Just another WordPress.com weblog

Allergisk mot bullar

Jag är allergisk mot bullar. Jo, det är sant. Jag blir liksom uppsvälld, uppumpad som en… Barbamamma. Det kan skilja flera kilo, och ibland flera storlekar, från den ena till den andra dagen beroende på om jag ätit bullar eller inte. Det är väldigt spretigt i garderoben.

Jag har nog byxor från storlek 40 (väldigt länge sedan de användes, men man lever på hoppet) till 46 i min garderob. Och överdelarna följer ungefär samma breda storleksspektra. Jag kan sortera kläderna i storleksordning om jag vill, precis som man gör med böcker i en bokhylla.

Och ”bullar” är egentligen samlingsnamnet på alla bakverk – bara de innehåller fett och socker. Det mesta går ner. Faktiskt. Rostade ostmackor funkar också. Sådana kan man få i sig en hel hög innan brödrosten ens kallnat. Väldigt gott just framför tv:n, typ en kvart innan läggdags.

Det här är egentligen inte ett dugg roligt, men det är ju inte lönt att gråta heller. Fast det gör mig lite sorgsen inombords över alla dessa timmar som jag ägnat åt viktminskning i mitt liv. För att inte tala om alla timmar som jag har tänkt på det – antingen vågen visat plus eller minus.

Om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo som jag har gått ner i vikt från 14 års ålder så hade jag nog varit miljonär vid det här laget. Periodvis har jag varit helt uppslukad av olika viktminskningsprojekt, och ändå visar vågen alldeles för mycket i slutändan.

Jag är liksom allt eller inget, jag hittar inte balansen. När jag är trött och sliten skriker min hjärna efter snabba kolhydrater. Den skriker bokstavligt ”ge mig en bulle nuuuuuu” och då är det liksom svårt att säga nej. Man ska ju bara orka en stund till, innan man får vila. Eller så vill man bara njuta av stillheten, och förhöja stämningen med något gott. Jag kan vara ståndaktig till tusen hela dagen, men när kvällen kommer…

Det finns inte en bok om viktminskning som jag inte har läst. Det finns inte en metod som jag inte har provat – oftast väldigt framgångsrikt inledningsvis. Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan: ”Jag kan allting. Faktiskt.” Problemet är att jag inte lever som jag lär!

En av favoritböckerna är Hjärnkoll på maten av hjärnforskaren Martin Ingvar. Han säger att många av oss faktiskt är kemiskt beroende av socker. Vi är också vana vid att allt ska smaka sött.

Faktiskt är socker värre än fett enligt Martin Ingvar. Det beror enligt honom på att sockret slår ut den normala viktregleringen. ”När vi får så farligt höga halter av socker så leder det till att hjärnan svullnar, och prioriterar att hålla det i schack framför att bränna fett, och det ger en kula på magen.” Hjärnan svullnar? Läskigt!

Kombinationen fett och socker (som bullar mest består av) är den allra farligaste kombinationen ur viktsynpunkt. Det beror på att sockret stimulerar frisättningen av insulin (som har till uppgift att sänka sockret i blodet) och insulinet öppnar upp fettcellerna och puttar in fettet där. För framtida behov liksom. Då blir fettreserverna (”volangerna” runt midjan) bara större och större, eftersom vi sällan är så aktiva att vi behöver använda fettreserverna.

Allra värst är de fettceller som vi har inuti buken, så kallad bukfetma. Det gör att organen får sämre plats och lever, njurar och bukspottkörtel bäddas in i stora mängder fett, vilket kallas visceralt fett. Det kan leda till hjärtbesvär, åderförfettning och diabetes. Dessutom kan det bidra till en inflammationsprocess som numera knyts till ett stort antal sjukdomar

Martin Ingvar säger att man kan göra en omstart av hjärnan och bli av med sötsuget på några veckor. Några konkreta tips:

  • Fokusera på motion, vila och sömn. (Ofta är man trött, och egentligen inte sugen/hungrig.)
  • Laga mat med så ”rena” råvaror som möjligt.
  • Ät fullkornsprodukter (tex bröd med hela frön/nötter), grönsaker, bär, nötter, linser, bönor, fisk, ägg, kött, kyckling.
  • Uteslut kakor, kex, godis, bullar, O’boy, Risifrutti, smaksatt yoghurt, fruktdrycker, konserverad frukt, sötade juicer, och färdiglagad mat. Socker finns tillsatt i det mesta som är färdiglagat, dels för att förhöja smaken och dels för att man äter mer när det är sött. Prova att äta vispad grädde utan tillsatt socker – efter några få skedar är man nöjd.
  • Planera dina måltider, annars riskerar du att äta vad som helst som finns hemma.
  • Undvik sötningsmedel eftersom den söta smaken signalerar till hjärnan ”nu kommer det socker – släpp på insulin”. Följden blir att insulinet rusar i höjden, men snabbt hamnar man i bråddjupet igen – och måste ha något sött för att må bättre.
  • Ta en dag i taget – idag ska jag inte äta socker!

Bra artikel om Martin Ingvar och hans bok: http://www.svt.se/plus/hjarnforskare-om-socker-ta-kommando-over-din-hjarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: