Just another WordPress.com weblog

Arkiv för maj, 2012

Lite är alltid bättre än ingenting

I dag kom jag iväg sent från jobbet. Helt slut i skallen. Jag skulle springa med min kompis Å. Tiden för att springa krympte snabbt, klockan åtta skulle jag hämta Lillasyster.

Jag var SÅ nära att ringa och ställa in. Sen besinnade jag mig. Jag åkte hem till min kompis och sa ”Idag springer vi snabbt men inte så långt, jag kan bara springa en halvtimme.”

Och sen sprang vi först 15 min på en cykelväg och sen tillbaka, totalt 4 km på 28 min.

Nöjdhetskänslan efteråt var awesome 🙂 Och skallen blev pigg och glad igen!

Sommarutmaning: fotbollsträning

Jag har aldrig någonsin förut spelat fotboll. Men nu är det dags. Kan man lära sig springa efter 40 kan man väl lära sig spela fotboll 😉 Man kan i alla fall försöka. Allt man tränar på blir man bättre på.

Jag tänker inte spela matcher, men träningen är jag gärna med på. Backaryds damlag är en brokig skara där den yngsta är 13 år, och jag är äldst med mina 43 år. Sen är någon 35 år, några 15 år, och de flesta mellan 20 och 30 år. Vi är tre mammor med döttrar i alla fall. De flesta har spelat fotboll i sin ungdom.

Jag hängde med riktigt bra, trots noll erfarenhet. Jag frågade om Storasyster skämdes för mig någon gång men hon svarade bara ”jag är inte lagd åt skämmas-för-mina-föräldrar-hållet”. Hon klarade sig också riktigt bra, fast hon har ju spelat fotboll i omgångar under sin uppväxt.

Bäst av allt var ändå att Storasyster sa till mig: ”Visst är det kul?” Ja, det är kul att träna ihop med andra 🙂

Av min kompis H, som också är med i laget, fick jag hennes mans gamla fotbollsdojjor. Väldigt slitna men sköna, i storlek 43. Perfekt! Jag kan köpa mig nya dojjor till hösten om jag fortsätter träna då, och det gör jag nog som det känns i dag.

20120530-210136.jpg

Vikten av att ta sig tid och reflektera

När jag har mycket att göra så brukar jag i första hand sluta ta mig tid att reflektera. Jag slutar blogga och jag slutar läsa/kommentera andras bloggar. Jag hastar från det ena till det andra, och det finns inte ett enda litet hål någonstans att reflektera över vad man gör och varför.

Om man inte tar sig tid att reflektera med jämna mellanrum är risken väldigt stor att man lägger tid och energi på fel saker. Det ser man tyvärr först i efterhand – och den tiden/energin kan man aldrig få tillbaka. Ger du dig tid/möjlighet att korrigera ditt beteende snabbare så har du MYCKET tid och energi att vinna.

När stressen ökar ytterligare ett snäpp så slutar jag göra saker som bara ”drabbar” mig själv. Jag slutar göra saker som ger mig energi. Vila, läsa en tidning eller bok, träna, fika och umgås med vänner. På något sätt räcker bara dygnets timmar till ”nyttosaker” – och i bästa fall till att sova. (Svårt att sova är nästa steg, och då går det snabbt utför.)

Om man fortsätter enligt det mönstret ett längre tag så är man rätt så snabbt illa ute. Det är då man står och hoppar av otålighet i kassan på Ica när tanten framför letar efter växel. Det är då man inte kan sitta still på en stol i ett väntrum 3 minuter utan att kasta sig över en tidning eller börja fippla med mobilen. Det är då man kastar sig över mobilen varje gång den plingar till, livrädd att missa något sms, samtal eller facebookinlägg. Det är då man irriterat gör livsfarliga omkörningar, trots att man i slutändan endast tjänar 2 min i tid. Det är då man inte kan sitta/ligga stilla i solen ens en halvtimme för det är ju ”så mycket som måste göras”.

Det är då man tappar förmågan att ta det lugnt mellan varven, och i stället har man en ständigt närvarande rastlöshet i kroppen så snart man inte har något för händerna eller är på väg någonstans.

Det är då man ska dra i handbromsen. Avboka och stryka i sin kalender, planera in tid för vila och aktiviteter som ger energi, minimera antalet deadlines och i stället gå ut i skogen/trädgården och njuta av den underbara sommar som pågår just nu utanför våra fönster.

Man kan börja med att gå och äta långsamt, och se till att ta lunch- och fikapaus, för då skickar det beteendet signaler till hjärnan om att läget är under kontroll och att den kan ta det lugnt. Så det gör jag i dag. Jag hinner inte mer än det jag hinner, och det är bra nog.

Veckoutmaningen, vecka 3 (v 22)

  • Prova ett nytt livsmedel varje dag
  • Prova två nya motionsformer

Börjar veckans utmaning lite sent, men onsdag-söndag ska jag göra mitt bästa för att klara veckans utmaning.

Planerad träning vecka 22

  • Onsdag 30/5: Fotbollsträning
  • Torsdag 31/5: Löpning
  • Fredag 1/6: Lunchpromenad, kvällspromenad
  • Söndag 3/6: Löpning

Genomförd träning vecka 21

  • Måndag 21/5: 30 min lunchpromenad (3 km), 1:35:40 min kvällspromenad (9,27 km)
  • Tisdag 22/5: 30 min lunchpromenad (3 km), 55 min löpning (6,5 km)
  • Onsdag 23/5: 30 min lunchpromenad (3 km)
  • Torsdag 24/5: 25 min lunchpromenad (2,5 km), 1:00:06 min löpning (8,86 km)

Utmaningen var att klara 7 mil på en vecka. Det gick inte. Jag fick nöja mig med 3,6 mil. Men det är jag ändå nöjd med. I bland räcker det bra att sikta högt och komma halvvägs.

Utmaningen att inte klaga och gnälla klarade jag utan problem. Jag gnällde varken över väder eller späckat schema. Tvärtom njöt jag verkligen av värmen, och jag tog en dag i taget. 

En alldeles underbar eftermiddag

Den här våren har på många sätt varit hektisk. Min närmaste chef slutade vid årsskiftet och sen dess är vi några mellanchefer som fått mer ansvar, plus att vi fått en ny närmaste chef. (Hon var tidigare min chefs närmaste chef, så vi tog bort ett chefsled helt enkelt.)

Tillsammans är vi sex personer i en grupp som kallas redaktionsledningen. Vi träffas varannan vecka och diskuterar och beslutar om allt som rör redaktionen på sikt, det vill säga budget, rekrytering, utbildning av medarbetare, redaktionella satsningar etc.

Vi är ett bra gäng och vi har hittat en bra form för arbetet, men det känns som vi alltid har tidsnöd. Alltid är det någon som känner sig stressad och sitter på nålar.

I går hade vi våravslutning. Under eftermiddagen besökte vi olika ställen i naturen, ett stenbrott med viltlevande guldfiskar, vi spanade på sälar som låg och solade sig, besåg orkidéer och lite annat. Picknick och fika utomhus blev det också. Vi hade en sagolik tur med vädret. Lite kyligt, men ändå rätt så mycket sol och inget regn. Vi avslutade med afterwork på en pub där vi åt hamburgare (ingen öl, vi skulle ju köra hem sen).

Framför allt hade vi tid att prata, prata, prata. Prata om tidningens utveckling, diskutera personalfrågor, men även lära känna varandra lite mer privat, och prata gamla minnen och anekdoter från tidningen.

Från början till slut en absolut awesome eftermiddag och kväll 😀 Kom hem vid tio, men det var det värt.

Etikettmoln