Just another WordPress.com weblog

Nästa vecka är det äntligen jul. Som vi har längtat allihop. Mest längtar barnen förstås. Ska de få sin hett eftertraktade julklapp eller inte? Det värsta som finns är att inte få det man önskar sig i julklapp. Därför är det väldigt länge sedan jag önskade mig något i julklapp. Om jag vill ha något köper jag det själv. Jag är förresten inte mycket för prylar, jag prioriterar hellre umgänge.

Men gällande mina barn är jag noga med att de ska få det de önskar sig allra mest i julklapp. Om de önskar sig något helt uppåt väggarna så tar jag den diskussionen långt innan julafton. Nu har de aldrig önskat sig en hund eller häst, men hade de gjort det hade jag i god tid fått dem att inse det orealistiska i önskningen så att de kan tänka om.

Jag gillar att få julklappar, men det är verkligen tanken bakom som är viktigast. Om jag får en julklapp som vederbörande noga tänkt ut och planerat, en mitt-i-prick-sak som jag inte visste att jag behövde – ja, då blir jag glad! Men julklappar är inget som varken förhöjer eller sänker min jul. Däremot kan verkligen barnens glädje förhöja julkänslan oerhört mycket.

julafton12

Vår yngsta dotter älskar verkligen tomten. Hon vet att det är farfar som klätt ut sig, men hon älskar skådespelet. 

julafton2Så här överraskat glad blev yngsta dottern i fjol när hon fick en iphone i julklapp. Det var en önskan hon knappt hade vågat tro på.

 

Jag minns min barndoms jular med innerlig värme. Vi firade alltid hos mormor och morfar. Vi kom dit vid tolvtiden på julafton, och åkte pulka allihop i några timmar (det var ju alltid mycket snö om jularna förr). Men min mormor deltog aldrig. Hon låste in sig i köket och donade med maten, och i matsalen var bordet dukat som ett mästerverk för minst tio matgäster.

Framåt eftermiddagen slog mormor upp köksdörren och bjöd alla till bords. Sen åt vi tills magen stod i fyra hörn. På julbordet fanns ALLT, och allt var i princip lagat av mormor från grunden. Inga Mamma Scans köttbullar där inte. Framåt kvällen blev min morfar alltid uppringd av en kompis ”som kört i diket” på grund av snö och halka. Givetvis skulle han rycka ut.

Sen satt jag i fönstret och tittade efter tomten, som kom gående uppför backen, och då och då knallade han in i något hus. Väntan blev lång, för det var flera hus som skulle besökas innan tomten kom till oss. Hela tiden såg jag honom gående med sin krumma rygg, käpp och ljuslykta. Till slut kom tomten till oss, och jag minns att känslan av att ge julklappar var lika fin som att få julklappar, och i brist på pengar var jag desto mer påhittig.

Men den Bullerbyidyllen höll givetvis inte i sig. Ett år orkade min mormor inte julstöka, utan hon och morfar åkte iväg till ett hotell och firade jul istället. Min mormor vägrade gå med på att anordna knyte – det var allt eller inget som gällde för henne. Sen följde några år då det blev lite hit och dit med julen, och den genuina julkänslan kom liksom av sig litegrann. Det var inte så noga längre, magin hade försvunnit.

För mina barn har jag försökt att skapa jultraditioner, sådant som liksom tillhör julen och tiden innan. Julpynt är viktigt, och det ska stå på ungefär samma platser. Fast jag har taggat ner en hel del på ambitionerna. Barnens ursprungliga paketkalendrar, som min mormor broderat, har choklad hängande i snören istället för paket. (Det är sjukt mycket jobb med att fixa 24 x 2 små paket – och dyrt!)

Och knyte är givet för mig på julen – i år blir det revben och Jansson för min del, och kanske något mer. För mig spelar det ingen roll var vi är, bara vi är tillsammans. Jag väljer att längta lagom mycket till julen, och gilla läget hur det än blir. Mycket god mat och umgänge blir det i alla fall – och det är huvudsaken!

Här är några konkreta tips för att motverka julstressen:

  • Gör julbordet till ett knytkalas. Den som är värd bestämmer vem som ska göra vad. Den som inte vill laga mat får bidra med sådant som man bara kan köpa: Läsk, bröd, kex, ost etc. Låt alla bidra lika mycket.
  • Ska du vara värd på julafton är det bättre att vara ledig innan jul och jobba i mellandagarna.
  • Julpynta, baka och laga mat tillsammans hela familjen. Då blir plikten till ett roligt umgänge.
  • Begränsa antalet julklappar. Prioritera att barnen får vad de verkligen önskar sig istället för att få många paket.
  • Bjud på din tid. Se till att ha hunnit varva ner innan julen, för annars är risken stor att du slocknar till Kalle Anka.
  • Låt allt ta den tid det tar. Stressa inte igenom Kalle Anka, julbord, jultomtebesök och julklappsutdelning på två timmar – utan försök att njuta av nuet, just nu kommer aldrig igen. Säg en tid till barnen, typ ”Tomten kommer klockan sex” om det kan hålla dem lugnare.

Istället för att köpa julklappar till alla vuxna kan man införa en julklappslek:

  • Alla vuxna köper en julklapp för till exempel 100 kr – något som kan passa vem som helst. Bestäm summan gemensamt innan.
  • Lägg alla julklappar i mitten på bordet. Alla slår en tärning i tur och ordning, och den som får en sexa får välja paket. Fortsätt så tills alla fått paket.
  • När alla fått paket är det dags att öppna paketen och visa vad man fått. Nu börjar man slå tärningen i tur och ordning igen, och när man får en sexa får man ta ett paket från någon annan och ge sitt eget paket till vederbörande. Sen fortsätter man så, och varje gång man får en sexa får man ta någon annans paket. Bestäm innan hur lång tid ni ska hålla på och ställ en äggklocka. Ju snabbare man slår tärningen och väljer paket, ju fler varv hinner man med. När äggklockan ringer är leken färdig och det paket man har framför sig då får man behålla.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: