Just another WordPress.com weblog

Det går inge bra det här

Efter de tre första veckorna med Rivstarten visar vågen minus 1,3 kg, plus 0,9 kg, och plus 1 kg. Totalt plus 0,4 kg. Borde ha varit minst minus 1,5 kg. Hmm, det går inge bra det här. Måste göra något radikalt.

Mitt största bekymmer är att jag har lovat mig själv att köpa nya jeans när jag kommit under 95 kg, vilket är första delmålsbelöningen. Jag har just nu ett enda par riktiga byxor som passar i storlek, och de har gått sönder på insidan av låren. Snart har jag fula skavsår där. Jag behöver nya jeans!

Fast jag egentligen inte gillar pulver och soppor så måste jag göra något radikalt för att hamna på rätt spår. Nästa vecka, när barnen bor hos sin pappa, så ska jag dricka proteindrinkar i parti och minut. Basta. Nästa fredag vill jag köpa nya jeans!

I somras mådde jag inte alls bra. Svårt deprimerad och ingen aptit. Rasade från 95 kg till 85 kg på bara några veckor. Kläderna ramlade nästan av mig. Orsakerna till att jag blev deprimerad – igen – var nog många. Att jag separerade i höstas var nog en följd av sommarens plågor till exempel. Men en orsak var också att jag i mars förra året slutade med SSRI-medicin, som jag använt från och till de senaste sex-sju åren.

Ända sedan jag blev utmattningsdeprimerad våren 2007 har jag använt SSRI-medicin från och till. Hur mycket jag än jobbar med mig själv så tycks jag behöva den medicinen. Det är en superviktig pusselbit helt enkelt. Jag har tydligen lågt eget kroppseget serotonin, jag har alltid varit årstidsdeprimerad till exempel. Min pappa var också deprimerad från och till hela sitt liv, och det är ofta ärftligt.  Varje gång jag slutat med medicinen sedan 2007, vid fyra tillfällen, så har jag inom några månader blivit deprimerad igen.

Och när jag är deprimerad så slutar jag att äta. Allt bara växer i munnen. Minus tio kg på bara några veckor är en baggis, trots att jag tvingar mig att äta lite, lite för att ens orka gå och stå. När jag sedan börjar med medicinen igen, vilket jag gjorde i somras, så tar det några veckor-månader innan den börjar fungera optimalt. Och fungerar gör den på aptiten också. Plus tio kg på några månader är också en baggis.

Så man kan lugnt säga att jag utsätter min kropp för ofrivillig jojo-bantning på det viset. Biverkning av medicinen är just viktökning. Om det beror på att jag äter mer eller om det beror på att ämnesomsättningen förändras vet jag faktiskt inte. Trist är det i alla fall. Men vad är alternativet? Vara smal och må pyton?

Nu har jag lovat mig själv att inte sluta helt med medicinen igen. Jag ska gå ner i dos nu till våren och sedan ha möjlighet att öka dosen om jag mår sämre till hösten. Biverkningarna är så stora när jag börjar med medicinen att jag helt enkelt inte orkar börja om igen. Om ångesten är svår innan blir den etter värre precis när man börjar med medicinen. Riktigt, riktigt etter värre. Sover inte alls, har självmordstankar etc. Jag orkar inte utsätta mig för det igen, och jag vill absolut inte utsätta familjen för det igen.

Jag tror att detta hänger ihop med förklimakteriet. När de kvinnliga könshormonerna fasas ut händer det mycket med kroppens andra hormoner, innan systemet stabiliserat sig. Det är som ständig PMS eller nåt. Det krävs inte mycket motgång för att allt ska kännas pyton. Jag vill inte må så. Kan något få mig att må bättre så ska jag självklart använda det. Med medicinen känner jag mig ”normal”, lite lagom upp och ner. Jag kan sova, jag kan äta, jag kan tänka, jag kan ha roligt, bli arg, ledsen. Vara människa.

Så man kan säga att tjock och glad i den bemärkelsen stämmer alldeles utmärkt🙂

Men jag kämpar på. Med kost och träning, mindfulness, gränssättning – you name it, I try it! Och nästa vecka blir det proteindrinkar morgon, middag, kväll tills det sprutar ur öronen. Jag ska hitta på ett eget recept med solhavre, blåbärssoppa, havregryn och protetinpulver. Jag vill inte ligga på VLCD utan mer LCD.

Kommentarer till: "Det går inge bra det här" (9)

  1. Det är inte lätt vad du har framför dig. Men det går!
    Jag skulle vilja jättegärna hjälpa dig.
    Det är inte svårare än att äta mindre än det man behöver. Om du ligger på minus går du ner i vikt.
    Kram på dig!

  2. Mm, teoretiskt är det superenkelt att gå ner i vikt, det vet vi alla. Men i praktiken är det ju så mycket känslor att hantera och då är det inte lika lätt. När allt flyter på så känner man att det inte är så svårt , men om det kommer en motgång av något slag så är det inte lika lätt längre. När jag har hamnat i frosseriperioder är det jättesvårt att ta mig ur dem. Då har jag börjat med att köra en vecka på vlcd-drycker, färdigblandade, för jag tycker de är godare. Efter denna vecka brukar det vara lättare att hålla sig från frosseriet och då kan vanligt sunt vikttänk räcka ett bra tag.

  3. Skickar över en massa pepp till dig. Det är svårt att få till det med maten här med träningen går super bra. Dessa första veckor för mig har där inte hänt något med vikten😦 men men sakta och säkert skall jag få kläm på det med. Helst inom en snar framtid🙂 pepp pepp o kram

  4. Det låter tufft att leva med vågtoppar och dalgångar, men är det till nackdel att kontinuerligt medicinera? Om du behöver och mår bättre?

    Och du. Du kan visst köpa nya jeans om de du har håller på att ramla sönder i sina beståndsdelar, med eller utan viktminskning. Behöver du byxor så behöver du.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: