Just another WordPress.com weblog

Jobbar i kväll på mina svärföräldrars dansställe. Inte så begåvat med tanke på att det varit en tuff vecka på jobbet, men det är klart att man ställer upp. Lite extrapengar blir det ju också.

I dag hade jag planerat att sticka tidigare från jobbet för att hinna sova en timme mellan de två jobben, men så blev det inte. En halvtimmes powernap hann jag dock med, och det är tillräckligt för att ladda batterierna.

Den här veckan har verkligen varit veckan från hell. Finns det inget mer elände som kan hända just nu? Så kan det få bli lite lugnt sen.

Själv är jag bara jobbmässigt drabbad men det är ändå svårt att freda sig känslomässigt när andra drabbas av olycka. Min empati är så stor, och det känns futtigt att gnälla över att det ger mig merarbete. Men samtidigt är det mitt jobb att lösa det praktiska, och det är svårt när känslorna kommer som en svallvåg gång på gång.

Det som hänt är att en av våra chefer nyligen fick beskedet att hans syrra har huvudet fullt av tumörer, plus levern. I sviterna av det fick hans mamma en stroke, och sannolikt triggade det även igång demens. Han måste ta hand om dem båda, och de bor 20 mil från oss. Han jobbar inte mer i år fick vi veta i dag.

Det har vi förstås stor förståelse för, och givetvis ska han göra det. Men bra chefer växer inte på träd. Den vi haft som ersättare tidigare har nyligen sagt att hon inte tänker göra det mer. Så vi måste tänka nytt, och det väldigt snabbt.

Samma vecka meddelade en annan kollega att hennes pappa är döende, och sen var hon borta två veckor. Pappan dog i onsdags, och det var nog skönt för alla att det inte drog ut på tiden mer, men givetvis är hon jätteledsen. Hon tänker dock börja jobba igen på måndag.

Slutligen fick jag i dag veta att en tredje medarbetare är borta på oviss framtid. Hennes barnbarn, boende i Norrland, har varit med om en olycka, ligger på IVA och kommer sannolikt inte att överleva. Så hon flög dit i morse för att stötta sin dotter. Så hemskt, så förbannat jä…. sorgligt! Det finns inga ord som räcker till.

Det enda vi kan göra är att underlätta för henne på alla sätt, få tag på en läkare som kan sjukskriva henne på telefon etc.

Till detta kommer alla vanliga sjukdomar och ledigheter, och just nu känns det som ett mirakel att tidningen kommer ut varje dag.

Nu har jag i alla fall löst nästa veckas schema, och sen är det nya tag på måndag igen. Tills dess behöver jag vila och återhämta mig, och inte ta med mig dessa tankar hem.

Jag kan inget göra, och jag hjälper ingen om jag också mår dåligt. Allt är som det är, och blir som det blir.

Annonser

Kommentarer till: "En slitsam vecka är snart slut" (1)

  1. Birgitta Jacobsson sa:

    Styrkekramar till dig! Det är tufft att vara vid sidan och se på och ändå inte kunna påverka förloppet. Det är ju viktigt att alla de här personerna känner att de stöttas upp av er alla när de måste vara borta. Så dte är ju bra att ni gör.
    Hoppas du kan ladda batterierna i helgen. Att ha ett annat jobb att gå till för en kväll är ibland inte så dumt. Du får annat att tänka på.
    Kram Birgitta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: