Just another WordPress.com weblog

Det här inlägget handlar inte om fysisk hälsa, utan mer om träning för hjärnan. Och hjärna och kropp går ju som bekant hand i hand.

I mitt arbete handleder jag ibland praoelever. Jag har också haft förmånen att introducera väldigt många praktikanter och vikarier i yrket som journalist. Det jag har mest kunskap och åsikter om är språket, hur man formulerar sig på bästa sätt.

I handledningen ingår helt naturligt att komma med en hel del kritik. Jag korrekturläser deras texter och har förslag på hur de ska kunna göra annorlunda. Det handlar om allt från enkla stavfel till förslag på hur man kan formulera sig mindre krångligt. Kommatering, skilja på de/dem, och syftningsfel är andra exempel på fel jag rättar.

De senaste åren har jag märkt att praoeleverna generellt har väldigt svårt att ta kritik. De hamnar direkt i försvarsställning, skyller på att de aldrig har skrivit en artikel förut, tidsbrist, att intervjuobjektet var ovant, och så vidare.

De ser helt skräckslagna ut, och stirrar på mig med klotrunda ögon, hummar och stammar, vill sjunka genom stolen, ber om ursäkt för att de finns typ. Själv känner jag mig som värsta elakingen.

Och då framför jag ändå kritiken på ett ”ofarligt” sätt. Jag är snäll och lugn, skäller absolut inte. Jag uttrycker tydligt att ”det här är bara ett förslag på hur du skulle göra annorlunda, min enda avsikt är att din text ska bli bättre, ta absolut inte illa upp, lyssna och lär istället.”

Sen fortsätter vi så under två veckor. De skriver sina texter, jag korrekturläser och kommer med förslag på ändringar. Rätt snabbt förändras deras attityd. Deras försvarsställning mattas av och de bemöter mig istället med kommentarer som ”visst, det har du rätt i”, ”ja, då blir det ju mycket bättre”, ”okej, det har jag inte tänkt på förut”.

Man kan nästan bokstavligt talat se hur deras ”försvarsmur” vittrar sönder, hur de i sitt kroppsspråk blir mer positiva, och hur de törstar efter att få lära sig mer, bli bättre och bättre. Och deras stolthet när de lyckas gör mig så glad å deras vägnar🙂

Jag kan ärligt tala säga att det viktigaste de får med sig efter praoperioden är att de förhoppningsvis inte är lika rädda för att ta emot kritik, och att de är lite mer öppna för att ta till sig vad äldre kollegor på framtida arbetsplatser vill och kan dela med sig av. Sen hoppas jag förstås också att de upplever att de utvecklats språkligt🙂

Jag har funderat mycket på hur skolan rustar våra ungdomar för att ta emot kritik på ett bra sätt. Och får de lära sig att GE kritik på ett bra sätt? Jag minns när min äldsta dotter kom hem med felstavade texter på lågstadiet och fröken sa ”Vi rättar inte stavfel för det tar kål på kreativiteten”.

Öh, jag håller inte med där. Jag har korrigerat henne under hela hennes uppväxt, redan på lågstadiet, men givetvis på ett bra sätt. Jag gör det ju aldrig för att vara elak, jag gör det enbart för att det ska bli ännu bättre. Och sen är jag förstås mycket noga med att berömma henne, och det mesta hon gör är värt att berömma massor!

Nu går hon i trean på gymnasiet, och har precis skrivit klart sitt gymnasiearbete. Hon har uttryckligen bett mig att korrekturläsa arbetet, och hon har ändrat det som hon anser vara befogat, och hon har struntat i att göra andra ändringar för att hon inte håller med mig.

Då känner jag att hon verkligen är mogen för fortsatta studier på högskolan och introduktion i yrkeslivet. Hon kommer att ta kritik på ett bra sätt från chefer, kollegor, och lärare – ändra på det som är befogat och stå fast vid sin åsikt/agerande om hon inte håller med.

Och sen gäller det ju bara att behålla den förmågan hela livet, att fortsätta vilja lära hela livet. Våga misslyckas, våga bli kritiserad, och inte ta allt så vansinnigt personligt. Det är inte farligt att folk tycker annorlunda, tvärtom. Olika åsikter berikar livet!

Inspiration till det här blogginlägget fick jag av Olof Röhlanders ”Veckans peptalk” som handlade om hur man kan lära sig att ta kritik på ett bra sätt:

http://www.anpdm.com/newsletterweb/44425E45754243504375454A59/41475A4171414759417744415B4A71

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: