Just another WordPress.com weblog

Att prioritera betyder att man måste välja bort. Jag väljer bort hemmasysslor och väljer i stället att träna. Det märks här hemma också. Disk, tvätt och städning får vänta helt enkelt.

I helgen besökte jag min mamma. Hon fyllde 65 år för ett halvår sedan. Någon månad innan dess ramlade hon hemma i hallen och bröt axeln. Då blev hon sittande hemma i soffan framför tv:n.

Sen dess har hon ramlat hemma två gånger. En gång blev fingrarna skadade, men inte brutna. Nu senast, i torsdags, fick hon ett stort blåmärke på sidan av bröstkorgen. Hon kan knappt röra sig utan att det gör ont.

Hon har de senaste åren utvecklat diabetes och får medicin för detta. Hon har inte varit speciellt överviktig, och de senaste halvåret har hon blivit skinn och ben eftersom hon inte äter ordentligt och inte rör sig. Alla muskler är förtvinade.

Som följd av sin diabetes har hon nyligen fått diagnosen grå starr på båda ögonen. Ett av ögonen har hon precis opererat privat för 15000 kr. Inom 3-4 månader hoppas hon få det andra opererat via landstinget. Tills dess sitter hon hemma och väntar.

Hon är så rädd att ramla igen att hon knappt vågar gå ut. Jag bor 30 mil ifrån henne och kan inte hjälpa henne i vardagen. Jag har inga syskon att dela ansvaret med.

Jag försöker berätta för henne om vikten av att laga och äta bra mat, träna musklerna och konditionen varje dag. Jag får bara till svar att jag skäller på henne. Hon har dragit ner rullgardinen, hon lyssnar inte.

Så kära vänner – prioritera att träna, och ät bra så ofta ni kan! Det handlar inte om hur länge ni vill leva, det handlar om H U R ni vill leva!

Annonser

Kommentarer till: "Därför prioriterar jag träningen" (2)

  1. Bortsett från att jag instämmer i det kloka med din prioritering så vill jag bara säga att jag förstår det tunga lass du drar. Både det att försöka övertala sina föräldrar till att ändra sina vanor och att vara ensam om att ta hand om sina föräldrar. Jag är i samma situation bortsett från att vi ”flyttade ner” min mamma (hon är alltså inte ett kolli, men vi lockade och pockade tills hon flyttade) så att hon bor mindre en mil från oss. Det är en underbar lättnad att ha det så.

    Fast oavsett var hon bor, har jag svårt att vara den som ”förmanar” min mamma. Det är ju alltid hon som vetast bäst – och nu ska jag liksom utmana henne på det. Knepigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: