Just another WordPress.com weblog

Arkiv för maj, 2010

Trött idag

Jag höll nästan på att somna i bilen på väg till jobbet idag. Gårdagen var rolig, men alldeles för intensiv. Jag hade svårt att komma till ro och somna. När klockan ringde sov jag som bäst, precis som det brukar vara.

Men idag är det fredag och det känns skönt. Direkt efter jobbet ska jag skjutsa tjejerna till fotbollsmatch, som jag sen ska titta på. Vid halv åtta räknar jag med att vara hemma igen och då ska vi äta pizza, men jag väljer sallad förstås.

Så stolt och glad

Jag var på friskvårdssamtal, ett uppföljningsmöte, hos Företagshälsan idag. Jag var där senast den 29 september i fjol. Då var jag orolig för hur jag skulle klara hösten utan SSRI-medicin. Jag tänkte göra ett seriöst försök att mota depression och ångest med hjälp av bra kost och motion. Medicinen ville jag inte börja med eftersom den leder till viktökning.

Det gick inte så bra. Jag fick börja med medicinen igen omkring årsskiftet. Träningen var viktig under hela vintern, det var som om jag ville piska ångesten ur kroppen med hjälp av styrketräning. Under våren har jag blivit duktigare på att promenera dagligen, och nu senast har jag börjat gå/jogga 1-2 gg per vecka. Jag försöker också hålla mig till LCHF-kost så mycket som det går.

Idag fick jag kvittot på att jag är på rätt väg. Jag mår enligt enkäten mycket bättre idag än jag gjorde i höstas. Mitt BMI har minskat med två enheter, fettmassan ca 3,5 kg, vätskan 1,3 kg, muskler 0,5 kg och totalvikten 5,3 kg. Mitt hb-värde har ökat, mitt blodsocker, kolesterol, blodtryck och midjemått har minskat.

Hurra, hurra, hurra, hurra – vad jag är bra!

”När får jag komma hit nästa gång” frågade jag innan jag gick. I jan-feb nästa år hoppas jag få en ny tid och då ska jag redovisa ytterligare minussiffror.

Två jä…. chokladmuffins

I eftermiddag har jag proppat i mig två jä…. chokladmuffins. Ursäkta att jag svär men det var så himla onödigt. Först blev jag bjuden på en och sen köpte jag en på vägen hem. Det var jättegott förstås, men onödigt. Jag läser en bok just nu som heter ”Därför behöver kvinnor choklad”. Budskapet är att man ska lyssna på kroppens behov och tillfredställa dem litegrann (en ruta choklad) så inte suget blir värre (en hel chokladkaka). Samma sak gäller med andra kolhydrater, frukt, mjöl, socker. Hmm, jag är tveksam. För mig väcker lite kolhydrater bara sug efter mer. Det är lättare att avstå helt än att bara ta lite.

Nu när jag läst på så mycket om LCHF så känns den här boken som att svära i kyrkan. ”Chokladboken” förordrar att man äter små måltider av frukost, lunch, middag och två mellanmål och att man ska lägga fokus på lunchen. (Inte alls som LCHF m.a.o.) När man får så olika budskap från olika håll så känner man sig som både blind och döv till slut. Vad ska man lita på?

Det enda jag kan lita på är min egen känsla och jag känner att jag mår bra av LCHF. Jag äter frukost, lunch och middag – ungefär lika mycket kalorier vid varje måltid, och jag klarar mig utan mellanmål och känner inget sug – om jag inte gör några avsteg från LCHF. Att jag gör ett avsteg då och då (lite väl ofta på sista tiden) är okej, men det är onödigt. Men jag kämpar på.

Middagen blev inte helt strikt LCHF eftersom både lök och morötter växer under jord, men det var gott och mättande.

Köttbullar med lök, morot, svamp och rosépeppar med sås

Värm färdiga Mamma Scan-köttbullar i ugnen.
Skala och skiva 2-3 morötter i stavar, stek i rikligt med smör.
Skala och skiva 1-2 gular lökar och stek ihop med morötterna på så svag värme att löken blir mjuk och blank, inte vidbränd.
Lägg i en stor burk champinjoner, skivade eller hela.
Krydda med vitpeppar och rikligt med rosépeppar.
Tillaga en påse gräddsås eller gör egen sås, beroende på vilken tid du har.

Resten av familjen fick kokt potatis. Snabb och lätt vardagsmat.

Kaninmeditation

Ena dagen går det bra, sen går det sämre igen osv. Det är jä…. tröttsamt att banta. Jag är så trött på att känna att jag måste det, får inte göra det osv. Vem bestämmer över mitt liv?

Egentligen så vill jag verkligen, och jag vet att LCHF-kost underlättar eftersom det gör att jag tappar suget efter snabba kolhydrater. Men som Skaldeman sa: ”Suget går över rätt så snabbt, det är värre att bli av med vanorna”.

Jag är en person som vill bli klar med saker, helst igår. Det tankesättet funkar inte om man ska gå ner i vikt, för det tar så lång tid. Är jag duktig en hel vecka kan jag sabba allt en helg, och sen står jag på ruta ett igen, i sämsta fall på minus två eller tre. Ett steg fram och två tillbaks, hela tiden. Jä….. tröttsamt som sagt.

Jag struntade i att gå/jogga igår trots att jag hade planerat att göra det. Jag var så uppskruvad efter jobbet med en massa tankar på vad jag gjort, inte gjort, vad jag ska göra osv. Just nu är kalendern fulltecknad och då orkar jag liksom inte tänka på mat och motion också. Det får inte plats i skallen. Å andra sidan vet jag att bra mat och motion gör att jag orkar mer, men just då känns det övermäktigt.

Jag vet att ni känner igen er, för jag vet att nästan alla kvinnor jag känner har det precis likadant. Så har det varit i alla tider, och så kommer det sannolikt förbli, eller?

Jag hade coach-samtal på förmiddagen idag och vi pratade om just detta. På jobbet är jag duktig på att lägga upp tio arbetsuppgifter på skrivbordet och tänka ”hmm, vad är viktigast att göra just nu” och sen gör jag det och struntar i resten för stunden. Jag jobbar på att tänka likadant hemma. ”Nu har jag två timmar på mig, vad behöver göras? Tvätta/vika tvätt, diska, dammsuga. Vad är viktigast? Tvätta eftersom trosorna är slut i garderoben. Vad är näst viktigast? Disken, då gör jag det också.” Hinner jag sen dammsuga så är det bra, hinner jag inte får det vänta till nästa dag.

Kruxet är när ”arbetsuppgifterna” inte är så jämnstarka. När ska man då ha tid att softa, glo på tv, läsa en bok, sola, umgås med vänner osv? Det finns ju alltid ”viktigare” saker som behöver göras. Viktiga, för vem? Inte för mig i alla fall. Det tänket jobbar jag på dagligen. Det viktigaste är kanske att läsa en bok för att både kropp och skalle behöver vila efter en intensiv dag på jobbet?

Igår skulle jag som sagt gå/jogga men jag struntade i det. Jag har lite ont i höfterna sen sist så jag avvaktar lite med det. Istället värmde jag rester till middag (grillad korv från i söndags) och sen gick jag ut med kaninen Kiwi i rasthagen en stund. Jag la mig på en madrass utanför rasthagen med kudde och täcke och sen låg jag en timme och studerade henne. Hon är ovan vid att vara utomhus och varje grässtrå är ett äventyr för henne. Gräva en grop är också kul.

Vi hade det riktigt mysigt Kiwi och jag, och jag kallar det kaninmeditation. Det var underbart att ligga i gräset under äppelträdet och njuta av gräsdoften, fågelsången och humlornas surrande i äppelblommorna. Det ska jag göra oftare.

På bilden nedan är Kiwi i sin inomhusbur. Utomhus har vi en rasthage runt äppelträdet gjord av åtta kompostgaller. Ska ta lite mer bilder en annan dag.

Bättre igår

Maten skötte jag bra igår och det blev även en gå/jogga-runda. Jag sprang lite mer den här gången. Det är skönt att kunna mäta framgångar i meter tycker jag 🙂 Efter rundan blev det lite trädgårdsarbete och sen tv några timmar. Jag var inte sugen alls, det kändes riktigt bra.

Hoppas det fortsätter så.

Går inte så bra

Igår var jag på kurs och där serverades en gigantisk lunchbuffé OCH efterrättsbuffé. Det var SÅ gott, men knappast LCHF. Mycket fett kanske, men mycket kolhydrater också.

Men det blev faktiskt en runda gå/jogga i måndags och jag planerar för en i kväll också. Jag kämpar på för att komma tillbaka i LCHF-fållan. Jag tänker på en sak som jag lärde mig på Viktväktarna för många år sedan. Gör man stigen för smal är det omöjligt att inte göra några avsteg. Gör man stegen lite bredare så är det lättare att hålla sig på stigen. Huvudsaken är att man inte blir liggande i diket  🙂

Må gott vänner! Lite pepp mottages tacksamt.

Fler framgångsrika kamrater

En annan kompis till mig, som började med LCHF samtidigt som jag, har gått ner 7 kg sen dess. Jag har snarare gått upp i vikt. F-n, f-n, f-n. Han hävdar att jag fuskat, och tyvärr har han nog rätt.

Etikettmoln