Just another WordPress.com weblog

Jag gjorde mitt allra bästa!

tjejmilen16

Många av tjejerna gjorde en klassisk Stina Dabrowski-pose – ett glädjeskutt – efter loppet. En halvliggande pose var ungefär det enda jag pallade med. Och jag funderade allvarligt över hur jag skulle ta mig upp igen, vilket jag också meddelade min omgivning. ”Vi hjälper dig” sa tre tjejer glatt i mun på varandra.

Ungefär så kan Tjejmilen summeras. Det var SÅ häftigt att vara en del av en gemenskap med 33.000 tjejer i alla åldrar och modeller. En del elittränade (Isabella Andersson tex) och andra gick nästan milen med hjälp av rullator. De allra flesta befann sig någonstans däremellan – men alla hade vi kul och vi gjorde vårt bästa. Och det är ju det som är meningen med livet!

För egen del var ingenting inför loppet det minsta roligt att prata om. Viktökning, noll träning, förkylningar, cykelvurpa – ja, jag är inte i mitt livs form precis😉
Men jag ser Tjejmilen som ett startskott på ett mycket bättre träningsår!

Jag var inte ett dugg orolig för att klara av milen. Det skulle jag klara på ren vilja. Att försöka slå mitt PB på milen (65 min) hade jag för länge sedan slutat drömma om. Det nya, mer realistiska målet var satt till 80-90 min. Jag sprang in på 86 min, så jag klarade min målsättning! Den siffran ska jag slå om, och om igen kommande år.

Rent praktiskt var det svårt att springa för det var så många som plötsligt började gå, mitt i vägbanan. De som ville/kunde springa fick zickzacka sig fram. En tjej sa att hennes GPS visade +700 m på grund av allt kryssande hit och dit. Jag tillhörde dem som gick rätt mycket, men jag höll mig till höger då i alla fall.

Jag fick ont som f.. i både trampdynor och skenben nästan direkt. Asfalt sliter hårt. Det kändes övermäktigt att ens bryta ner loppet i kilometrar. Då tänkte jag på Welliwate-Anna som sa åt oss att bryta ner loppet i små, små delar. Så jag sprang och räknade till 60, sen gick jag och räknade till 60. På så sätt släppte jag inte in tankar som ”f.. vad jobbigt, jag orkar inte”. Jag räknade mig igenom loppet.

Det gjorde ont i ben och fötter både när jag sprang och gick, så det var bara att stå ut med smärtan. Det är jag kass på, för min smärttröskel ligger väldigt lågt. Men endast kollaps hade fått mig att bryta.

Tyvärr fick jag se tre tjejer omhändertas av vårdpersonal. Om man tar ut sig så mycket så kan man inte lyssna på kroppen. Och ingenting i världen är värt det. Nu vet jag inte orsaken alls, men det var hemskt tråkigt att se. En tjej ramlade ihop typ 200 meter från mål.

Mot slutet fick jag bryta ner loppet ännu mer, och räknade 50/50, 30/30 – men när jag såg målbågen så spurtade jag! Och fick tiden 1:26:53 min. Utan spurt hade jag landat på 1:27 någonting, och 1:26 låter mycket bättre🙂

Hela arrangemanget var toppen från början till slut. Jag är så glad att jag inte lyssnade på den lilla rösten inombords som sa ”Ska du springa Tjejmilen helt otränad och ur form, med förkylning i kroppen? Hur puckad och pinsam kan man vara?”

Tack Wellivate-Anna, One Ticket-Jossan, Malin, Lisa, Jessan, Ninni, Annas mamma och alla ni andra för en kanonhelg!

tjejmilen1Fredagen började med frukost och underhållning av Linus Norda på Ronneby flygplats i Kallinge. Underbar lite trädgård vid sidan om flygplatsterminalen!

tjejmilen2

Tjejplanet till Tjejmilen fyllde hela Ronneby-planet kl 9.45. Ungefär samtidigt på flyget från Kalmar och Växjö fanns också Tjejplanet-deltagare.

tjejmilen3

Fredag eftermiddag hämtade vi nummerlapparna. Nu fanns ingen återvändo.

tjejmilen4

Vi bodde på Raddisson hotell, ett stenkast från Cityterminalen. På kvällen åt vi gemensam buffé. Anna och Malin är taggade inför loppet.

tjejmilen5

Wellivate-Anna hade kvällen till ära finklänning på sig🙂 Vi är mest vana vid att se henne i löparkläder. Hon peppade oss in i det sista – och uppmanade oss att bryta ner loppet i små, små bitar om det kändes motigt.

tjejmilen6

Bland Tjejplanet-deltagarna fanns alla åldrar representerade, och alla uppmanades av Wellivate-Anna att utgå från sin egen nivå. Som den ser ut just nu. Ibland kommer livet emellan, och det blir inte som man tänkt sig. Huvudsaken är att alltid göra sitt bästa, men inte äventyra sin hälsa.

tjejmilen7

Frukostmatsalen var ett kaos från början till slut under lördag förmiddag. Den stackars personalen blev utskälld i parti och minut. Med facit i hand borde de ha gett de olika sällskapen ”starttider” för frukosten. Då hade det nog blivit lugnare. De allra flesta reste ju i grupp på något sätt.

tjejmilen8

På Gärdet var det dock inget kaos alls. Perfekt arrangerat från början till slut. Fast de har ju viss rutin efter 25 tidigare Tjejmilen-lopp🙂

tjejmilen9

Det var väldigt varmt, och en och en halv timmes väntan innan starten gjorde mig nödgad att köpa en keps. Har aldrig sprungit med keps innan, men det gick jättebra. Skönt för skallen och ögonen!

tjejmilen10

Eftersom man, till min stora besvikelse, inte får någon Tjejmilen-tröja efter loppet så var jag tvungen att köpa en hood som minne. Kanonfin!

tjejmilen11

Många bajamajor, långa toaköer.

tjejmilen12

Mäktiga vyer över Gärdet. Perfekt väder. Förrförra året regnade det, och i fjol var det tropiskt varmt. I år var det precis lagom.

tjejmilen15

33.000 deltagare. 16 startgrupper. Alla åldrar och modeller. Den äldsta deltagaren var född 1925. Girlpower!

tjejmilen20

Nu hänger Tjejmilen-medaljen bland mina andra medaljer på gardinstången i sovrummet. Det sista jag ser innan jag somnar.

Kommentarer till: "Jag gjorde mitt allra bästa!" (6)

  1. Bra jobbat! Jag kom också runt på midnattsloppet. Mitt sämsta resultat men som du helt otränad allafall när det gäller löpningen men nu kan det bara bli bättre🙂 har gjort upp ett löoschema nu på endomondo så till jul ska jag kunna springa milen på 1:03 efter schemat. Hejja hejja kram Cee

  2. Om du går hälften av tiden så springer du jättesnabbt. Jag ”sprang” hela tiden utom kanske 300 meter och var bara några få minuter snabbare än dig och jag var svimfärdig efteråt och orkade inte spurta alls, men jag kom i mål🙂 Jag vet inte hur jag ska bli snabbare heller. Är det någon här som har några tIps :-)?

    • Ja, jag vill gärna springa snabbare än jag pallar. Flåset räcker inte till, och med ökad vikt sviktar även kroppen (=fötterna). Det blir liksom intervaller hur jag än tränar. Jag kutar, och sen dör jag en stund😉 Intervaller är bästa sättet att få upp tempot, lära kroppen successivt att öka takten, ta ut stegen. Lyktstolpsintervaller är enkelt. Börja med att jogga lugnt i 10 min. Börjar sen öka takten en lyktstolpe, öka takten ytterligare (”spurta”) en lyktstolpe, och gå en lyktstolpe. Repetera samma svit tio-tolv gg. Avsluta sedan med 10 mm lugnt jogg. Ger effekt snabbt. MEN du behöver träna minst två gg/vecka för att utvecklas. En gg/vecka räcker inte. Men när man märker skillnad vecka för vecka bli man sjukt motiverad!

      kram, pernilla be

  3. Hej!

    Hade glömt att du skulle flyga till huvudstaden och springa. Synd, jag sprang också efter en impulsanmälan 2 timmar innan anmälan var över för en vecka sen. Annars hade vi kunnat säga hej!

    Skönt att du kom runt, det var mitt mål med, plus att springa snabbare än jag gjorde på Midnattsloppet för tre veckor sen. Det klarade jag med ett antal sekunder till godo, haha! Huvudsaken man klarade det!

    Kram kram och pepp inför att trappa upp träningen och klara 50 pass innan jul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: