Just another WordPress.com weblog

Att utan minsta tvekan byta om och gå ut och springa ensam, med musik i öronen, är nice.

För ett år sedan kände jag mig tvingad att springa ensam ibland, men jag gjorde det högst motvilligt. Och musik i öronen gillade jag inte, för då hörde jag ju varken ”fula gubbar” eller vildsvin.

Att gå ut och springa utan att ha något speciellt lopp i tankarna känns ovant. Ikväll sprang jag enbart för att jag verkligen kände för det. Jag kunde haft en veckas träningsuppehåll efter lördagens lopp, för det är ju långt till nästa lopp, men jag ville springa.

Att springa 8-10 km och efteråt känna sig helt okej i benen är väldigt nice. Lite stretch och varmt bad så är de som nya igen. Träningsvärk har jag förstås imorgon, men ikväll känns det bra.

För ett år sedan klarade jag också att springa 10 km, men efteråt fick jag ligga med benen högt framför tv:n hela kvällen och smörja massor med liniment. Jag hade ofta problem att somna på grund av ”krypningar” i benen. Sprang jag för mycket på asfalt fick jag helt galet ont i skenbenen.

Jag minns inte när jag behövde smörja benen med liniment senast. Problem på nätterna har jag väldigt sällan, och då endast efter extrema pass då jag tänjer på gränserna. Ormsalvan är slut och jag har inte kommit till skott att köpa ny. ”Dunderlinimentet” jag köpt har jag inte ens provat än.

Ibland behöver man påminna sig om hur det var för ett år sedan för att märka framstegen. Alla framgångar går inte att mäta i km och minuter.

Annonser

Kommentarer till: "En viktig tröskel för mig" (11)

  1. Och jag minns när du planerade för 20 sekundersökningar på löpbandet… Du vågade dig visst inte på mer.

    -You’ve come a long way Baby! som de sa i en cigarettreklam i USA på 80-talet.

  2. Det är nog så viktigt tror jag! Att minnas var man startade – förra sommaren vägde jag betydligt mer hade inflammationer i vristerna kunde inte gå långt och noll muskler och kondis. Idag springer en mil på strax över timmen och är inte död hela kvällen. Tack för påminnelsen om att blicka bakåt 🙂

  3. Verkligen bra jobbat. Vilken utveckling du gjort! Var stolt.

  4. Vilken inspirationskälla du är. Det är så härligt att läsa om din utveckling för det ger mig hopp om att jag kanske, kanske någon gång ska orka springa en mil 🙂

    • Kan jag, så kan du. Att börja är det viktigaste. Näst viktigast är att öka belastningen sakta så att kroppen vänjer sig efterhand. Skador vill vi inte ha!

  5. Birgitta Jacobsson sa:

    Att titta tillbaka är nyttigt vare sig det gäller träning eller annat! Jag går ibland tillbaka ochläser gamla dagboksanteckningar för att verkligen inse hur bra jag mår nu!
    Ha det gott!
    /Birgitta

  6. Ja det är bra att blicka tillbaka. Kommer också ihåg när man startade med löpträningen att då orkade man knappt att intervall träna dom 3 min åt gången nu är jag själv också uppe i 10 km och lite till… Man kan om man vill.. Härligt att du inte har så ont nu mera… lycka till med fortsättningen av löpningen…kram Cee

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: