Ösregn ute. Pajbuffé till lunch. Endast 7.718 steg. I dag blev det en vilodag från allt.
I kväll har jag tänt ett ljus för min pappa Hasse, barnens pappamormor Edla, morfar Gösta, mormor Britten, farmor Stina, fabror Lars och faster Evy. I sju gånger 96 timmar ska lyktan lysa i höstmörkret till deras minne.
Man behöver ingen grav att gå till – huvudsaken är att man tänker på dem. Den enda grav jag kan besöka fysiskt i helgen är pappamormor Edlas. Min pappas aska sänkte vi i havet utanför Onsalahalvön, och de andra ligger på en kyrkogård i Kungsbacka utanför Göteborg.
Men jag tycker att gravlyktan lyser så fint utanför köksfönstret. Då har jag själv glädje av den varje dag också.
Nu ska jag fixa morgondagens outfit. Först ska vi ha konferens med jobbet hela dagen, och sen ska jag gå på 80-talsfest med min kompis Å på kvällen. Axelvaddar, benvärmare, brett skärp i midjan, strassörhängen, rosa ögonskugga och ljusblå kajal/ögonskugga och läppglans ska det bli!
Givetvis får ni se en bild i morgon 🙂
Pernillas viktresa 
Kommentarer till: "I dag blev en vilodag" (5)
Vilodagar är viktiga. Ser fram emot bilden på 80-talsoutfiten 🙂
Åh va roligt att få se bilden i morgon! 🙂
Åh va roligt att få se en bild i morgon!
Jag längtar tills vi får se bilden på outfiten!
Jag har aldrig tänkt på att jag kan ha en gravlykta här hemma för att tända ljus för de jag ”sörjer”. Jag tycker det är jobbigt ibland när jag bor långt ifrån mina anhörigas gravar.
Hoppas festen blir lyckad!