Just another WordPress.com weblog

Så var jag hemma igen efter årsmötet i Stockholm. Det blev inte som vi tänkt oss. Med 17 röster mot 9 ogillade årsmötet styrelsens beslut att säga upp föreningens anställde. Så styrelsen beviljades inte ansvarsfrihet och fick avgå. En helt ny styrelse valdes. Innan röstningen diskuterade vi timmavis, och så mycket skit som jag fick kastat i ansiktet. Jag kallades ”maktfullkomlig” och ”mobbare”, och det var de mer rumsrena kommentarerna.

Men jag höll mig lugn och saklig och upprepade gång på gång: ”Styrelsen är enig i sitt beslut att föreningens verksamhet ska bedrivas enbart ideellt och att vi inte ska ha någon anställd”. Men om blickar kunde döda hade jag varit död många gånger om nu. Tack och lov var jag närmast omgiven av vänner, fyra andra i styrelsen och två till. Deras stöd och min egen övertygelse om att vi fattat rätt beslut gjorde att jag kunde sitta/stå rakryggad och titta folk i ögonen hela tiden.

Efteråt kände jag bara en oerhörd lättnad. Nu slipper jag alla gamla gubbar och kärringar, och all formalia. Nu kan jag lägga energi på det jag vill, det vill säga nätverka med andra föräldrar som har barn med likadan/snarlik hormonsjukdom som Lillasyster har. Helt plötsligt fick jag massor av ”fritid” över och det känns så skönt att det är över. Sen början av november har vi bråkat internt inom föreningen via e-post och det har stulit massor av energi. Vissa dagar har jag inte ens vågat öppna min privata e-post. Nu kan jag lägga det bakom mig. Nu är det en ny styrelse som får ta hand om soporna.

Det är tufft att stå för sin åsikt, men det är viktigt. Och jag är en erfarenhet rikare. Jag, som normalt vill att alla ska vara nöjda och tycka om mig, fick i stället känna på hur det känns när folk hatar mig – för så kändes det när de blängde på mig. Men jag är samtidigt stolt att jag, trots att många andra skrek på mig, behöll lugnet. Jag vägrade spela på deras planhalva.

Eftersom jag är principiell motståndare till att föreningen ska avlöna någon så gick jag direkt ur föreningen och krävde tillbaka medlemsavgiften för 2012. I kväll har jag bildat en grupp på Facebook med namnet ”Barn med otillräcklig hypofysfunktion” och sen har jag bjudit in de föräldrar som jag har haft kontakt med genom årens lopp. Vi klarar oss utan en förening, nätverka kan man göra ändå i dessa Facebooktider.

Någon löprunda blev det inte i kväll, jag är som ni nog förstår helt slut. Men en promenad i går på cirka 3 km och i dag på cirka 5 km har det blivit i alla fall. Var sak har sin tid.

Annonser

Kommentarer till: "Tufft att stå för sin åsikt" (11)

  1. Jag tycker du låter som en stark person som jag önskar jag hade suttit bredvid och stöttat denna helgen. Bra jobbat att inte sjunka till deras nivå, med smutskastningen.

    Kram kram

  2. Heja dig! Du har gjort något riktigt bra genom att ta din fight och genom att göra det med lugnet i behåll. Enda sedan jag var liten har jag varit en person som mår dåligt av att känna att jag är ogillad och jag blir nästan lite stolt över att du klarat av det eftersom jag så tydligt kan identifiera mig med det! (För övrigt tycker jag att jag med åren blir bättre på att leva med att ”att alla inte kan älska mig” och därmed också bättre på att säga ifrån och göra mig lite obekväm när så krävs).

    Nu stundar ljusare tider både vad gäller dagsljus, energi och ro.

    • Visst blir det lättare med åren, men lite mörbultad känner jag mig ändå mentalt. Bäst av allt var dock att jag verkligen stod upp för min åsikt, in i det sista.

  3. Jag blir så imponerad av dig! Ditt agernade låter som det är taget ur en handbok för hur man bör agera!

    Sedan låter det ju lite som föreningen inte är så stor och att då ha en avlönad person låter dyrt.

    Underbara du!!! Starkt jobbat, nu kan du ägna dig åt enbart positiva saker!

  4. Birgitta Jacobsson sa:

    Håller med de andra som skrivit! Bra jobbat! Nu kan du ägna dig åt det du vill. En facebookgrupp vet vi ju av erfarenhet att den kan fungera bra.
    Att behålla lugnet är det bästa ”vapnet” i en konflikt!
    Kram Birgitta J

    • Så sant! Facebook är ett perfekt sätt att nätverka 🙂 Jag var alldeles skakig i benen, men jag behöll lugnet. Och visst provocerade det en del, allra helst ”motparten” som skrek mest hela tiden.

  5. Härligt jobbat! Du ska vara stolt 🙂

  6. Många kramar till dig! Jag är grymt imponerad utav din inre styrka, jag hoppas att jag någon gång kommer i närheten av den 🙂 Jag tycker du gör helt rätt som lägger det bakom dig och väljer att istället nätverka på ett positivt och för dig antagligen bättre sätt nu! Kram

  7. Jösses!!! Vilken upplevelse!

    Och jag blir rejält imponerad av ditt agerande! Jag förstår att det inte var lätt (har varit med om liknande upplägg där jag tackade för mig efteråt), men du ska vara stolt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: