Just another WordPress.com weblog

Arkiv för april, 2011

Valborg utan brasa

image

Högen fick ligga kvar, men vårtal, allsång, lotter och korv blev det ändå. Jag tycker att valborg är en trevlig högtid. Det känns bra att hälsa våren välkommen tillsammans med andra. Trevlig valborgsmässoafton på er allihop 🙂

Solar mina vita ben

image

Det kan behövas om jag ska visa upp dem i ett par snygga jeansshorts 🙂

Det här får jag inte äta

image

Jag lagar mat till min älskade familj och det luktar sjukt gott. I dag är jag hungrig! Fjärde dagen på soppor och snart blir det lättare.

Nu fortsätter det neråt igen

Besök ViktPejl

Efter endast tre dagar med soppor så kan jag registrera min lägsta vikt på väldigt länge: 84,9 kg. De senaste två veckorna har jag enligt XV-vågen endast gått ner 0,4 kg, men samtidigt har jag ju gått upp några kg under samma period också så jag är supernöjd med resultatet.

Min målsättning har hela tiden varit att ”landa” i den nya vikten under de veckor jag går på XV-halvfart. Viktminskningen får jag enbart fart på under de perioder jag går på helfart, och det är helt okej för mig.

Jag är superfokuserad inför dessa tre veckor med soppor. Jag tänker knappt på att jag endast dricker soppor, det har blivit ”vardagsmat” för mig. I går kväll var jag rejält hungrig, men det gör inget för jag har lärt mig att det inte är farligt att vara hungrig. Jag dör inte av det, och det går alltid över.

Den största gåvan man kan ge sig själv

För nästan exakt ett år sedan gå/joggade jag min första runda på det röda eljusspåret (2,2 km) i Västra Mark, Karlskrona. I dag var jag tillbaka igen – och den här gången sprang jag.

När jag började löpträna för ett år sedan kallade jag det gå/jogga. Jag gick raskt, joggade en stund, gick igen och så vidare. Under de första rundorna förra våren blev det ungefär 70 procent gå och 30 procent jogga. Vissa gånger var det flåset som inte hängde med, och andra gånger var det benen som inte orkade.

Jag kämpade på, en gång i veckan, och i slutet av maj förra våren var jag nog uppe i 50 procent gå och 50 procent jogga. Som bäst klarade jag två varv på det röda elljusspåret (2 x 2,2 km) på 46 minuter.

Miljön på Västra Mark är underbar. Man springer längs med havet nästan hela tiden, genom vackra bokskogar och just nu är marken täckt av vitsippor. Det finns en massa olika spår på olika längd, men elljusspåret (2,2 km) är det enda jag provat hittills.

Värst – eller bäst beroende på hur man ser det – är alla backar. Upp och ner hela tiden. Vill man träna på att springa i backar och pressa flåset så ska man springa i Västra Mark.

För ett år sedan orkade jag inte springa uppför en enda backe. I dag sprang jag två varv på det röda elljusspåret utan att stanna en enda gång, och sluttiden på totalt 4,4 km blev 34 minuter.

För att göra en lång historia kort så fortsatte jag inte löpträna efter förra våren. Under sommaren, hösten och vintern fokuserade jag på annan träning i stället. Jag blev liksom aldrig fast för att springa fullt ut.

I mitten av mars började jag återigen löpträna – denna gång två gånger per vecka. Då märkte jag att utvecklingen kom igång på allvar.

En klok kvinna sa till mig häromdagen: ”Om man bara springer en gång i veckan så börjar man om lite varje gång. Springer man två-tre gånger per vecka så utvecklas man från vecka till vecka.”

Det kan jag verkligen skriva under på.

Lika roligt är att min träningskompis Å, som aldrig har sprungit ett steg innan BLT inledde sin löparskola för åtta veckor sedan, sprang med mig hela tiden i dag i Västra Mark. Hon sprang lika snabbt som jag och hon stannade inte heller en enda gång.

Att klara av något som man aldrig hade trott om sig själv är nog den största gåva som man kan ge sig själv.

En hektisk och rörig onsdag

I går var det en minst sagt hektisk och rörig onsdag. Först och främst var det första arbetsdagen efter påskledigheten så det tog fram till lunch innan jag ens hade gått igenom alla mail på jobbet.

På lunchrasten blev det squash och det var underbart roligt! Vi har börjat räkna poäng och jag klådde min kompis med 4-2 i matcher 🙂 Tidigare har vi slagit ”snälla” bollar för att hålla igång spelet, men nu slår vi ”elaka” bollar i stället och det är riktigt uppfriskande och kul.

På eftermiddagen hann jag med att göra max två av tio prioriterade arbetsuppgifter, så jag ligger minst sagt på minus idag om man säger så. Men jag tuggar på, tids nog blir jag klar. Och det jag inte hinner med, det hinner jag helt enkelt inte.

Direkt efter jobbet hämtade jag Lillasyster på fritis och direkt därifrån vidare till affären för att köpa en liten present till hennes kompis som fyller år i dag. (Framförhållning är inte en av hennes starka sidor av förklarliga skäl.)

Snabbt hem med henne, och sen lika snabbt iväg för att hämta Storasyster på dansträningen. Därefter vidare till ett föräldramöte om klassresa som Storasyster och hennes klass förhoppningsvis ska göra i nian (hon går i sjuan nu). Det är ett projekt som jag och en annan mamma dragit igång och detta var första mötet.

Sen bar det av hemåt igen och då satte jag mig och jobbade ideellt med föreningsarbete ungefär tre timmar. Jag gör Stödföreningen Hypophysis medlemstidning fyra gånger per år, och nu är det dags för årets andra nummer. Kul men intensivt, och jag har aldrig tillräckligt med tid känner jag.

Kvällen avslutades med att Storasyster var lite bekymrad, mest killbekymmer, så jag pratade med henne ungefär en timme mellan kl 22 och 23. Sen var det direkt i säng.

Bäst av allt var att jag mellan alla dessa göromål drack mina tre RTD-shakes och var supernöjd med det. Jag var inte hungrig ett enda dugg på hela dagen, mycket märkligt.

Det är en enorm skillnad mot tidigare – då hade jag garanterat petat i mig både det ena och det andra en sådan dag.

I kväll är det sista träffen med nuvarande XV-gäng. Sen får vi börja i en ny XV-grupp, som kallas Lifetime, och den gruppen träffas varannan vecka resten av året.

Släpp på kontrollen

Jag läste i en tidning att man kan träna på att släppa kontrollen genom att skicka iväg ett mail som man inte rättat från stavfel. Omöjligt. Det skulle jag aldrig klara av.

Ett annat tips var att inte städa innan man får besök. Nästan lika omöjligt. Spontanbesök går bra, men får jag bara en kvarts varsel så måste jag fixa det nödvändigaste, typ diskbänken, köksbordet och toaletten åtminstone.

Hur är det med ert kontrollbehov?

Etikettmoln