Just another WordPress.com weblog

Arkiv för mars, 2016

Jag gjorde det!

elljussparet

Två varv blev det på elljusspåret i Brunnsskogen igår kväll. Totalt 5 km på 43 min. Plus en km promenad innan och efter så att hunden fick göra sina behov. Det är verkligen ingen tid att skryta med, men man måste börja någonstans och det går tyvärr inte att leva på gamla meriter.

Tiden är egentligen helt oväsentlig. Huvudsaken var att jag gjorde det!

Och det kändes så skönt 🙂 Inte bara efteråt utan faktiskt under tiden också. Kroppen hade längtat efter löpningen. Halva andra varvet gjorde det dock helt galet ont i trampdynorna, men det var det värt. Hoppas det ger med sig snabbt bara.

Min hund Lakrits hade jag i en tre meter lång löplina fastsatt i ett bälte i midjan. Då fick jag händerna fria. När jag gick drog han mig framåt, och när jag sprang drog jag honom med mig i linan. Några korta stunder hittade han mitt tempo i löpningen och sprang bredvid, och det kommer bara att bli bättre med tiden. Tre gånger mötte vi en matte med schäfer, men även det gick bra.

Nu gäller det bara att hia sig och inte göra som jag brukar, det vill säga gå all in. Jag är sugen på att springa både lördag och söndag också, men jag ska låta bli. Jag ska fortsätta med löpning en gång per vecka under några veckor, och sedan utöka till två löprundor per vecka.

Jag är en allt eller inget-människa. När jag väl fått för mig något ska det göras nu, nu, nu och hela tiden. Sen orkar jag förstås inte i längden, och då blir det ingenting istället. Jag fyller 47 år i år och ännu har jag inte lärt mig hantera detta på ett bra sätt. Det gäller ju att hitta balansen mellan aktivitet och vila – inte ösa för att att sen dö typ.

Men nu är i alla fall siktet inställt på Blodomloppet den 16 maj på Västra Mark i Karlskrona. Jag ska försöka få med mig ett gäng kollegor också. I fjol anmälde vi på BLT tre lag med fem personer i varje lag. Målsättningen är att få ihop fyra lag i år åtminstone.

Min personliga målsättning är att springa 5 km under 40 min. Tidigare gånger har jag landat någonstans mellan 32 och 35 min, men det vågar jag inte hoppas på i år. Men att springa i år är i alla fall ett snäpp bättre än i fjol då jag valde att promenera.

blodomloppet2011Så här såg det ut 20011, första året som vi sprang Blodomloppet ihop. Jag hoppas få med mig Åsa, Sylvia och Kerstin i år också 🙂

Den viktiga sömnen

Att jag är konstant trött kan bero på tre saker: 1) dålig syreupptagning (= dålig kondition), 2) för lite dagsljus, 3) för lite sömn. Punkt 1 försöker jag göra något åt genom att komma igång med träningen igen. Punkt 2 löser sig automatiskt nu när det blir ljusare på dagarna igen. Punkt 3 däremot kräver ständigt arbete.

Jag tillhör dem som behöver mycket sömn. Jag skulle behöva åtta timmars sömn per natt, men får i bästa fall fem–sex timmar. Eftersom klockan ringer 06.00 så borde jag SOVA kl 22, och därmed lägga mig senast kl 21.00. Ni förstår ju att det är helt omöjligt!

Även om jag tvingade mig själv att gå och lägga mig kl 21.00 så skulle jag ändå inte somna till klockan 22. Jag är för pigg då, eller inte tillräckligt trött snarare. I BÄSTA fall kommer jag i säng kl 22, och somnar kl 23-23.30. I bästa fall. Och det är inte tillräckligt för mig.

Däremot sover jag gärna länge på helgerna. Och sömnforskare hävdar att det faktiskt går att sova ikapp förlorad sömn på helgen. Det är min räddningsplanka i sammanhanget.

Jag kommer aldrig ha dåligt samvete för att jag inte studsar ur sängen lördag och söndag morgon kl 7.00 för att dra igång allehanda projekt. För mig är vilan prioriterad på helgen. Sova, slappa, umgås. Några timmar per dag får man göra nytta också, men det är bara det absolut viktigaste som blir gjort.

Därför trivs jag bra i lägenhet. Ett hus hade inneburit renovering och trädgårdsarbete, och sådant tar mycket tid. Visst är det mysigt och kul, men det tar tid. Och tid är en bristvara i mitt liv, jag måste prioritera hårt.

Om jag inte är trött nog för att somna kl 22.00 så är jag alltid dödens trött mellan kl 16 och 19. Då somnar jag bara jag lägger huvudet på kudden, vilket jag ofta och gärna gör 🙂 Sova middag efter jobbet är så skönt! Bara det inte blir för länge för då blir nattsömnen störd.

I min familj får jag ofta höra att jag ”alltid sover”. Och det känns ju sådär, men jag måste faktiskt lyssna till mina egna behov. När jag var sjukskriven för några år sedan var svåra sömnstörningar droppen som fick bägaren att rinna över. Utan sömn checkar hjärnan ut. Utan den värdefulla återhämtning som sömnen ger kan man snart inte göra den enklaste sak, och ångesten kommer som ett brev på posten. (Missvisande liknelse nu för tiden kanske…)

Enligt sömnforskare har faktiskt kvinnor större sömnbehov än män, av tre anledningar: 1) kvinnliga hormoner, 2) känslighet för stress, 3) använder hjärnan mer.

Kvinnors hormoner förändras under menstruationscykelns gång. När progesteronet ökar så ökar även kroppstemperaturen. Samtidigt ökar utsöndringen av sömnhormonet melatonin, och resultatet blir dålig sömn.

Alla kvinnor kan nog skriva under på att vissa nätter i månaden är blötare än blötast av svett. Jag brukar vända på täcket mitt i natten för att få den torra sidan in. Problemet uppstår när jag behöver vända täcket en gång till, men ovansidan har inte torkat än. Sover jag bra då? Näppeligen.

Kvinnor tycks också vara känsligare för stress, vilket i sin tur leder till ökad utsöndring av stresshormonet kortisol, och resultatet blir dålig sömn. Är kortisolet för högt är det i princip helt omöjligt att gå ner i varv och somna ens.

Den tredje anledningen gillar jag verkligen! Det argumentet ska jag använda varenda gång någon säger att jag ”alltid sover”. Generellt har kvinnor ”fler bollar i luften” än män. De använder mer av sin hjärna helt enkelt. Och därför har kvinnors hjärnor större behov av djup sömn och återhämtning.

Dessutom har sömnforskarna funnit ett tydligt samband mellan dålig sömn hos kvinnor och besvär som kan leda till depression. Det sambandet är inte lika tydligt mellan män och sömnbrist.

Så jag tänker fortsätta sova så fort jag får chansen, helt utan dåligt samvete.

Källor: http://iform.se/halsa/somn/forskning-visar-kvinnor-behover-mer-somn-an-manhttp://www.mabra.com/darfor-behover-kvinnor-mer-somn-an-man/

 

Jag håller ställningarna

Hälsan tiger still brukar det heta, men med vikt/hälsobloggar brukar det vara det motsatta. Inga inlägg är inte positivt, det betyder bara att man inte har så mycket att berätta. Man ligger där i ”diket” och vältrar sig i leran, och vet inte riktigt hur man ska ta sig upp på vägen igen.

Jag anser mig vara en tränande människa. Jag anser att jag tränar ”regelbundet”, men periodvis blir det verkligen inte mycket gjort. Så har det varit den här vintern. Det är så lätt att tappa flytet, mycket lättare än att hitta det igen. Och den här vintern har jag verkligen tappat motivationen att träna helt och hållet. Och det känns att bristen på träning påverkar mig jättemycket, både fysiskt och psykiskt.

Jag har fått ont i ryggen, men släng av falsk ischias från och till. Jag har också av oklar anledning fått ont i vänster axel, armbåge och handled. Båda delar hänger ihop med utebliven förebyggande styrketräning förstås. Mina onda trampdynor har också gjort det svårt för mig att springa, allra helst som jag väger för mycket.

Psykiskt har jag påverkats mest genom att jag är trött, trött, trött, och sen är jag trött och less på att jag är trött. Jag har ingen lust att göra någonting när jag kommer hem från jobbet. Samtidigt vet jag ju att träning gör mig piggare, men igångsättningsfasen är SÅ svår att ta sig igenom.

Jag har också sen oktober–november haft helt galet mycket att göra på jobbet, och det har verkligen dränerat mig på energi. Det har inte funnits någon tid alls för varken planering eller eftertanke, utan jag har bara köttat på.

Något positivt har denna vinter dock verkligen medfört. Jag har hittat en ny kärlek, eller han hittade mig snarare. Väldigt kärt är det i alla fall, även om vi tyvärr inte kan träffas oftare än varannan helg och knappt det ibland. Att få uppleva förälskelse så här i medelåldern är helt fantastiskt. Så jag har med andra ord haft en del annat att sysselsätta mig med på senaste tiden.

Men sen några veckor tillbaka har jag i alla fall börjat med cirkelträning på måndagskvällar och lunchyoga på tisdagar. På cirkelträningen tränas styrka och flås, och på yogan styrka, smidighet och mental träning.

Nu känner jag mig mogen för att införa ett tredje träningspass per vecka. Och eftersom jag inte har så ont i fötterna längre får det bli ett intervallpass gå/lunka, med hunden i släptåg i en löplina. När jag går springer han framför, och när jag springer lunkar han efter. Vi är inte riktigt synkade än 🙂

Så på onsdag eller torsdag kväll är det dags. Bannemej.

Etikettmoln