Just another WordPress.com weblog

8,44 km på 1:09:44

Resan är målet, eller hur? Målsättningen med min löpning är inte att få bra tider på olika lopp. Nej, mitt mål är att springa tre gånger i veckan under en timmes tid ungefär. Tiden kvittar egentligen. Tiden är mest ett kvitto på att jag utvecklas och tänjer mina gränser.

Efter tre dagar med feber var jag så rastlös. Har inte sprungit alls sen förra onsdagen, och jag längtade verkligen. Benen ville springa och jag ville jobba mig riktigt trött och andfådd. Ingen feber och inget halsont i dag – då var det äntligen dags igen.

Att längta efter löpningen är verkligen en milstolpe för mig 🙂 Det blir så mycket lättare när man tänker ”i dag får jag springa” i stället för ”jag måste springa i dag”.

Jag tänkte gå en km, springa en km, och så vidare. Det kändes bra, och benen kändes riktigt lätta. Efter 5 km sprang jag lite intervaller. Då springer jag först hyfsat snabbt tempo och när det börjar ta emot höjer jag till spurttempo och tar sikte mot en stolpe eller ett träd längre bort. Då får hjärta och lungor jobba. Sen går jag tills jag återfått andan och då gör jag om det. Fyra sådana intervaller blev det i dag, annars brukar jag göra det fem-sex gånger.

Vädret hade svårt att bestämma sig. Först sol, sen regn, och sen sol igen. Och det kändes bra hela tiden. Bra i benen, hyfsat bra flås efter tre dagar i sjuksängen, bra musik och en underbar naturupplevelse. Försommaren är bäst!

Annonser

Kommentarer till: "8,44 km på 1:09:44" (2)

  1. Låter ju kanon! Kanske kommer jag att kunna springa en vacker dag. Men jag tror inte riktigt att det är min grej. Fast kanske lite terränglöpning, det tror jag nog kan vara kul! Men som sagt, det skulle vara någon gång i framtiden… och om mina knän någonsin skulle orka med något sådant.

  2. Åh, vad skönt att du äntligen kan bege dig ut! Det är härligt när förkylning eller annan sjukdom äntligen släpper och man kan själv bestämma över sin kropp.

    Om man bara tänker på målet och inte njuter av resan så skulle jag i alla fall inte orkat med. Att sitta där första morgonen man startar och tänka ”nu ska jag gå ner 25 kilo” det blir lite övermäktigt. Att det går lite långsamt är ju bra det med, så kroppen hinner vänja sig lite pö om pö.

    Massor av pepp till dig!
    Kram från Elin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: