag vill ju inte väcka Lillasyster. Det är fantastiskt rogivande, och jag måste hålla fullt fokus på sångtexten för att hänga med. Andningen sköter sig automatiskt, för utan luft kan man inte sjunga.

Texten går så här:

Ad guray nameh
Jugad guray nameh
Sat guray nameh
Siri guru devay nameh 

Det är ett sångmantra som heter Mangala Charn Mantra, och det ska vara skyddande. Det ska omge magnetfältet omkring oss med skyddande ljus, och de indiska orden betyder ”jag bugar till den primala Guru (vägledande medvetande som tar oss till Gud), jag bugar till visdom genom tiderna, jag bugar till sann visdom, jag böjer mig för den stora, osedda visdomen.”

Jag är hundra procent fokuserad på kvinnan som sjunger, och jag försöker följa med henne så gott jag kan. Det finns inte plats för några andra tankar alls. Efter dessa tre låtar är jag liksom rensad i skallen och väldigt trött, och jag kan lägga mig på sidan och somna nästa direkt. Jag tror och hoppas att det ska ge mig lika mycket trygghet som insomningstabletterna, men man måste uppleva det för att tro på det.

Dagtid tränar jag mindfulness med två andra låtar yogamusik. Först medicinsk yoga till en låt, med enkla uppvärmande rörelser för nacke, skuldror och axlar. Därefter en lugn låt med stretch av nacke, skuldror och axlar, och slutligen tränar jag andningsankare eller kroppsscanning till Lars-Eric Uneståhls röst enligt ett program på www.mindfulnesscenter.se

Jag har genom Företagshälsan fått ett träningsprogram i mobilen på totalt 960 min, så det tar ett tag innan jag är fullärd! Mindfulness är inget man lär sig på ett kick – det är tålmodig träning. Först 10-20 min dagligen som sedan kan utökas till 30-40 min dagligen. I början var jag väldigt irriterad, kunde knappt sitta still, fick ont i rygg och nacke, och det kröp inombords av obehag. Men jag höll ut, tack vare min coach på Företagshälsan. Hon sa att det var just det obehaget som träningen syftade till att träna bort.

Jag märkte tydlig effekt efter cirka två månaders daglig träning, men för en del kan det ta mycket längre tid innan de märker någonting. Precis som vi styrketränar våra muskler kan man träna sin hjärna, och precis som vi har olika anlag för att bygga muskler har vi lika anlag för att träna hjärnan. För en del går det snabbt att märka effekt, och för andra tar det längre tid. Men förr eller senare händer det saker för alla.

Det jag märker rent praktiskt är att skallen och kroppen liksom slappnar av. Totalt. Trots att jag sitter upp under träningen hamnar jag i ”mellanlandet”, mitt emellan vaket tillstånd och sömn. Jag är närvarande men ändå inte. Fatta vilket redskap att själv kunna försätta sig i ”pausläge” en stund då och då! En reboot  🙂 Precis när träningen är slut efter cirka 30 min är jag helt väck och får liksom sakta väcka kroppen och skallen igen, men tio minuter senare är jag pigg som sjutton. Förutom då jag ska sova, för då stänger jag bara av musiken, vänder mig om och somnar.

Planerad träning vecka 51

  • Måndag 16/12: Löpband + styrka
  • Tisdag 17/12: Lunchpromenad
  • Torsdag 19/12: Löpning
  • Fredag 20/12: Löpband + styrka
  • Lördag 21/12: Lunchpromenad
  • Söndag 22/12: Löpning

Summering vecka 50

  • Måndag 9/12: 30 min lunchpromenad, 45 min gå/jogga.
  • Tisdag 10/12: 20 min löpband, 10 min styrka.
  • Onsdag 11/12: 30 min lunchpromenad.
  • Torsdag 12/12: 30 min lunchpromenad.

Tre inplanerade träningstillfällen förra veckan fick jag stryka ur min kalender. Luften gick liksom ur mig. Jag blir så trött på mig själv när jag går ”all in” och sen inte orkar fullfölja. Å andra sidan är det bra att sikta högt och komma halvvägs, och det är skönare att se glaset som halvfullt istället för halvtomt.

Planerad träning vecka 50

Man ska aldrig tro att det blir ”tid över” för träning. Det blir aldrig så att man sitter ner och tänker ”hmmm, ingenting att göra, skulle kanske träna lite”. Det gäller som med allting annat att planera, och prioritera.

De senaste fyra veckorna har jag inte prioriterat träningen. Jag har haft fullt upp med att packa och flytta. Sen var jag förkyld några veckor också.

Nu är det dags att börja planera träningen igen, och skriva in den i kalendern. Vecka för vecka.

  • Måndag 9/12: Lunchpromenad + gå/jogga.
  • Tisdag 10/12: Löpband + styrka.
  • Onsdag 11/12: Lunchpromenad.
  • Torsdag 12/12: Lunchpromenad + gå/jogga.
  • Fredag 13/12: Löpband + styrka.
  • Lördag 14/12: V I L O D A G
  • Söndag 15/12: Gå/jogga.

Trivs jättebra i lägenheten

Nu har jag tillbringat en vecka själv i lägenheten. Allt är uppackat, och jag hittar i skåpen. Det känns som ”mitt hem” stundtals, men mest känns det som att bo på hotell. En tillfällig bostad som man ska ”bo in sig i” på något sätt, men det blir nog bättre snart. Jag trivs i alla fall, och det är huvudsaken.

I söndags kom barnen till mig. Nu är det dags att det ska kännas som ”vårt hem”. Det tar nog några månader tror jag. När de precis boat in sig är det ju dags att åka hem till huset igen. Och veckan därpå är det jul och då ska vi tillbringa tre av sju dagar hemma i huset. Plus att min mamma ska bo hos oss den 20-27/12. Men jag tar en dag i taget, mer kan jag inte göra.

Sen Jämjöhalvan den 9 november har jag inte tränat alls i princip. Jag har jobbat på dagarna och packat på kvällar och helger. Ibland måste man prioritera. Nu efter flytten känner jag mig helt dränerad på energi, helt tom inombords. Jag känner inget speciellt, bara en stor tomhet. När ekorrhjulet slutar snurra liksom.

Det är så lätt hänt att sätta igång nya projekt för att få ekorrhjulet i svang igen, men jag ska försöka vila i känslan av tomhet lite för att se vad som kommer fram efter det. Inte det lättaste just eftersom barnen är lite speedade just nu, allt är ju ett ”äventyr” för dem.

En sak som jag ska göra är att komma igång med träningen igen. Igår blev det 30 min promenad på lunchrasten och 45 min gå/jogga på kvällen. Plus mindfulnessträning både innan lunch och innan läggdags. Idag blir det gymmet på lunchrasten. Enligt Amelia räcker det med så lite som 7 min träning per dag för att känna lyckokänsla. Så 30-60 min är en bra målsättning, och lite är bättre än inget.

http://www.amelia.se/artiklar/10-saker-som-forskningen-bevisat-gor-oss-lyckliga/

Etikettmoln