Just another WordPress.com weblog

Sista veckan i februari

februari

Sista veckan i februari har inletts och det blir ljusare om morgnarna för varje vecka. På morgonens hundpromenad vid sextiden börjar jag höra fåglarna sjunga, och jag ser verkligen fram emot det här våren när jag varje dag ska kunna njuta av vårens ankomst.

Nu har den sista veckan i februari månads motionstävling på BLT inletts – och det ska bli så spännande att se vilka resultat som jag får inrapporterat. Jag hoppas att alla deltagare känner sig taggade och inspirerade. Att de har peppat och stöttat varandra – och haft jätteroligt!

Februari har för många präglats av sjukdomar, som lett till mindre träning än man tänkt sig. Sådant är livet. Sällan som man tänkt sig. Allt blir som det blir, och det finns alltid orsaker. Kan man göra något åt det? Nej, sjuk blir man då och då. Så släpp det, och gå vidare.

Huvudsaken är alltid att man har gjort så gott man kan, och har man inte lyckats få till någon motion alls under februari så är det ju verkligen busenkelt att få ett mycket bättre resultat nästa månad, och nästa, och nästa…

Jag började röka när jag var 14 år. Sen började jag sluta röka när jag var 18 år. Jag slutade typ varje måndag, och började röka igen varje onsdag. Jag klarade inte av det för jag var inte förberedd på vilken ansträngning det krävde. Jag hade inte uppnått så kallade ”fimpamognad”. (Till slut lyckades jag dock sluta röka.)

Samma sak är det med bantning – börja banta varje måndag och kasta in handduken lagom till nästa helg. Känns det igen? Det är nämligen stor skillnad på att vilja ha en förändring och bestämma sig för att göra en förändring.

När man verkligen bestämmer sig så är man förberedd på att det krävs en viss insats, och man har planerat för olika typer av strategier för att klara av det. Man har med andra ord nått en viktig ”mognad” vad det gäller beslutet.

Samma sak är det med träning. Man behöver uppnå en viss mognad i sitt beslut att börja träna, och fortsätta träna under en längre period. Motion är färskvara och den måste underhållas regelbundet. Utan kontinuitet uppstår ingen utveckling, och utan utveckling stagnerar motivationen förr eller senare.

Alla vill nog träna regelbundet egentligen, eller borde vilja åtminstone för sin egen hälsas skull. De som säger ”det är så tråkigt att träna” och ”träna är inte min grej” använder det nog ofta som svepskäl istället för att säga ”jag klarar inte av att hålla den disciplin som krävs”.

Sen finns det förstås en massa andra skäl till att man inte tränar regelbundet, bland annat tidsbrist eller sjukdom. Men just tidsbrist används nog ofta också som ett svepskäl, för allt handlar ju om prioritering.

Ett vanligt argument från många föräldrar är att de alla veckans dagar skjutsar sina barn till allehanda aktiviteter – men varför då inte utnyttja ”väntetiden” till egen träning? Ta med gåstavar eller löparskor, gå upp och ner för trappor på läktaren, eller smit iväg till gymmet en stund. Ta chansen – och prioritera din egen hälsa. Bättre gåva kan du inte ge dina barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: