Just another WordPress.com weblog

Plus 20 kg på ett år

Om jag fick en tusing för varje kg jag gått ner i vikt sen 14 års ålder hade jag varit snudd på miljonär tror jag 😜 (Jag fyller 45 år i oktober.)

Problemet är inte att gå ner i vikt (även om det är tillräckligt svårt). Det stora problemet är att inte gå upp i vikt igen!

Jag skulle nästan betala en miljon för att få veta hur stor ”uppklarningsprocent” som VV, Itrim, Xtravaganza och liknande företag egentligen har. Hur många lyckas hålla vikten egentligen? Vi läser om alla ”lyckade” men få ”olyckade” gör sin röst hörd. Vi skäms.

Jag vet varför jag gått upp i vikt 20 kg det senaste året, trots att jag verkligen försökt att hålla igång med träningen. I början av juni i fjol blev jag sjuk, deprimerad med ångest, och då började jag med medicin igen (paraoxetin) vars stora biverkning är viktökning.

Det i kombination med att jag började äta större portioner, oftare – gärna mackor sent på kvällen – gjorde att vågen rätt snabbt visade plus, plus, plus.

Av medicinen mår jag bra, efter några månaders svinjobbig infasning, så byta eller sluta är inte ett alternativ. (Orkar inte börja igen!) Medicinen gör mig ”normal”. Fyra gg har jag slutat de senaste sju åren. Fyra gånger har jag fått ”återfall”. Min serotonin-nivå är helt enkelt inte stabil utan medicin. Thats fact.

Jag tror att det beror på att jag är i förklimakteriet, i kombination med stress på jobbet och ett dåligt förhållande (som nu är lyckligt avslutat!) Min läkare säger ”en del har för lite insulin, och andra för lite serotonin”. Jag väljer att tro på henne. Och jag tänker inte sluta med medicinen, som bevisligen hjälper mig att må ”normalt”.

Min svaghet är vetemjöl. Bröd, kakor, bullar etc. Ibland känns det som jag går upp vikt bara av att titta på en bulle. Socker är en annan trigger. (Just nu åt jag lite prinsesstårta som blivit kvar sen Lillasysters kalas. Jä…. onödigt!)

När jag är sliten och trött fysiskt och psykiskt kan jag nästan döda för en bulle. (Socker, fett och vetemjöl i kombination = bäst.) Hjärnan liksom skriker efter snabba kolhydrater. Ett paket ballerina kan försvinna i ett nafs. (Har ni provat de nya fyrkantiga chokladkexen från Ballerina? Galet goda!)

Så den bästa ”metoden” för mig är att äta nyttig mat regelbundet, röra mig varje dag, och behålla balansen psykiskt. Plättlätt eller hur? Det är i alla fall min ledstjärna. Snabba quickfix och dieter är ingenting för mig, jag måste jobba långsiktigt.

Jag är så trött på att tänka på vikten hela tiden. Medicinen gör mig tjock (eller den bidrar åtminstone rejält), men utan medicin mår jag apdåligt. Med medicin mår jag bra. Hellre må bra och vara tjock än att vara smal och må skit! (När jag är deprimerad äter jag pyttelite, kan minska 7-8 kg på en månad.)

Så den här sommaren har jag vägrat ”stå i vassen”. Jag har klätt på mig en bikini, solat och badat som alla andra. Jag har som alla andra rätt att ta plats på badstranden, även om jag tar lite mer plats 😜 Och jag är inte ensam. Hela stranden är full av tjockisar! Låt oss sluta skämmas! Så här ser vi ut!

Det enda som gör riktigt ont är att kläderna sitter som ålskinn, eller inte passar alls. Så idag har jag köpt vita tajts i st XL, trekvartslånga jeans och långa jeansleggings i st 46. (Man sliter ju en del byxor när man gnider de stora låren mot varandra hela tiden.)

Och självklart slutar jag inte kämpa! Men jag gör det i första hand för hälsan. Har man DD-kupa i bh och magen ändå buktar utanför den linjen är det svinviktigt att gå ner i vikt!

På något sätt ska det gå att kombinera medicin och viktminskning!

Kommentarer till: "Plus 20 kg på ett år" (2)

  1. Åh, jag vet exakt hur du har det. Jag har ätit medicin mot min depression i snart 20 år, dvs halva mitt liv. Jag har försökt att sluta ett par gånger med samma resultat (nattsvart med självmordsförsök). För mig handlade det om att jag ville bli som vanligt, som jag var innan jag blev sjuk. Det tog mig 15 år att inse att jag inte kunde bli som innan, nu har jag till och med börjat inse att jag nog inte ens vill bli som innan.

    Även i andra hänseende har vi liknande resor, jag gick ner ca 20 kg med Xtravaganza och i dag (2 år senare) har jag gått upp alla 20 igen. Den enda skillnaden är att jag fortsatt att träna, vilket glädjer mig väldigt. Men visst är det jobbigt att asa runt på sina 92 kg… Jag fortsätter också att kämpa. Varje jävla dag!

    Kom igen, vi är ganska fantastiska, eller hur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: