Just another WordPress.com weblog

Kvinna över stressen

Kortveckan innan påsk var väldigt hektisk. Skynda, skynda, skynda – för att få vara ledig. Märkligt beteende egentligen. Men stress är ju inte farligt, det är brist på återhämtning som är farligt. Sägs det.

Och gott om återhämtning fick jag under påskhelgen. Sovmorgnar, sol och värme, långa hundpromenader i skogen, god mat och dryck, umgänge och skratt. En kanonhelg! Fyra dagars underbart härlig ledighet🙂

skilla

Trädgårdarna lyser himmelskt blå av skilla just nu.

bokskogen

Varje dag går jag med hunden i vackra Brunnsskogen och följer utvecklingen för varje skott och knopp. Sist ut blir den vackra bokskogen.

 

Sen började en ny kortvecka, och sen blev jag till råga på allt liggande med migrän en hel dag, och sen återstod bara ynka två dagar av arbetsveckan som såg så lugn ut på pappret. Bara några få möten inbokade.

Visst är det märkligt att man upplever inbokade möten som jobbiga avbrott i arbetet? Något som hindrar mig från att göra mitt jobb! Har jag mer än två möten per dag inbokade så blir jag stressad.

Det är ju faktiskt så att möten är en jätteviktig del av jobbet. På ett bra möte ska alla bli informerade, komma till tals, det ska föras anteckningar som man kan gå tillbaka till, det ska tas beslut – och någon ska vara ansvarig för att besluten genomförs.

Vissa dagar går jag hem med en värdelös känsla inombords. Det känns som jag inte har fått gjort någonting vettigt. Det är liksom de färdiga resultaten som räknas. När man lämnar ifrån sig en idé eller ett färdigt arbete, när man kan visa upp ett konkret resultat. Vägen dit är ofta krokig och knyckig, i väntan på besked från olika håll.

Då var det enklare att redigera tidning. Man gjorde ett antal sidor varje dag, var förhoppningsvis nöjd med resultatet, gick hem och sov, och nästa dag gjorde man nya sidor. Så funkar INTE jobbet som personalredaktör. Så fort jag skyfflat igen ett ”hål” uppstår ett nytt. Vissa dagar känns det som jag bara släcker bränder.

Jag gillar inte att kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan. Jag vill ha ett stadigt tag med båda fötterna i sandbotten och hela huvudet ovanför vattenytan. Men ibland blir det så, och då får det vara så. Då är det bättre att gunga med än mot.

Kortveckans sista arbetsdag har jag i alla fall kommit till botten bland min e-post. Där hittade jag en månad gamla olästa mail *skäms* Jag brukar varje dag skumma igenom avsändare och ämnesrader för att endast läsa det som verkar absolut nödvändigt. Resten ska jag läsa ”sen”. Och sedan är det en ny dag.

Det där med e-post är ett gigantiskt stressmoment för mig. Jag tror liksom att det ligger en brevbomb och tickar bland allt som är oläst, jag blir inte riktigt lugn förrän jag har gått igenom allt. Men det är ju så tidsödande!

Varje mail kräver ju någon form av åtgärd, ett beslut. Slänga? Svara nu? Svara sen? Och sen krävs det kanske att jag faktiskt gör något också. Och sen ska man ju helst ha koll på att man själv får svar på olika mail också. Suck. Därför har jag allt på papper dessutom, för överblickens skull.

Men en sak är säker. Ibland är det inte den bästa lösningen att jobba mer, utan att jobba mindre. Och det känns skönt att ha skrivit klart det här blogginlägget, för ett färdig resultat att visa upp var precis vad jag behövde just nu😉

pappershog

Nu ska jag bara gå igenom och rensa i pappershögen också innan jag får ta helg. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: