Just another WordPress.com weblog

Jag har aldrig påstått att jag kan åka skidor. Staka lite fram och tillbaka och runt en fotbollsplan, som vi gjorde förra veckan på BLT:s skidskola, var ju plättlätt. I kväll var det andra gången på skidor, och dags att avancera lite. Eller mycket snarare för min del.

Mitt självförtroende är det inget fel på, annars hade jag inte ens försökt åka skidor, men min självinsikt är det lite värre ställt med.

Dubbla spår på 1,7 km-slingan gjorde att vi långsamma slapp känna oss stressade. Bra. Sen fick vi se prov på fyra olika åksätt, fast jag orkar inte beskriva dem. Tre lyckades jag få kläm på hyfsat, det räcker gott för en rookie.

Nedförsbackar var inte lika lätt att få kläm på. Jag vinglade som en fyllehund och ramlade gång på gång, mest på rumpan.

På en av stavarna lyckades jag göra sönder bandet. Jag fick nya. Plötsligt, helt stillastående, tappar jag balansen, lägger hela tyngden på en stav, och voila har jag lyckats böja aluminiumstaven. Störtloppsstav blev det, på ena sidan.

När någon snäll själ lyckats böja staven rak igen var det dags att ta itu med backarna igen. En stor och en liten. Bägge svinhårda av is, vilket min stackars rumpa fick erfara. ”Luta dig fram, armbågarna på knäna, tyngden på tårna.” Ja, det låter rätt lätt.

Skam den som ger sig och sista varvet klarade jag både stora och lilla backen utan att ramla 😀

Någon frågade om jag hade planer på att åka Vasaloppet. Skulle inte tro det. Men jag tänker ta alla chanser jag får att åka skidor i Karlsnäs igen. Redan till helgen hoppas jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: