Just another WordPress.com weblog

Yoga inifrån och ut

yogapremiar

Förutom att yoga är en träningsform som tränar alla småmuskler i kroppen – som ger oss stabilitet och uthållighet i våra muskler – så är det en träningsform som verkligen passar alla. Den yogaform som jag har utövat i fem-sex år heter kundaliniyoga och den utövar man med ögonen stängda. Man behöver därför inte alls besväras av hur andra ser ut – eller hur man själv ser ut. Då slipper självkänslan ta stryk😉

Jag är smidig som en elefant och det traktordäck som jag har runt magen i form av fettvalk har jag endast nytta av när jag flyter, som en inbyggd simring. I alla andra sammanhang är den mest i vägen, så också på yogan naturligtvis. Inte ens en så enkel sak som att sitta med korsade ben och rak rygg känns naturligt och bekvämt för mig.

Men kundaliniyogan är så enormt tillåtande! Kan man bara böja eller sträcka en yttepyttebit så är det helt okej🙂 Alla utgår från sin nivå. Och eftersom man blundar har man ingen aning om hur långt ner/upp/bak/fram de andra deltagarna kommer – man kan bara utgå från sig själv, hur det känns i kroppen.

För ett tiotal år sedan provade jag poweryoga på ett gym. Alla andra deltagare var typ yogaveteraner, och när solhälsningar, stående hundar och kobror avverkades i ett rasande tempo så gick det bara runt i skallen på mig. Jag hann inte få ordning på armar och ben innan det var dags för nästa övning. Räkna skulle man göra också, och andas samtidigt. Inte en siffra rätt någonstans. När vi skulle avsluta passet med att gå ner typ i spagat tänkte jag ”aldrig mer”. Vilan efteråt var en befrielse från skammen, inget annat.

Jag är så glad att jag gav yogan en chans till, på en riktig yogastudio. Det är verkligen en helhetsupplevelse, även mentalt. Stämningen i salen, tända ljus, skira tyger, milda röster – allt andas lugn och harmoni. Det är omöjligt att inte ”smittas” och gå in i yogabubblan själv. När jag blundar, lyssnar på ledaren och försöker göra som hen säger, samtidigt som jag andas långsamt in (sat) och ut (nam) är det som jag förstärker mina andra sinnen i brist på synen.

Jag måste känna i kroppen hur jag ska göra, och hur det känns. Det blir som att vända uppmärksamheten inåt, vilket är precis det man ska göra. Den långa vilan efteråt är magisk. Ju mer man tränar yoga desto snabbare rutschar man ner i ”ingenmanslandet” som jag kallar det. Man sover inte, men är inte heller vaken. Man flyter liksom mitt emellan.

Jag har inte utövat yoga sen förra kursen i maj, så idag var det säsongspremiär. Minst sagt ringrostig kunde jag knappt få till en lätt meditationsställning. Det kändes jättesvårt att fylle mage och bröstkorg med luft.

Men när vi gemensamt tonade in (ong namo guru dev namo) var det som om sinnet skärptes, eller fokuserade på här och nu snarare. Inte en enda jobbtanke eller familjetanke trängde in. Inte en enda! Det är inte vanligt ska jag säga, men jag tror att kroppen och knoppen var så yogasugen helt enkelt🙂

När jag sen känner att yogaträningen gör mig yttepyttelite smidigare och starkare så är det bara en bonus. Att bara krypa och åla runt på golvet är i sig en bragd tycker jag för en medelålders tant. Och eftersom många av deltagarna runtomkring mig är betydligt äldre, och del väldigt mycket mindre rörliga, så känner jag att det finns hopp om att jag hittat en träningsform som jag verkligen kan åldras med.

Nästa steg är att utöva yoga hemma. Jag ska ladda mentalt för det och leta efter ett trevligt yogaprogram på youtube. Några tips?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: