Just another WordPress.com weblog

Första veckan: 31 km

hundpromenad

Långrundorna med hunden på kvällar och helger räknar jag som motion. Då är tempot riktigt högt och kisspauserna få. Nu tänker jag börja springa med Lakrits så smått också. Han har bra fysik och flås, mycket bättre än sin matte.

Första veckan med motionstävlingen på jobbet så summerar jag ihop totalt 31 km. En hel del hundkilometer finns inte med i den totalen. Jag räknar de längre rundorna med hunden på kvällar och helger som motion, men övriga korta hundrundor räknar jag inte.

När vi går våra långrundor är tempot jättehögt! Trots att Lakrits är hanhund knatar han på bra, utan att lukta och pinka på varenda stolpe. Minst 4 km brukar det bli, men även upp emot 6-7 km eller ännu mer om vädret är trevligt.

Nästa steg på långrundorna är att springa korta stunder. Mellan var tredje och fjärde lyktstolpe kanske till att börja med, och sen kan man öka intervallen efterhand. Jag tänker mig att jag ska gå/jogga samma runda, och sedan ska rundan förhoppningsvis gå snabbare och snabbare😉

Det ska bli spännande att se hur Lakrits reagerar på att jag börjar springa. Sätta sig på hasorna? Glatt skutta efter? Han har i alla fall både fysik och flås för att springa minst en mil, så där ligger jag i lä.

Jag sprang med Wellivate-Anna och hennes onsdagsgrupp på Rosenholm för några veckor sedan, men innan dess har jag inte sprungit sen Tjejmilen i september. Orsaken är att jag har haft så galet ont i fötterna, i trampdynorna. När man knappt kan gå på grund av smärta så är det liksom onödigt att fresta på fötterna ännu mer genom att springa.

För några år sedan hade jag hälsporre, eller snarare förstadiet till hälsporre. Eftersom jag är plattfot så blir senorna som går bak till hälen påfrestade och till slut inflammerade. Lösningen på det problemet var hålfotsinlägg, och efter några månader var det onda i hälarna borta.

Efter det slarvade jag med hålfotsinläggen, för jag hade ju inte ont längre. Sen fick jag ont igen, fast fram på trampdynorna. Problemet är sannolikt detsamma, fast det är senorna framåt som är inflammerade istället. I med hålfotsinläggen igen!

Enligt läkaren på vårdcentralen så ska jag försöka vila fötterna och utöva alternativ träning. Men jag har inte slutat promenera – det är ju liksom omöjligt om man har hund. Tvärtom har det nog blivit i snitt 7 km hundpromenader dagligen sen Lakrits flyttade hem till oss i mitten av oktober. I ur och skur.

Igår tänkte jag dock att det var länge sedan jag ens tänkte på att jag har ont i fötterna. Så då är det kanske dags att börja springa igen så smått. Sakta, sakta, för att vänja kroppen.

Att möta våren i löparspåret är så härligt🙂

Kommentarer till: "Första veckan: 31 km" (1)

  1. Hoppas det går bra att börja springa igen! Aldrig kul när kroppen säger ifrån.

    Pepp till dig!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: