Just another WordPress.com weblog

”Jag har blivit liggande i en snöhög” är kanske en bättre liknelse. Vikt- och träningsbloggar som tystnar är inget bra symtom. Det betyder alltid att det inte går så bra för bloggaren. Om man inte sköter varken kost eller träning så har man liksom inte så mycket att skriva om.

Nåväl, sanningens minut är här. De senaste två veckorna är promenader och snöskottning det enda som fått mig att svettas. Ingen annan träning har det blivit. Inget gym, ingen löpning, ingen gympa, ingen squash, ingen fotbollsträning – ja, ingenting. Ibland fanns ingen tid, och ibland fanns ingen ork eller lust. Lunchpromenader och kvällspromenader blev det i början av förra veckan, men sen har orken och lusten liksom ebbat ut så sakta. Den här veckan har jag enbart skottat snö, även om det i och för sig är rätt bra motion.

Och som vanligt när träningen fallerar följer kosten med, det vill säga jag börjar äta snabba kolhydrater – SOM JAG VERKLIGEN BEHÖVER UNDVIKA!!! Jag skriker litegrann för att påminna mig själv om något som jag redan är så 100 procent medveten om. Vem tror jag att jag lurar? Inte mig själv i alla fall, och ingen annan heller.

Jag vet också att det enda som hjälper är att strunta i motståndet och träna ändå. Just do it. Och jag vet också att regelbunden träning gör mig mindre sugen på snabba kolhydrater, eftersom jag får mina endorfiner på ett nyttigare sätt när jag tränar. Plus att måttlig träning minskar aptiten.

Men samtidigt måste man få vara lite off några veckor då och då, så jag är bara lite småirriterad på mig själv. Jag tror att kylan och mörkret gör mig tröttare helt enkelt. Det känns som jag inte kan sova tillräckligt. Samtidigt är det nog klokt att ligga lite lågt just nu för nästa vecka börjar spurten fram till jul. Och jag ska hinna med att träna också! Det får bli lunchträning helt enkelt – 15 min på löpbandet och styrkeövningar minst två gånger nästa vecka. Basta. (Om jag skriver det här i bloggen känner jag pressen lite.)

Det gör ingenting om man ligger i diket, eller i en snöhög, och skrotar några veckor. Bara man tar sig upp på vägen igen! Och sen bör man fundera på om orsaken till ”dikeskörningen” är att vägen man går på är allt för smal, för gör man den bredare så är chansen större att man håller sig på vägen. Det är kämpigt för självkänslan att köra i diket gång på gång.

Off topic: Jag både gillar och ogillar snön som har kommit de senaste dagarna.

vackersno

Gillar :) Naturen är magiskt vacker när den täckts av gnistrande vit snö, och allra härligast är det när solen skiner.

skottasno

Ogillar :( På två dagar fick vi ungefär 30 cm snö, och jag har skottat, skottat, skottat. Det känns att jag slarvat med styrketräningen för ryggen pallar inte riktigt. Enda fördelen är att man svettas rejält, och håller på ett bra tag. Lågintensiv träning.

Annonser

Kommentarer till: "Jag ligger i diket och skrotar" (4)

  1. Känner igen det där diket. Befinner mig själv där just nu tyvärr. Försöker skärpa mig med kosten för tillfället, eftersom det är fiende nr 1 för mig. Lycka till Pernilla! Kämpa dig upp på vägen igen!

  2. Känner också igen mig. Jag slarvar dock inte med träningen, utan går på många grupp-pass. Men maten går helt åt skogen och jag har absolut ingen ork att ta mig för nånting här hemma på kvällarna. Är som en dö sill. Fast förr eller senare går det över, det vet jag. Men just nu känns det mesta tungt. Det går över för fig också. Det lovar jag ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: