Just another WordPress.com weblog

sjukskrivning

Häromdagen presenterade regeringen tre rapporter om kvinnors sjukfrånvaro – från Försäkringskassan, Karolinska institutet och organisationskonsulten Helen Thomsson. Bland annat jämför man graden av jämställdhet, såväl i hemmet som på arbetsmarknaden, och man ställer det mot risken för sjukskrivning hos mammorna. Kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg löper störst risk att bli sjukskrivna, enligt rapporten.

Jag är inte bara mamma. Jag har också en rejäl utmattningsdepression i bagaget. Jag är dessutom rehabansvarig på vårt företag. Man kan lugnt säga att jag är både insatt och engagerad i dessa frågor. Våren 2012 gick jag en HR-utbildning, och som ett led i detta skrev jag ett arbete som heter ”Från sjukfrånvaro till frisknärvaro”, som handlar just om denna problematik.

Jag har sett studier som visar att männens puls sjunker när de kör hem från jobbet, medan kvinnors puls ökar när de är på väg hem. Jag har på nära håll sett småbarnsmammor som går ner i arbetstid för att hämta barnen på dagis/skola. De stressar hela dagen för att passa dagistiden, för gör de inte det så sätter de andra småbarnsmammor i kläm. Lägger man sen till att fler kvinnor i Blekinge röker och väger för mycket så förstår man att det finns en del att jobba med.

Jag vill börja med att berätta om diagnosen utmattningsdepression, populärt kallad ”gå in i väggen”. Diagnosen finns beskriven redan år 1904 i Nordisk familjebok. Sjukdomen kallas då neurasteni och beskrivs så här:

”Neurasteni (af grekiska neu’ron, nerv, och astenés, svag) är en ofta nog rätt kronisk sjukdom eller rättare sagt sjuklighet där det icke är fråga om gröfre, s.k organiska förändringar, vare sig i hjärna, ryggmärg eller nerver, utan om en genom öfveransträngning och andra försvagande inflytelser framkallad rubbning i det centrala nervsystemets funktioner. ” 

Symtomen enligt Nordisk familjebok var onaturlig trötthet, kraftlöshet, obestämda smärtförnimmelser, hjärtklappning, ångest, huvudvärk, sömnlöshet och koncentrationsproblem. I boken beskrivs problemen så här:

”En stegrad retbarhet, som ger anledning till stark känslighet för de intryck som oupphörligt tillföras hjärnan av de perifera organen, och redan förnimmelsen af rent normala lifsprocesser kan av en öfverretad hjärna uppfattas som obehag och ge olustförnimmelser.” 

Det är med andra ord ingen modediagnos! Den har alltid funnits. Under min uppväxt sa man att många kvinnor ”hade problem med nerverna” och jag är övertygad om att symtomen var desamma som vid utmattningsdepression.

När man är sjuk orkar man inte prata om det – man skäms och känner sig ensammast i världen. När man tillfrisknat vill man bara glömma att man mått så dåligt. Man kan inte ens själv förstå att man mått så dåligt – hur ska då någon annan förstå? En kvinna beskrev det så här: ”Jag kunde inte ens bestämma mig för om jag skulle gå på toaletten, trots att jag höll på att kissa på mig”.

Jag har tillfrisknat, även om jag haft några mindre återfall, och jag tänker prata och skriva om detta. För mina medsystrars skull. Individen har ett stort ansvar, men samhället har också ett stort ansvar. Som representant för en arbetsgivare tänker jag dra mitt strå till stacken. Ni alla kan också bidra genom att våga fråga och försöka förstå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: