Just another WordPress.com weblog

Kraniosakral terapi

För andra gången har jag idag gjort något som känns snudd på hokus-pokus. Kraniosakral terapi.

Kvinnan som utför det lägger sina fingrar/händer på nacke, axlar, huvud och påverkar på detta sätt flödet i ryggmärgsvätskan. Lite bättre flöde och rörlighet idag än för två veckor sedan sa hon. Men fortfarande lite segt/hårt på högra sidan. Ska dit om tre veckor igen.

Fattar ingenting, blir jag lurad? Men ryggontet jag haft problem med sen efter cykelvurpan är faktiskt borta! Det som kvarstår är spänningar i nacke och axlar, främst på höger sida. Ett ont jag haft från och till i så många år att jag knappt tänker på det.

Någon annan som provat kraniosakral terapi? På den här sidan finns en bra film (PowerPoint och ljudfil) som berättar om bakgrunden till behandlingen och hur den går till:

http://www.kraniosakral.se

Det som fascinerar mig mest är att kvinnan jag går till inte alls ”knådar” utan hon lägger bara sina fingrar och händer på mig. Utanpå kläderna. Ungefär som healing kanske?

Jag är väldigt jordnära till min personlighet och har aldrig upplevt något övernaturligt. Men jag verkar väldigt mottaglig för akupunktur, mindfulness och meditation, så jag tänker att kraniosakral terapi borde funka för mig också.

Som exempel för min mottaglighet kan jag nämna att när jag under min första förlossning fick akupunktur – den så kallade ”whiskeypinnen” någonstans mitt på hjässan – blev jag TOTALT avslappnad. Jag somnade en timme och värkarna försvann helt. Mitt i värkarbetet. En timmes välgörande paus innan ”sista rycket”. Jag hade då aldrig tidigare fått akupunktur, och jag var lite skeptisk till hur det kunde hjälpa. Men det gjorde det!

Hittills upplever jag mest att den kraniosakrala behandlingen är otroligt avslappnande. Det känns som jag svävar och är helt tyngdlös efter en stund. Men de senaste två veckorna har jag också blivit fri från mitt ryggont, OCH jag har sovit bättre. Somnar snabbare, och djupare. Kan vakna upp efter tre–fyra timmar och har inte rört mig ur fläcken, vänder på mig och somnar om lika djupt.

Det kan förstås bero på andra faktorer, men jag är fortfarande tillräckligt nyfiken för att fortsätta med behandlingen. Efter några besök var 2–3 vecka kan man underhållsbehandla några gånger per år. Det kostar 400 kronor, och tar cirka 1,5 timme. Från min arbetsgivare får jag halva kostnaden betald upp till 2000 kronor i friskvårdsbidrag, så det känns absolut inte som jag blir ruinerad.

Ända sedan jag blev utmattningsdeprimerad våren 2007 har jag på alla sätt försökt att förebygga återfall – KBT, medicin, regelbunden träning, akupunktur, mindfulness, yoga – och nu kraniosakral terapi. När jag efter cykelvurpan fick kvarvarande ryggont på ett sätt som jag tidigare inte haft bestämde jag mig för att prova kraniosakral terapi. Och ryggontet ÄR borta! Efter en behandling.

Och blir jag dessutom av med värken i nacke, axlar och skuldror så vore det en enorm bonus! Det är en gammal skada som grundades när jag satt i kassan på Ica i 17-18-årsåldern. Långa köer gjorde att jag spände hela höger sida omedvetet, och då knappade man in alla siffror också. Det var före streckkodernas tid.

Värken har förvärrats av kontorsarbete sen 20-årsåldern, utan speciellt stor variation i arbetet. Under årens lopp har jag haft problem med musarm, och även stora domningsproblem i höger hand, handled och arm.

När det var som värst kunde jag inte ens hålla i ratten med höger arm. Jag höll armen som i en osynlig mitella i 90 graders vinkel, tätt inpå kroppen. Jag körde bil till och från jobbet med enbart vänster hand/arm, och jag tvingades lära mig använda musen med vänster hand. Ett tag var jag riktigt orolig för om jag skulle kunna fortsätta jobba, eller om jag skulle behöva omskola mig i ett yrke utan så mycket musarbete.

De senaste åren har jag använt rullmus, och jag har även ståbord så att jag kan variera arbetsställningen. Jag styrketränar också hyfsat regelbundet i förebyggande syfte.

Värken är numer hanterbar, men stress kan förvärra den enormt snabbt. Axeln åker direkt upp mot örat. Otaliga gånger har jag haft nackspärr, och jag får ofta mer värk i samband med förkylning etc. Ofta fortplantar sig värken upp till skallen.

Men värken är så välbekant för mig att jag knappt tänker på den till vardags. Den bara finns där, den hämmar mig sällan. Därför kan jag inte svära på att den värken minskat. Det är något jag får analysera över en längre tid tror jag. Den ökar och minskar ju normalt.

Men just nu känns det bra 😊 Pyttelite spänning på höger sida av nacken bara. Pyttelite! Axlarna är härligt avslappnade! Känns som armarna hänger ner till golvet 😜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: