Jag har precis avbokat studentuppvaktning i morgon kväll, grillkalas för Lillasysters kompisar på söndag och tyvärr också Malmömilen på lördag.
Jag orkar knappt gå 200 meter, hur skulle jag kunna springa en mil? Och jag har fortfarande feber och blir inte frisk till på lördag, hur gärna jag än vill. Viljan räcker inte, även om den är stark.
Just nu är jag bara så ledsen och besviken på att det sällan blir som man tänkt sig. Blir det någonsin som man tänkt sig? Varför planera? Varför ha förväntningar? Varför bry sig?
Men jag är ändå glad att jag trots förkylningen faktiskt åkte till Malmö och slutförde min utbildning till diplomerad HR-assistent. Hade jag inte gjort det hade hela våren känts bortkastad, och allt det jobb jag lagt ner på mitt arbete.
Jag gjorde min redovisning trots att jag knappt kunde prata. Jag hade för mycket material att redovisa och efter 16 min blev jag avbruten, och då hade jag bara hunnit två tredjedelar. Dålig tidsplanering minst sagt, men jag fick bra respons på det jag framförde. Jag fick ingen hostattack, och jag var lugn och samlad. Inte ett dugg nervös, jag kände mig påläst.
Nu ska jag sova.
Pernillas viktresa 
Kommentarer till: "Blir det någonsin som man tänkt sig?" (6)
Fy va trist att du blivit så sjuk!! Jag skickar en stor krya på dig-kram!
Krya på dig, kramiz
Tråkigt för dig att du blivit sjuk så olägligt. Bra gjort att genomföra redovisningen. Krya på dig kram
Hoppas att du snart är riktigt frisk och kry igen!
Tufft av dig att genomföra din utbildning trots sjukdom.
Kram
Nu är det allt lite synd om dig. Två lopp på raken som gått bort pga sjukdom. Tråk, tråk, tråk. Men du kommer igen. Varje gång!
Ja, det är bedrövligt 😦 Vet inte hur jag ska tänka framöver ens. Föranmäla sig, eller efteranmäla sig? På lokala lopp funkar förstås det, men inte på typ Midnattsloppet. Det blir för bökigt, om det ens finns platser. Och man reser inte 60 mil tur och retur för att ”kanske” springa.