Just another WordPress.com weblog

5,5 km på 45 min

Det gick inte snabbt i dag heller. Både jag och min kompis H var lite sega. Hon hade feber när hon kom hem, och själv skyller jag på efter-resa-feber. Skönt var det i alla fall, och välbehövligt.

Just nu skiter jag i distanser och tider, det viktigaste är att jag faktiskt springer tre gånger per vecka, och det har jag gjort den senaste veckan.

Jag har sovit jättegott i natt, från kl 22 till 10.00 cirka. Mår därför mycket bättre, även om det tjuter lite i öronen. Jag får ofta lite tinnitus när det varit ”för mycket” ett tag. Jag brukar säga att jag orkar mycket men inte så länge. Jag är i stort behov av pauser och andhämtning, så kallad egen tid.

Det är sannolikt en rest från min tid som utmattningsdeprimerad, och jag håller hela tiden på att lära mig leva med den resten. Precis som innan diagnosen blir jag aldrig.

På tal om utmattningsdeprimerad så funderade jag lite över det gamla begreppet ”problem med nerverna”. Jag minns från min barndom massor med tanter som hade just ”problem med nerverna” och inte kunde delta i än det ena än det andra. Så diagnosen är kanske inte så ny som man vill påskina? Men samhället har blivit tuffare och fler lever på gränsen för vad de klarar av.

Då var det skämmigt att ha en mamma som hade ”problem med nerverna” men idag hoppas jag att vi har kommit längre på det området. Jag skäms i alla fall inte ett dugg, tvärtom vänder jag det till en styrka i mitt arbete. Som en ex-tjockis som hjälper andra tjockisar banta ungefär.

Storasyster sa häromdagen att hon kan tänka sig att bli psykolog, men hur jag ska tolka det vet jag faktiskt inte. Jag blir nog mest rädd över att hon inte ska klara av att hålla distansen om hon nu fullföljer detta. Fast hon går ju bara i åttan och nästa månad vill hon kanske något helt annat.

Annonser

Kommentarer till: "5,5 km på 45 min" (7)

  1. Det är bra att du lyssnar till din kropp men att du ändå bestämt att utföra dina tre lppass i veckan, då de ger endorfiner för välmående,

    Skulle annars fråga hur du lägger upp dina löppass, för att verkligen bli snabbare, för jag försöker springa snabbare, men lunkar ändå på i samma takt när jag springer 5 km.

    Önskar dig en fortsatt trevlig helg 🙂

  2. En av mina bästisar när jag var liten hade en mamma med problem med nerverna. Jag förstod inte så mycket av det, de hade en ”hemsyster” som tog hand om dem när mamman var borta. Jag förstod att mamman inte var som alla andra för min kompis berättade att hon tvingat familjen att klättra ut genom fönster och springa in i huset, gång på gång, men som barn var det ännu en av vuxenvärldens egendomligheter. På något vis tror jag att det inte är så mystiskt och konstigt idag, jag tror man redan som barn har en annan förståelse. Men, vår äldsta son sa nog någonstans runt år 9 att han ville bli läkare och det är där han är på väg idag, en del vet tidigt. Kanske vet storasyster?

    • Visst fanns det många som hade ”problem med nerverna” redan när vi var små! Det är ingen ny diagnos, bara ett nytt namn. Precis som killarna i OBS-klass numer har adhd. Fast det verkar öka lite!?

  3. Svar: Haha ja, det är ofta det som är problemet – att man äter massor 😉 jag tog flera ganger och dessutom efterrätt…

  4. Precis…skit i tider, räkna antal träningstillfällen istället 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: