Just another WordPress.com weblog

Arkiv för augusti, 2014

Typiskt – förkyld igen!

Det är knappt att jag tror att det är sant. Måndag morgon vaknar jag upp med världens huvudvärk, nästäppa och svid i halsen. Förkyld igen! För vilken gång i ordningen det här året kan jag inte ens minnas. Fy sjutton vad trist!

Något gym eller löpning vågar jag mig inte på den här veckan, men promenader ska det åtminstone bli trots att jag flåsar som en gnu.

Jag har också gett mig sjutton på att knäcka den här förkylningen som en vissen gren innan helgen – för då ska jag resa till Köpenhamn på shopping-resa med äldsta dottern. Då vill jag vara frisk!

Så i går köpte jag Esberitox (erkänt verksam hälsokost mot förkylningar) och jag köpte också ingredienser till värsta c-vitamin-chocken. Jag mixade banan, apelsin, blodgrape, kiwi och riven ingefära, och spädde med KRAV-märkt äpplemust. (Även bananer och blodgrape var KRAV-märkt 🙂 )

Blodgrape och ingefära slog igenom som sjutton. Inte det godaste jag druckit, men fullt drickbart. Och det var nog det nyttigaste jag druckit någonsin!

cvitamin

Annonser

Kommande veckas träning

Gymmet två gånger och gå/springa två gånger. Sådan är planen. Några lunchrundor ska det bli också!

Till helgen ska jag och Storasyster promenera gata upp och gata ner i Köpenhamn 😊

IMG_6355.JPG

Vegetariskt på tallriken

Storasyster har tjatat länge om vegetariskt. Typ ”köttfri måndag” för miljöns skull. (Hon vurmar mer för miljön än djuren.)

Jag har varit skeptisk. Jag kan ingenting om vegetarisk mat. Ingenting.

Men vi bestämde oss för att lära oss. En gång per vecka ska vi laga/äta vegetarisk mat. Fram med receptboken! Först i tur var gryta med paprika, aubergine och röda linser. Till det fullkorns-couscous. Kryddor: Vitlök, curry, koriander, salt och peppar. Toppat med rostad mandel.

Det smakade faktiskt mycket bättre än det ser ut!

IMG_6333.JPG

Underbara sensommar

bild

Än är det inte höst i Blekinge. Den här underbara vyn mötte mig i morse när jag parkerade bilen i Handelshamnen i Karlskrona. Blir liksom aldrig mätt på den utsikten. Nu har bilden fått bli skrivbordsbild på min jobbdator 🙂

Onsdagens tre positiva

brunnsbadet2

1) I ett svagt ögonblick lovade jag Lillasyster att vi skulle bada i onsdags efter Korttids. Tyvärr har simhallen stängt, så utebadet Brunnsbadet var enda möjligheten. Väderprognoserna var inte så lovande, men jag hoppades slippa regn i alla fall. Och har man lovat så har man. Det blev inte så illa som jag hade befarat – sol, 18 grader på land, 24 i vattnet. Och absolut inga köer till vattenrutschen! Jag räknade in två andra badare och fyra badvakter, så jag kan lugnt säga att vi kände oss ”vaktade”. Lyxigt! Lyxigt dyrt blev det också. 150 kr för oss båda, cirka 30 min. Sen frös Lillasyster och ville hem.

2) Att jag börjat blogga mer frekvent igen berikar verkligen mitt liv. Jag behöver verkligen skriva för att på så sätt sätta ord på vad jag tänker, tycker och känner. Ofta blir jag inte medveten om det förrän jag tvingats att sätta ord på det liksom. Och när jag får kommentarer blir jag barnsligt glad och tacksam. Ni finns kvar där i andra ändan – trots att jag försummat er så grovt ett bra tag. Ni är bäst ❤

3) Ännu en lugn tv-kväll, igår med sällskap av Storasyster. Vi har samma tv-smak och älskar verkligen att titta på tv ihop 🙂 Idol och Paradise Hotel var givna val igår. (Även om det är ”skäms-tv” är det otroligt beroendeframkallande.)

50 träningspass innan jul

50passInspirerad av min bloggvän Carina ger jag mig själv en utmaning vad det gäller träningen. Från och med idag ska jag genomföra minst 50 träningspass innan jul. All form av träning räknas – bara jag är ombytt. Det blir i snitt tre träningspass per vecka, vilket är den nivå som jag anser vara rimlig. Vissa veckor kanske jag tvingas ligga lågt, på grund av sjukdom till exempel, och då gäller det att ta igen det en annan vecka. Nu kör vi!

Dags att komma upp på vägen igen

PÅ VÄG TILL WIK

Följer ni med mig på vägen vars mål är själva resan?

Jag är en allt-eller-inget-person. När jag brinner för något är det ”all in”. Inga mellanlägen. Man ska inte göra något halvdant, då kan det lika gärna kvitta. Jag vill ha ett omedelbart resultat – helst igår – för mitt tålamod är inte vad det borde vara. Jag är inte en person som nöter på, år ut och år in. Jag vill ha nytt och annorlunda, och snabba resultat – samtidigt som jag behöver rutiner och kontinuitet.

Fördelen med att vara sådan är att man får en hel del gjort. Snabbt. Nackdelen är att motgångar släcker gnistan nästan helt.

Vad det gäller träningen så går det minst sagt sådär just nu. På grund av olika skäl har jag ökat i vikt massor det senaste året, och för varje kg blir det bara svårare och svårare att springa och röra på sig obehindrat. Min formsvacka har sluttat konstant neråt sen juni 2010, och det var ju inte riktigt meningen.

Jag har funderat massor på varför det blivit så här. En anledning är självskriven (medicinen), en annan att det är svårt att få kontinuitet på träningen nu när jag har barnen varannan vecka. Jag vill inte lämna Lillasyster ensam hemma, och jag vill inte belasta Storasyster med det ansvaret mer än möjligen en kväll per vecka. Jag vill att hon ska känna sig fri att göra vad hon vill. 

Bortförklaringar, bortförklaringar, bortförklaringar. Det är bara att gilla läget, och bita i det sura äpplet och komma igen. Planera maten bättre, och planera träningen likaså. Back to basics. (Jag ska också redan i veckan prova att lämna Lillasyster hemma ensam en timme. Jag tror att hon klarar det galant, det är nog bara jag som är hönsig.)

Jag gör ju inte det här för att prestera bra och få beröm av min omgivning. Jag gör ju det här för att må bra i vardagen. Orka mer, sova bättre, vara gladare. En promenad/löprunda är så himla mycket bättre för humöret än en påse godis, choklad eller rostade mackor med ost – både på kort och lång sikt. Jag vet ju att det är så.

Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan: ”Jag vet nästan allt. Faktiskt.” Det är inte mycket vad det gäller kost och träning som är nyheter för mig. Jag har läst en oändlig mängd tidningar och böcker i ämnet, och har provat varenda diet som finns. Men det är skillnad på att veta, vilja och faktiskt göra det. Jag vet att jag vill dit igen – till känslan av harmoni och nöjdhet. Nu ska jag bara göra det – igen. ”Börja om från början…”

När det övriga livet snurrar på i 190 knyck så finns inte tid och energi att sätta sig ner och planera. Och lyckas jag planera så finns inte tid och energi att fullfölja det jag har planerat. Och då blir jag så besviken och less på mig själv att jag skiter i vilket. Det är då det skiter sig. Snabbt. Resultatet av motgångar kommer alltid mycket snabbare än resultatet av medgångar, tragiskt nog.

Jag måste lära mig att härda ut och fortsätta kämpa när det känns motigt. Jag brukar ju prata om att man ligger i diket och vältrar sig, och det är en mycket passande liknelse för precis så känns det. Men nu har jag legat i diket alldeles för länge. Det är dags att ta sig upp på vägen igen. Vägen vars mål inte är målet, utan resan dit. Följer ni med på resan?

Etikettmoln