Just another WordPress.com weblog

Arkiv för april, 2015

Hitta sin rörelseglädje

bjorkar150419

Om man promenerar istället för att springa så kan man samtidigt studera naturens underbara utveckling – och då får också själen sitt. I söndags slog till exempel björken utanför mitt hus ut sina knoppar, något som jag noga hade haft koll på dagligen i över en veckas tid.

 

Två och en halv vecka in i april så ser det ut som om jag får ihop riktigt många km 🙂 Det är ju en underbar tid just nu, så det går liksom inte att låta bli att vara ute – och är man ändå ute så kan man ju gå en lite längre sträcka. Jag knallar runt i Brunnsparken/Brunnsskogen eller i Ronnebys olika villaområden – och bara njuter av allt som knoppar och spirar.

Just nu är den gula ginsten magnifik, björkens blad har slagit ut, och magnolians knoppar har spruckit på flera håll. Från den ena till den andra dagen så kan man märka skillnad i naturen – och jag studerar varenda träd, buske och blomma med fascination.

När jag springer har jag svårt att insupa alla dessa synintryck, för då är jag så fokuserad på hur ont det gör i ben och lungor. Hundpromenader ger förvisso inte samma kondition och styrka som löpning, men det ger mig mer till själen. Och starka ben och förbättrad kondis får jag ändå, jämfört med om jag hade valt tv-soffan hela kvällen.

De senaste tre åren har jag sprungit 5 km på Blodomloppet i Västra Mark. Den 11 maj är det dags igen, men det här året väljer jag att promenera 5 km, och då får hunden följa med 🙂

Jag har börjat cykla också, och då tickar antalet km på lite snabbare. Men jag kan inte cykla mer än 7-8 km med hunden, så flera mil på cykel blir det inte tyvärr. Men det känns väldigt skönt att kunna variera promenaderna med lite cykling.

Några cykelmil blir det däremot lördagen den 16 maj för då ska jag och äldsta dottern cykla Bräknetrampen. I år väljer vi Kustrundan (23 km), och ex-sambon får passa hunden under tiden.

Det var premiär för oss två på Bräknetrampen i fjol och efteråt var dottern så trött och värkbruten att hon fick ligga med benen högt hela kvällen. Men ändå var det dottern som tog initiativet till att vi skulle anmäla oss i år också. Och det gjorde mig riktigt glad, för det betyder att hon också hittat rörelseglädjen 🙂

Jag har själv aldrig varit speciellt duktig på någon idrott. I tidiga tonår tränade jag friidrott, men jag tävlade aldrig. I 18-årsåldern hittade jag Friskis & Svettis och sedan dess har jag från och till gympat och gymmat. På senare år har det även blivit en del löpning och cykling, även om jag just nu fokuserar mest på hundpromenader.

Jag behöver träningen för att stärka mig mentalt och fysiskt, och att träna tillsammans med andra är det bästa som finns. För mig är träning glädje och nöjdhet över att kroppen faktiskt kan prestera som den gör. Det får aldrig bli ett ”måste”, för då bryter träningen ner mer än den ger tror jag.

Orkar jag bara med ett kort pass så är det bättre än inget, och har jag en bra dag och orkar ösa på massor så är det en trevlig bonus. Men det är jag som bestämmer, efter dagsformen. Och i dag bestämmer jag att det blir en cykelrunda med hunden i kväll 🙂 Bättre sätt att starta helgen finns inte!

Annonser

Framme i Rovaniemi

Motionstävlingen på BLT fortsätter. Via Gävle, Narvik, Murmansk och Rovaniemi har vi på BLT tillsammans tagit oss 3718 km under mars. Det var ynka 259 km sämre än i februari – men så var ju många medarbetare influensadrabbade under mars också.

5) gavle-trondheim

Gävle-Trondheim 611 km.

6) trondheim-lulea

Trondheim-Luleå 823 km.

7) lulea-narvik

Luleå-Narvik 520 km.

8) narvik-alta

Narvik-Alta 504 km.

9) alta-murmansk

Alta-Murmansk 645 km.

10) murmansk-rovaniemi

Murmansk-Rovaniemi 588 km. 

För april räknar jag med ett rejält plus i antal kilometer jämfört med februari och mars. Nu har ju vi både ljusa morgnar och ljusa kvällar – och det är en perfekt tid att promenera, springa eller cykla – så resultatet för april kan bara bli kanon.

Varför inte cykla till jobbet och förena nytta med nytta? En kompis till mig brukar ta bilen till jobbet medan maken cyklar, och sen byter de fordon på hemvägen. Eller gå av bussen några hållplatser hemifrån och ös på några kilometer så svetten lackar. Alla har ju inte möjlighet att duscha på jobbet, men när man ska hem så kvittar det ju.

Utmana dig själv att hitta lösningar som passar dig och ditt liv. Trötthet är ett dåligt argument för att slippa – för man blir piggare av motion, inte tröttare. När skallen är trött behöver kroppen jobba!

Och när man är ute och går, springer, cyklar så ska man passa på och träna mindfulness, det vill säga här-och-nu-träning. Hör fåglarnas vackra sång och känn dofterna – till och med gödsel luktar gott om våren.

Följ utvecklingen för varje knopp och skott och njut av dess fägring. Och jag som inte längre har någon trädgård har insett att man kan njuta alldeles utmärkt av andras trädgårdar!

bjorkar150414Björkarna på min morgonrunda har precis börjat spricka. Senast på fredag tror jag att det har blivit musöron. 

Försiktig säsongspremiär och strålande premiär

cyklamedhundKan man lära äldre hundar springa bredvid cykel? Jo, det gick alldeles galant!

 

Jag har inte cyklat någonting sen vurpan den 10 september i fjol. Jag ”råkade” ju nita med handbromsen när jag stod upp på trapporna i en nedförsbacke, och jag flög över styret och landade på huvud och höger arm. Cykeln landade ovanpå mig.

Man hinner tänka mycket på några få sekunder, och jag var övertygad om att jag bröt både nacke och rygg där och då. Och armen på hundra ställen. Helt mirakulöst undkom jag med skrubbsår och blåmärken, och stukad självkänsla. Tack vare cykelhjälm och änglavakt!

I ren förskräckelse och chock cyklade jag faktiskt fem–sex kilometer hem efter vurpan, men sen åkte cykeln in i cykelrummet och där har den stått – tills i lördags.

Jag kan fortfarande få ont i magen när jag ser folk susa supersnabbt nerför backar – utan cykelhjälm – och jag får bita mig i tungan för att inte skrika efter dem: ”Använd cykelhjälm!” Själv skulle jag aldrig cykla en meter utan cykelhjälm, och jag har bytt ut hjälmen som var inblandad i vurpan.

Men jag gillar att cykla, och nu när jag har hund så vill jag gärna ha möjlighet att cykla med honom. Inte många mil, men 8–10 km klarar han utan problem tror jag. Men han har aldrig sprungit bredvid en cykel innan, och han är sju år så det gäller förstås att börja försiktigt.

Så i lördags tränade vi på att gå bredvid cykeln (kommando ”höger sida”). Absolut INTE framför eller bakom cykeln, och INTE skutta in i hjulen för att man blir rädd för något. Vi tränade också på att cykla jättesakta (kommando ”nu cyklar vi”) 100-200 meter, stanna och berömma honom massor, gå lika mycket, och så vidare. Totalt 5 km, vilket motsvarar en normal promenad för oss.

Och det gick jättebra! Lakrits verkade tycka att det var roligt, han hade svansen uppåt hela tiden. Och hans kondis är god – trots lite högre travtempo än vid promenad så flåsade han ingenting. Jag ska köpa ett cykelkoppel med fjäder som man fäster vid bakhjulet, så jag får händerna fria, och nästa gång ska vi använda sele istället för vanligt halsband.

Det blir en bra cykelsäsong för oss 🙂

Kvinna över stressen

Kortveckan innan påsk var väldigt hektisk. Skynda, skynda, skynda – för att få vara ledig. Märkligt beteende egentligen. Men stress är ju inte farligt, det är brist på återhämtning som är farligt. Sägs det.

Och gott om återhämtning fick jag under påskhelgen. Sovmorgnar, sol och värme, långa hundpromenader i skogen, god mat och dryck, umgänge och skratt. En kanonhelg! Fyra dagars underbart härlig ledighet 🙂

skilla

Trädgårdarna lyser himmelskt blå av skilla just nu.

bokskogen

Varje dag går jag med hunden i vackra Brunnsskogen och följer utvecklingen för varje skott och knopp. Sist ut blir den vackra bokskogen.

 

Sen började en ny kortvecka, och sen blev jag till råga på allt liggande med migrän en hel dag, och sen återstod bara ynka två dagar av arbetsveckan som såg så lugn ut på pappret. Bara några få möten inbokade.

Visst är det märkligt att man upplever inbokade möten som jobbiga avbrott i arbetet? Något som hindrar mig från att göra mitt jobb! Har jag mer än två möten per dag inbokade så blir jag stressad.

Det är ju faktiskt så att möten är en jätteviktig del av jobbet. På ett bra möte ska alla bli informerade, komma till tals, det ska föras anteckningar som man kan gå tillbaka till, det ska tas beslut – och någon ska vara ansvarig för att besluten genomförs.

Vissa dagar går jag hem med en värdelös känsla inombords. Det känns som jag inte har fått gjort någonting vettigt. Det är liksom de färdiga resultaten som räknas. När man lämnar ifrån sig en idé eller ett färdigt arbete, när man kan visa upp ett konkret resultat. Vägen dit är ofta krokig och knyckig, i väntan på besked från olika håll.

Då var det enklare att redigera tidning. Man gjorde ett antal sidor varje dag, var förhoppningsvis nöjd med resultatet, gick hem och sov, och nästa dag gjorde man nya sidor. Så funkar INTE jobbet som personalredaktör. Så fort jag skyfflat igen ett ”hål” uppstår ett nytt. Vissa dagar känns det som jag bara släcker bränder.

Jag gillar inte att kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag vill ha ett stadigt tag med båda fötterna i sandbotten och hela huvudet ovanför vattenytan. Men ibland blir det så, och då får det vara så. Då är det bättre att gunga med än mot.

Kortveckans sista arbetsdag har jag i alla fall kommit till botten bland min e-post. Där hittade jag en månad gamla olästa mail *skäms* Jag brukar varje dag skumma igenom avsändare och ämnesrader för att endast läsa det som verkar absolut nödvändigt. Resten ska jag läsa ”sen”. Och sedan är det en ny dag.

Det där med e-post är ett gigantiskt stressmoment för mig. Jag tror liksom att det ligger en brevbomb och tickar bland allt som är oläst, jag blir inte riktigt lugn förrän jag har gått igenom allt. Men det är ju så tidsödande!

Varje mail kräver ju någon form av åtgärd, ett beslut. Slänga? Svara nu? Svara sen? Och sen krävs det kanske att jag faktiskt gör något också. Och sen ska man ju helst ha koll på att man själv får svar på olika mail också. Suck. Därför har jag allt på papper dessutom, för överblickens skull.

Men en sak är säker. Ibland är det inte den bästa lösningen att jobba mer, utan att jobba mindre. Och det känns skönt att ha skrivit klart det här blogginlägget, för ett färdig resultat att visa upp var precis vad jag behövde just nu 😉

pappershog

Nu ska jag bara gå igenom och rensa i pappershögen också innan jag får ta helg. 

Etikettmoln