Just another WordPress.com weblog

Senaste tiden har jag tränat högst sporadiskt. Anledningen är att det inte går så bra. Senaste året har jag ökat i vikt 20 kg, och det märks givetvis på att det är jobbigare att träna. Dåligt flås, ont i fötterna, det tar emot överallt.

För precis ett år sedan var jag sjukt deprimerad, för femte-sjätte gången sen jag blev utmattningsdeprimerad våren 2007. Jag fick 2007 en medicin (paraoxetin) mot ångesten. Den hjälpte mot ångesten, men jag ökade massor i vikt. Massor!

Jag kan inte äta när jag är svårt deprimerad. Får knappt i mig någonting. Rasar 8-10 kg på en månad. När jag börjar med medicinen återfår jag aptiten. Rejält.

De senaste 7-8 åren har jag pendlat i vikt plus och minus 20 kg flera gånger. Fatta att kroppen tar stryk! Och självkänslan också! Garderoben ska vi inte tala om.

När jag mår stabilt bra trappar jag ut medicinen. Efter tre-fyra månader återkommer ångesten och sömnstörningarna. Jag har ångest för allt! Att det regnar, snöar, solen skiner. Jag oroar mig massor för allting, ofta helt i onödan och alldeles för mycket. Jag tar på mig andras psykiska ohälsa och får ångest för det också.

Första gången jag blev sjuk inträffade tsunamin i Thailand, och min ångest var enorm. Nyheter kan jag knappt titta på när jag mår som sämst. Jag kan bara tänka en enda tanke ”F… vad dåligt jag mår.” Om och om igen.

Sen börjar jag med medicinen igen och efter några månader avklingar ångesten. Jag blir normal. Men jag ökar i vikt. Massor. Jag äter mer förstås, men inte så mkt att det egentligen kan förklara den enorma viktuppgången.

I höstas separerade jag efter 22 år som sambo, och det var bra för mitt välmående. Vårt förhållande var en stor sten som skavde i många år. Tack vare medicinen klarade jag av det bra. I våras började jag trappa ut medicinen för att kunna sluta med den, och efter några veckor kom ångesten tillbaka. Inte fullt ut, men tillräckligt obehagligt.

Efter samtal med min läkare, som sa ”en del har brist på insulin, andra på serotonin”, så ökade jag dosen igen. Nu mår jag bra, ingen ångest alls.

Ofta tänker jag ”hellre vara tjock och må bra, än att vara smal och må dåligt.” Men det är verkligen inte roligt! Och det är sjukt mycket jobbigare att springa! Den 6/9 ska jag springa Tjejmilen och jag måste börja löpträna tre gg/vecka nu! Jag måste göra mitt bästa, aldrig ge upp.

Kommentarer till: "Jag måste göra mitt bästa" (6)

  1. Det låter tufft att inte kunna styra själv över sitt välmående och sin ork att träna och äta på ett bra sätt. Hitta ditt eget tempo i träningen och en sätt att äta som skapar struktur även när du mår dåligt. Du kan mycket mer än vad du tror! Våga sätta dig själv i första rummet ibland, även om det är en tuff prioritering.
    På flygplan sätter man syrgasmasken på sig själv först innan man hjälper andra. Man kan inte hjälpa sina barn om man inte tar hand om sig själv också. Hoppas du hittar ork och styrka att ta dig igenom.

  2. Trist att du mår så dårligt i perioder. Men jag skickar en massa pepp både att du kan hålla dig go och glad men också att du kommer igång med löpningen igen. Här har träningen helt kommit av sig men ska också¨se om jag inte kan komma igång igen. Både med löpträning och annan träning, Kram och pepp /Cee

  3. Även jag har gått upp massor och hos mig bottnar det i bytet till ett nytt jobb 2012 som är helt stillasittande plus att det var otroligt tungt att byta.

    Har försökt stoppa viktökningen men misslyckats. Har inte haft orken eller kraften att ändra.

    Springer midnattsloppet i mitten av augusti så löparkläderna har fått följa med på semestern. =)

    Pepp till dig!!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: