Just another WordPress.com weblog

Den 6/9 ska jag springa Tjejmilen i Stockholm. När jag anmälde mig förra hösten hade jag målbilden klar för mig. Jag skulle löpträna mycket och jag skulle minsann slå mitt personbästa på milen! (I juli 2010 sprang jag 10 km på 65 min, och det är mitt personbästa.)

Sen dessa har mycket hänt, både privat och på jobbet, med betoning på MYCKET. Det har helt enkelt inte funnits tid och ork för någon egentlig satsning på löpträningen. Jag har försökt hålla igång, men det har gått många veckor mellan löptränings-passen. Och då blir det tyvärr ingen utveckling, tvärtom.

Ett antal kilo plus gör att det är svårt för mig att springa nu. Jag får helt enkelt galet ont under fötterna när jag har sprungit. Promenera och cykla mer är lösningen på det! Tänkte jag.

Jag har cyklat en del i sommar. Några mil här och där. Förra söndagen var det dags igen. Cykla 15 km till Millegarne, bada, och sen cykla hem igen. Perfekt cykelrunda på ca 30 km!

Sådär 7-8 km hemifrån har jag lite ont i rumpan så jag ställer mig upp på tramporna för att vila rumpan i en nedförsbacke. Då hör jag att jag tappar något, så jag bromsar lite för att få stopp på cykeln. Eftersom jag står upp kommer tyngdpunkten helt fel så jag känner att jag tappar kontroll på cykeln. I ren panik bromsar jag stenhårt, och cykeln tvärstannar.

Medan jag flyger över styret hinner jag tänka ”inte ansiktet” så jag drar ner hakan mot bröstkorgen. Jag landar på huvudet och höger armbåge, och sen kommer resten av kroppen i 300 km/h. Jag fälls ihop som en fällkniv, känner en outhärdlig smärta i bröstkorg och bröstrygg, och tappar andan. En förbipasserande löpare kommer för att hjälpa mig, lyfter bort cykeln, och en bilist stannar och frågar ”hur gick det?”

Ja, hur gick det egentligen? Själv är jag övertygad om att jag brutit nacke eller rygg. Det kan inte göra så ont utan att något är brutet. Jag kommer upp på knä, reser sakta rygg och nacke upp. Det håller, gör inte ens speciellt ont. Det är mest revbenen som värker, och den stackars armbågen.

Tack och lov var jag klok nog att använda cykelhjälm. Huvud och ansikte klarade sig helt utan blessyrer. Jag hade inte ens huvudvärk. Innan cykelrundan tittade jag på cykelhjälmen i hallen. Skulle jag ta den på eller inte? Jag valde att ta den på. Hädanefter ska jag inte cykla en meter utan cykelhjälm!

Utan hjälm hade jag antingen varit död eller skadad för livet. Nu klarade jag mig undan med bara skrubbsår och blåmärken. Inte ens frakturer har jag. Och det tackar jag träningen för. Tack vare regelbunden träning är mina ben starka. Att jag har ont överallt är övergående, det får ta sin tid.

Så jag hinner inte intensivträna innan Tjejmilen. Jag kommer absolut inte att slå något personbästa på milen. Jag får tänka om vad det gäller min målbild. Klarar jag milen på 80-90 min är jag jättenöjd🙂

Det ska bli jätteroligt att resa till Stockholm med Tjejplanet-gänget. Ett helt flygplan fullt med glada, positiva, supertrevliga tjejer. Det blir en nöjesresa från början till slut!

Och det blir också mitt startskott för ett mycket bättre träningsår än det föregående🙂

blamarken

Jag kunde varit död eller skadad för livet, men jag klarade mig med blåmärken. Inte ens frakturer fick jag. Det tackar jag cykelhjälmen och träningen för.

hjalm

När man varit med om en olycka med sin cykelhjälm ska man kassera den. Den här fina svarta hjälmen fick jag av en kollega på jobbet❤ Jag fick en likadan till tonårsdottern, som vägrat använda hjälm sen hon fyllde 12 år. Nu tänker jag tvinga henne att använda hjälm!

Kommentarer till: "Det blir sällan som man tänkt sig" (2)

  1. Uff tur det gick bra. Krya på dig och ta det lungt i Stockholm Kram Cee

  2. Cyklande Emma sa:

    Usch så det kan bli. Tur det inte blev värre. Förklara för din dotter att cykelhjälm inte är något att vara rädd och generad över. Min egen dotter kan skrika och bräka på mig för att jag tvingar henne ha cykelhjälm och reflexväst. Men hellre tar jag den fighten än att hon ska få men för livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: