Just another WordPress.com weblog

PÅ VÄG TILL WIK

Följer ni med mig på vägen vars mål är själva resan?

Jag är en allt-eller-inget-person. När jag brinner för något är det ”all in”. Inga mellanlägen. Man ska inte göra något halvdant, då kan det lika gärna kvitta. Jag vill ha ett omedelbart resultat – helst igår – för mitt tålamod är inte vad det borde vara. Jag är inte en person som nöter på, år ut och år in. Jag vill ha nytt och annorlunda, och snabba resultat – samtidigt som jag behöver rutiner och kontinuitet.

Fördelen med att vara sådan är att man får en hel del gjort. Snabbt. Nackdelen är att motgångar släcker gnistan nästan helt.

Vad det gäller träningen så går det minst sagt sådär just nu. På grund av olika skäl har jag ökat i vikt massor det senaste året, och för varje kg blir det bara svårare och svårare att springa och röra på sig obehindrat. Min formsvacka har sluttat konstant neråt sen juni 2010, och det var ju inte riktigt meningen.

Jag har funderat massor på varför det blivit så här. En anledning är självskriven (medicinen), en annan att det är svårt att få kontinuitet på träningen nu när jag har barnen varannan vecka. Jag vill inte lämna Lillasyster ensam hemma, och jag vill inte belasta Storasyster med det ansvaret mer än möjligen en kväll per vecka. Jag vill att hon ska känna sig fri att göra vad hon vill. 

Bortförklaringar, bortförklaringar, bortförklaringar. Det är bara att gilla läget, och bita i det sura äpplet och komma igen. Planera maten bättre, och planera träningen likaså. Back to basics. (Jag ska också redan i veckan prova att lämna Lillasyster hemma ensam en timme. Jag tror att hon klarar det galant, det är nog bara jag som är hönsig.)

Jag gör ju inte det här för att prestera bra och få beröm av min omgivning. Jag gör ju det här för att må bra i vardagen. Orka mer, sova bättre, vara gladare. En promenad/löprunda är så himla mycket bättre för humöret än en påse godis, choklad eller rostade mackor med ost – både på kort och lång sikt. Jag vet ju att det är så.

Jag säger som Lotta på Bråkmakargatan: ”Jag vet nästan allt. Faktiskt.” Det är inte mycket vad det gäller kost och träning som är nyheter för mig. Jag har läst en oändlig mängd tidningar och böcker i ämnet, och har provat varenda diet som finns. Men det är skillnad på att veta, vilja och faktiskt göra det. Jag vet att jag vill dit igen – till känslan av harmoni och nöjdhet. Nu ska jag bara göra det – igen. ”Börja om från början…”

När det övriga livet snurrar på i 190 knyck så finns inte tid och energi att sätta sig ner och planera. Och lyckas jag planera så finns inte tid och energi att fullfölja det jag har planerat. Och då blir jag så besviken och less på mig själv att jag skiter i vilket. Det är då det skiter sig. Snabbt. Resultatet av motgångar kommer alltid mycket snabbare än resultatet av medgångar, tragiskt nog.

Jag måste lära mig att härda ut och fortsätta kämpa när det känns motigt. Jag brukar ju prata om att man ligger i diket och vältrar sig, och det är en mycket passande liknelse för precis så känns det. Men nu har jag legat i diket alldeles för länge. Det är dags att ta sig upp på vägen igen. Vägen vars mål inte är målet, utan resan dit. Följer ni med på resan?

Kommentarer till: "Dags att komma upp på vägen igen" (5)

  1. Japp, jag följer med🙂

  2. Heja dig! Jag står också i startgroparna för att ta tag i maten igen. Träningen får vänta lite men ursäkterna för att missköta ätandet börjar ta slut. Hoppas att det går bra med Lillasyster imorgon! Kram

  3. Jepp! Jobbar på det där urkravlandet ur diket jag också!

    Men, sakta leder också någonstans, så det är ”bara” att köra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: