Just another WordPress.com weblog

5,8 km på 42 min

Det är märkligt med löpning. Det känns bra, bra och bra och sen en dag får man världens käftsmäll. Plötsligt känns det inte alls bra. Så var det i kväll.

Benen kändes tunga, men det gjorde inte ont någonstans. Däremot räckte luften i skogen inte till, eller mitt flås räckte inte till snarare. Jag sprang, gick och kippade efter andan, fick värk i bröstkorgen, sprang lite till och så vidare.

Men jag gjorde det! Och det är huvudsaken. I bilen hem har jag hostat som en galning så jag har nog lite förkylning i kroppen. Och nöjdhetskänslan efteråt är densamma, kanske till och med ännu större när det har varit extra jobbigt.

Sällskapet spelar stor roll också. Den jag sprang med i kväll springer mycket snabbare än jag. Omedvetet pressar man hastigheten lite för mycket i början, och då kan det vara svårt att återhämta sig.

Det är viktigt att hålla sitt eget tempo, men det är lika viktigt att tänja på sina gränser för att utvecklas.

Annonser

Kommentarer till: "5,8 km på 42 min" (1)

  1. Sunda tankar du har!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: