Just another WordPress.com weblog

Ett seminarium på Gilla jobbet-mässan hette Gränslöst arbete – möjlighet eller krav? Av och med Christin Mellner, arbetslivsforskare på Psykologiska institutionen med inriktning på arbets- och organisationspsykologi (häftigt jobb!). Hon började med att ge oss en historisk återblick. Hur gick det till när vi som har arbete får jobba för två, medan allt för många inte har något jobb alls? Svaret stavas förstås E K O N O M I och allt högre krav på snabb och hög avkastning på en global marknad.

Hon har intervjuat folk som har ”fria” jobb som säger saker som ”Den som inte är aktiv åker ut” och ”Jag kanske är dålig på att dra en gräns. Det finns ju ingen gräns för när man är klar”. Hon har också intervjuat folk som har förlorat jobbet och nu hyrs in via bemanningsföretag till samma företag. De säger saker som ”Du har tur om du får besked kvällen innan.”

Båda dessa typer av människor är vanliga på våra arbetsplatser i dag. Båda typerna upplever en osund stress. Det är inte farligt att vara stressad, tvärtom kan det vara prestationshöjande – men bara en kort tid! Stress är enligt Christin Mellner okej, men man måste ha lugnare perioder och tid för återhämtning däremellan.

En annan föreläsare hade intervjuat en 90-åring på samma tema som sa ”Alla säger att de är så stressade nu för tiden. Det hände att vi hade mycket att göra, men då skyndade vi oss så att vi blev klara.”

Och det är nog den springande punkten – att vi aldrig blir riktigt klara. Det finns alltid lite till att göra, lite mer att kolla upp, lite till att fixa, lite mer finputsning. Och ju större frihet man har i jobbet, desto svårare är det att göra sig fri från jobbet, enligt Christin Meller.

Det finns ingenting som säger att arbetslivet kommer att förändras eftersom det är starkt förknippat med de ökade ekonomiska kraven. Vid varje lågkonjunktur sägs många upp. Vid varje uppgång i konjunkturen anställs folk igen – men aldrig lika många som innan lågkonjunkturen. De anställs i andra former, genom bemanningsföretag, som ger större otrygghet. Och vem vågar då säga emot chefen?

Företag renodlar och satsar på kärnverksamheten, outsourcar, avknoppar, och hyr in personal. Allt för att få flexibla anställda. De anställda måste hela tiden stå på tå, stå till svars för sitt eget arbete och vidmakthålla sin ”anställningsbarhet”.

Utanför arbetsmarknaden står en växande grupp människor med fel ”arbetsprofil”. Och att inte ha ett jobb och ekonomisk och social trygghet är enormt påfrestande och stressande för individen. Det finns ju ingen ände på det, man vet aldrig om/när man får ett jobb igen.

På arbetsmarknaden finns i dag enligt Christine Mellner två huvudspår: Oflexibla jobb och gränslösa jobb. De oflexibla jobben är enkla, monotona och individen är när som helst utbytbar. De gränslösa jobben har en otydlig, hög arbetsbelastning, och individen måste själv söka, etablera och vidmakthålla ett kontaktnät. Man måste själv avgöra när, hur ofta och hur mycket man ska jobba. Man måste hela tiden initiera, definera och planera sitt eget arbete.

De tillfälliga arbetsformerna ökade under 90-talet från 10 till 15 procent. Inom vissa branscher är siffran ännu högre. Inom handeln är den till exempel 30 procent. Egenföretagandet ökar – och ibland är det inte frivilligt. Folk sägs upp och sen erbjuds de att jobba kvar fast som egna företagare som ska skicka faktura. Det blir allt färre jobb inom tillverkningsindustrin, medan servicesektorn ökar. Delvis beror det på att industriernas lönehantering, städning, tvätt och liknande flyttas ut från företaget och köps in av ett annat bolag. Vid omplaceringar finns inga ”lättare” jobb att erbjuda längre.

Vad händer då med oss? Det behöver inte nödvändigtvis betyda sämre arbetsförhållanden. Men individen känner att ”allt hänger på mig”. Det ställs ökade krav både tekniskt och på social kompetens. Vi måste ha förmågan att anpassa oss till olika situationer och krav – och det snabbt. Vi är ständigt uppkopplade, nåbara och tillgängliga. Gränsen mellan arbete och övrigt liv blir uppluckrad.

Arbetet invaderar privatlivet – inte tvärtom. En kvinna uttryckte det så här: ”Om jag sitter hemma och kollar jobbmail i reklampauserna på tv tycker ingen att det är konstigt. Men om min man satt i mitt knä på jobbet hade alla tyckt att det varit konstigt.”

Oj, oj, oj vad mycket klokheter jag fick ta del av känner jag. Jag kan nästan skriva en roman om bara den föreläsningen, men jag måste avrunda nu. Det finns i alla fall en bok som handlar om just detta: Gränslöst arbete, utgiven på Liber.

Slutligen fick vi några tips på hur vi ska förhålla oss till allt detta:

  • Säg nej till nya projekt, sätt gränser.
  • Be om hjälp, både på jobbet och hemma.
  • Be din chef prioritera vad du ska göra.
  • Se till att få egen tid.
  • Se till att du får sova tillräckligt.

Företaget kan också bidra till en positiv utveckling genom att göra följande:

  • Ha klara mål som alla känner till.
  • Se till att förväntningar och ansvarsfördelning är tydlig.
  • Se till att dina anställda får ett socialt stöd på jobbet, att de tillhör en grupp där de känner sig trygga och vågar ventilera svårigheter.
  • Var noga med att ge feedback på utfört arbete.
  • Se till att alla har en individuell utvecklingsplan på jobbet.
Annonser

Kommentarer till: "Viktigt att sätta egna gränser" (1)

  1. Birgitta Jacobsson sa:

    Oj, vad jag känner igen detta!
    /Birgitta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: