Just another WordPress.com weblog

Jag har tjatat en del här på bloggen om hur bra jag mår av yogan. En viktig pusselbit i det är nog andningen. Jag tränar inte andning systematiskt, men jag använder det som metod när kroppen är för uppvarvad.

När jag var sjukskriven för några år sedan led jag bland annat av panikångest. Det är en psykisk åkomma som visar väldigt fysiska symtom. Man andas jättesnabbt och ytligt för man upplever det som att man inte får luft, det hettar och svider i huden och man får stickningar i ansikte och händer. Trots att man andas så mycket får man inte tillräckligt med syre. Man andas inte ut tillräckligt och då blir nivån av koldioxid i blodet för hög, därav stickningarna.

Det som är typiskt för just panikångest är att man blir rädd, och då blir ångesten ännu värre. Man får liksom ångest av att man har ångest. En illavarslande nedåtgående spiral minst sagt.

Det bästa sättet att häva ångesten är att acceptera. ”Okej, nu har jag ångest men det går över”. I början kan man inte känna sig lugn, men det räcker att tänka det. Efter ett tag kan man både tänka och känna så, och då brukar ångesten ge med sig.

Ett annat sätt är att sitta/ligga, djupandas och fylla hela magen, och sen pysa ut luften sakta. Pauser är också viktigt.

  • Andas in, fyll magen, räkna till 4.
  • Pausa och håll andan, räkna till 4.
  • Andas ut sakta, töm magen, räkna till 8.
  • Pausa och håll andan, räkna till 4.
  • Repetera 10 gg.

Perfekt att göra i bilen hem från jobbet, eller innan man ska somna. I början känns det fånigt och man blir nästan stressad av att göra det, men man måste öva på det dagligen. Man ska öva när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Allt detta har jag upplevt på egen hand, med hjälp och stöd av psykolog och liknande, men i dag läste jag tidningen Hälsa och fick veta varför det faktiskt fungerar. Enligt tidningen pekar forskning på att stresshormonet kortisol sjunker redan efter fem dagars regelbunden andningsträning.

Det gäller enligt artikeln att hitta en balans mellan det aktiverande sympatiska nervsystemet (stressgasen) och det lugnande parasympatiska nervsystemet (stressbromsen). Har ”stressgasen” hakat upp sig uppstår ett nedbrytande tillstånd av kronisk stress. Då kan andningen aktivera ”stressbromsen” och kroppen kommer i balans igen.

Andningen är den enda inre funktionen som vi kan styra med viljans kraft, och det påverkar så mycket hur vi mår. Enligt forskarna är det en potential som fler borde använda sig av.

Inandningen är aktiv och utandningen passiv. En lång utandning är det allra viktigaste att tänka på eftersom det aktiverar det lugnande parasympatiska nervsystemet. En lång utandning motverkar också så kallad överandning, som kan ge obehagliga stickningar i ansikte och händer.

Studier visar att efter 28 dagars andningsträning kan de flesta känna av ökad koncentration, minskad stress, större lugn och bättre sömn.

Allt man tränar på blir man bättre på 🙂

Källa: Hälsa, nr 2 2013

Annonser

Kommentarer till: "Det är kanske andningen som är nyckeln" (2)

  1. Detta tror jag stenhårt på.
    Märker ofta att t ex smärtan går att komma förbi genom att andas på ett speciellt sätt.
    Och hur viktigt det är att vara avslappnad och ha andningen i magen…

    Kram och pepp!

  2. Känner igen mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: